Den nobelpristagare som sticker ut som kanske mest udda av alla är amerikanen Kary Mullis, som 1993 belönades med kemipriset för att några år tidigare ha uppfunnit en metod för att masskopiera dna.
Hans så kallade pcr-metod är i dag oumbärlig inom all genetisk grundforskning och har också en rad tillämpningar inom till exempel medicinsk diagnostik och kriminaltekniska undersökningar.
Själv lade Kary Mullis forskningen åt sidan efter att ha fått sitt nobelpris, för att i stället mest ägna sig åt sin favoritsysselsättning surfing. Han skrev också en självbiografi, Kemist utan skyddsnät, i vilken han bland annat berättar om sitt möte med en talande självlysande tvättbjörn – kanske en utomjording – och om hur han under Nobelveckan i Stockholm 1993 roade sig med att från hotellrummet belysa personer på gatan utanför med en laserpekare. Till sist kom polisen och berättade om den just livstidsdömde John Ausonius, som hade spridit skräck i Stockolm när han jagade invandrare med ett gevär med lasersikte.
Av och till har Mullis också strött ur sig påståenden som fått omvärlden att häpna, till exempel att astrologi är en vetenskap, att människans utsläpp av växthusgaser inte påverkar klimatet och att det saknas bevis för att hiv-viruset orsakar aids.