– Här finns färdiga ariktektplaner på ett hotell.
Birgitta Gunnarsson har stannat till vid den långa stallängan intill herrgården, på väg mot orangeriet och trädgårdarna. Hon guidar mig runt på herrgårdsområdet i Österbybruk, tillsammans med vännen Karin Cassel, som driver en stor antikbutik i brukskontoret. De är båda med i styrelsen för Vänföreningen Österbybruks herrgård och lägger ett stort ideellt arbete på att hålla liv i herrgårdsområdet genom att rensa ogräs och sly och ordna konstutställningar, konserter och andra evenemang.
LÄS MER: Fastigheter i förfall när pengar saknas
Birgitta Gunnarsson är en av de många som skrivit till tidningen under artikelserien Brukens framtid. Uppmärksamheten som serien gett är mycket angelägen, menar hon, inte minst för att det är så svårt för de större aktörerna att bygga upp ekonomiska muskler för att göra stora satsningar. Som till exempel att göra verklighet av planerna på ett hotell i stallängan. "Men under tiden håller vi frivilliga igång av egen kraft, utifrån personligt engagemang och stolthet över vår bygd och dess kultur och historia", skrev Birgitta Gunnarsson i sitt mejl till redaktionen.
– Men hur mycket ideell tid vi än kan lägga ned måste det tas ett annat och större samhällsansvar för de här kulturminnena runt om i Uppland, säger hon.
I butiken i orangeriet träffar vi Kerstin Lindgren, som förutom att vara engagerad i föreningen som sköter trädgården också är med i herrgårdens vänförening. Hon har följt med i artikelserien. Orangeriet är ett bra exempel på något som fungerar, säger hon.
– Här har personer som haft trädgårdar som ett specialintresse kunnat jobba i fred med en avgränsad del. Då kan det bli så här bra. Jag tycker att det känns som ett nytt läge för hela herrgårdsområdet, att det finns möjligheter att göra något riktigt bra, säger hon.
Framför herrgården stöter vi så på Marianne Sparrman, som tidigare arbetade på föreningen Vallonbruk i Uppland, men som nu är aktiv i vänföreningen. Också hon har läst artikelserien.
– Jag kände när jag läste att alla tillsammans måste ta tag i det här med bruken igen, att det borde gå att göra så mycket mera av dem än i dag.
Och det visar sig att något kan vara på gång i Österbybruk redan till nästa sommar. Hon är nämligen på väg till ett möte om ett ännu hemligt kulturevenemang i stor skala.
– Jag kan inte säga vad det är, men blir det av kommer det att bli riktigt bra, säger hon.
På trappan till herrgården står Bengt Lindholm, klädd i snickarbyxor. Även han är med i vänföreningen och har erbjudit sig att göra porten till herrgården fin igen när det saknades pengar för att leja en riktig firma för jobbet. Men det var besvärligare än han trodde, eftersom dörrarna var målade med plastfärg - ett grovt brott enligt den byggnadsvårdstradition han högaktar. Bengt Lindholm har tagit initiativ till en byggnadsvårdsmässa i Österbybruk nästa år.
– Jag har fått bidrag för det av länsmuseet. Jag hoppas också kunna ha ett byggnadsvårdläger här, säger han.
LÄS MER: Han ska utvinna brukens potential
Han brinner för bruksmiljöerna och tycker att de är värda mycket mer uppmärksamhet. Men han vet att om de ska överleva måste besöksnäringen växa, och likaså entreprenörskapet och satsningen på olika event. I artikelserien Brukens framtid framfördes tanken på att försöka göra bruken eller delar av dem till ett av UNESCOS utpekade världsarv.
Bengt Lindholm säger sig veta genom kontakter hur mycket tid och kraft det tog för Hälsingegårdar att bli ett världsarv. Ändå känner han ingen tvekan när det gäller Upplands bruk.
– Det är en självklarhet att bruken borde vara ett världsarv.