"När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked". Citatet på mitt kylskåp påminde om att det var fler än jag som inte hade råd att köpa tre paket tvättmedel och betala för två, eftersom pengarna bara räckte till den allra minsta förpackningen. Veckan innan lön fanns knappt några pengar kvar på kontot.
Likadant varje månad och tanken: "Hur fan får jag ihop pengarna", skapade sömnlöshet och huvudvärk.
Och då var jag ändå priviligerad ensamstående. Många har det mycket värre. Fyra av tio ensamstående mammor har en inkomst under 60 procent av medianinkomsten i Sverige, vilket är gränsen för relativ fattigdom. Och 16,8 procent av Sveriges pensionärer lever under Eu:s fattighetsnorm.
Hade jag även behövt betala för mitt barns skolgång och vård av föräldrar hade det varit katastrof. Det är några av skälen till varför jag svårt att fatta rika människors ovilja att betala skatt, vi har ju sedan länge ett solidariskt system här i Sverige. Det är fint att vi hjälps åt.
Nu avslöjar grävande journalisters internationella projekt, "Paradisläckan" hur rika och mäktiga gör affärer i skatteparadis för att slippa betala in skatt. Ofta helt lagligt men inte speciellt moraliskt. Det är skrämmande när en sådan person som Svenskt näringslivs ordförande, Leif Östling, svarar: "Vad fan får jag för pengarna?" som förklaring till varför han har skickat inkomster till Malta för att kunna betala mindre skatt i Sverige.
Dels är det ett hån mot dem som jobbar inom offentlig sektor - varav majoriteten är kvinnor med låga löner - och även mot dem som använder offentlig sektor - alla landets barnfamiljer till exempel. Dels sätter hans kommentar strålkastarljuset på vilket sorts samhälle vi vill ha. Vill vi verkligen att rika personer tar sig rätten att själva bestämma över vilken skatt de behagar betala?
Förra gången, när journalister grävde fram de så kallade Panamadokumenten, var det flera skatteplanerare som frivilligt hörde av sig till skattemyndigheten. Kanske gjorde de det av samvetskval eller av rädsla att bli ertappade offentligt. Något ville de uppenbarligen slippa.
Den här gången har 382 journalister i 67 länder granskat innehållet i läckan. Förhoppningsvis leder det till att politiker ändrar lagstiftningen så den här typen av skatteplanering blir olöaglig. Bistert vore om hela Paradisläckan bara leder till en kollektiv frustration över vissa personers giriga beteende.
Jag är en av många som kan svara Leif Östling på vad han har får för pengarna.