Det har gått fort för trettiofemåriga Emma Frans, väldigt fort på senare tid. Hon har intervjuats i morgontidningar och magasin, suttit i morgonsoffor och kommit ut med sin första bok, "Larmrapporten. Att skilja vetenskap från trams". Hon medverkar regelbundet i Svenska dagbladets "Vetenskapskollen" och hon har drygt 55 000 följare på twitterkontot @DrEmmaFrans. Till intervjun i lägenheten på Svartbäcksagatan kommer hon från ett möte med redaktionen för Filip och Fredriks nyhetsshow Breaking news på kanal 5. För ett par veckor sedan nominerades hon till Stora journalistpriset i kategorin "Årets röst".
– Jag är jätteglad. Men det har varit något av en ketchupeffekt. Lite mer utspätt hade kanske varit bättre.
Emma Frans har ett heltidsjobb som doktor i medicinsk epidemiologi på Karolinska institutet, och så har hon man och två barn, sex och åtta år.
– Så jag har inte hunnit njuta av uppmärksamheten. Men jag ska inte klaga. Jag har nått de mål som jag haft och jag är jätteprivilegierad.
Hur mår du?
– Just i dag är det väl lite så där. Jag har antivaxxare som är på mig.
Anitvaxxare?
– Ja, de som är anti vaccinering. Jag ligger inte sömnlös över det, men det förvånar mig hur mitt försvar av vetenskap kan provocera så. Det borde vara okontroversiellt. Jag blir ledsen. Jag försöker vara en världsförbättrare...
Här stannar Emma Frans upp, suckar och smakar på vad hon just sa. Världsförbättrare, hur lät det egentligen? Självgott, nästan obehagligt, frågor hon ut i tomma luften i det spartanska vardagsrummet med utsikt över Fyrisån. Men hon tar inte tillbaka orden.
Det är på det sociala mediet Twitter som Emma Frans gjort sig ett stort namn för att hon med humor och vetenskap kämpar mot myter, tankevurpor och sakfel i samhällsdebatten.
Hur ser du på världen i dag?
– Det går bra i världen. Det största hotet är vetenskapsförnekelsen. Om folk inte tror på vetenskap då är vi väldigt illa ute. Går våra framsteg förlorade, för att vi inte lita på dem, måste varje generation börja om från början.
I samhällsdebatten får inte det faktum att, som hon säger, " nästan allt i världen sakta blir bättre, förutom klimatet", genomslag. Det är helt enkelt inte den bild som många har av sakernas tillstånd.
– Vi är inte ens överens om hur världen ser ut. Se bara på de politiska debatterna. Hur ska vi då kunna komma framåt?! Det går bra i världen, och vi lägger resurser på att släcka bränder som inte finns.
Här måste forskara ta ett större ansvar, menar Emma Frans. Sedan i vintras driver hon också twitterkontot "Alternativa flashar", där hon lägger upp nyheter som att arbetslösheten sjunker både för inrikes- och utrikesfödda, att polio snart är utrotat i världen tack vare vaccin, och att andelen människor i världen som lever i extrem fattigdom har minskat dramatiskt i världen sedan början av 80-talet.
Hon saknar forskare i samhällsdebatten, inte minst naturvetarna. Själv drevs hon just till naturvetenskapen i en rebellisk manöver mot sina föräldrar, båda psykologer, som hon hävdar var väldigt upptagna med känslolivet.
– Vetenskapen ska vara överallt där folk är, när alla pratar om metookampanjen eller om politik - då ska vetenskapen finnas där.
Twittersidan där Emma Frans sprider positiva nyheter och trender toppas av en bild med texten "Det sägs att jorden är rund. Men känns det så?". Hon har i sin bok tagit upp ett citat av SD-ledaren Jimmie Åkesson där han säger att "allt går bra, men känns det så?". Det är det här hon kämpar emot, säger hon, genom att få in objektiva sanningar överallt i samhällsapparaten.
Men humorn då, den är ju ett så viktigt inslag i det du gör. Det är ju verkligen en känsla?
– Jag har alltid gillat humor, jag är väldigt förtjust i stand up och i inernet- och twitterhumor. Den är perfekt för att väcka intresse. Jag vet många som inte tycker som jag - men som tycker att jag är rolig. Och humor är en positiv känsla. När vi däremot blir rädda, då fattar vi ibland dåliga beslut. Så det är problematiskt att folk är rädda. Men i stället för att bekräfta den känslan kan vi visa med statistik hur det ser ut.
Behövs det mer humor i forskningen?
– Ja, det tror jag. Allt som är viktigt måste paketeras på ett tilltalande sätt för att man ska nå ut med det.
I en intervju jämförde Emma Frans faktaresistens, det vill säga att man inte är mottaglig för fakta, med förälskelse. I båda fallen låter man känslorna styra och tolkar in det man vill för att få den bild man vill ha för stunden. Men, invänder jag, om alla skulle vara rationella när de är förälskade skulle inte många barn bli gjorda, risken för ett tungt misslyckande skulle vara för hög. Då kommer den naturvetenskapliga, rappa och lite halsbrytande problemlösaren Emma Frans fram.
– Evolutionen har sett till att vi blir dumma i huvudet när vi blir förälskade. Förhoppningsvis har man barn eller bostadslån ihop som gör att man förblir tillsammans när man inser hur dum man var....
Evolutionen har gjort att vi reagerar snabbt när vi blir skrämda, inte rationellt. Men i dag är vi rädda för tomma hot, säger hon. Och här vilar ett tungt ansvar på medierna, som ofta är alarmistiska och vädjar till känslor i rubrikval, vinklar och bilder
Men medierna måste väl precis som forskaren tänka på paketeringen för att nå läsarna, som du gör med humorn?
– Ja. Men som konsument behöver man tänka igenom vad det gör med en. Jag har stängt av alla flashar och notiser, och ser bara på Aktuellt på kvällen.
Det har blivit tid för fotografering och på frågan hur hon själv vill se ut på bilden svarar hon med ett skratt:
– Söt.
På sitt twitterkonto DrEmma har hon en profilbild där hon står med basebollträ i högsta hugg, vitmålad i ansiktet, men med ett svart öga, en passning till filmen The Warriors, Krigarna. Just basebollträt har förekommit i andra fotograferingar i medierna, för att symbolisera hur Emma Frans slår hål på myter. Den som ser bilderna och läser hennes slagfärdiga, lite bitska tweets kan få känslan av ilska.
Är du arg?
– Alltså, jag blir ju arg ibland. Men jag ser väldigt snäll ut tror jag. Men jag skriver mina bästa tweets när jag är arg.
Men är inte det väldigt känslostyrt?
– Jo, men jag formulerar mig bäst då. Jag blir lite mer alert.
Det är lätt att få känslan av att Emma Frans levt ett väldigt framgångsrikt liv i rasande fart uppåt. Men är det sanningen? Naturligtvis inte hela. Det är på slutet det har lossnat, säger hon. Hon har mött motgångar i livet som när föräldrarna skilde sig, eller när hennes dotter föddes med en lättare CP-skada.
– Men visst, jag har alltid varit hyfsat trygg.
Trygghet är en faktor mitt i allt vi talar om, ett viktigt mänskligt behov som även mångsysslaren Emma Frans har. Hon bor ett stenkast från Svartbäcken där hon växte upp, och hon träffade sin man och fick barn relativt tidigt. Anhöriga finns kvar i närheten.
Du vill inte vidga vyerna? Perspektiv på tillvaron verkar ju vara din grej.
– Jag känner nog trygghet i familjen och hemmet. Grundläggande trygghet är viktigt, för att kunna ta risker i andra sammanhang.