â HĂ€r finns fĂ€rdiga ariktektplaner pĂ„ ett hotell.
Birgitta Gunnarsson har stannat till vid den lĂ„nga stallĂ€ngan intill herrgĂ„rden, pĂ„ vĂ€g mot orangeriet och trĂ€dgĂ„rdarna. Hon guidar mig runt pĂ„ herrgĂ„rdsomrĂ„det i Ăsterbybruk, tillsammans med vĂ€nnen Karin Cassel, som driver en stor antikbutik i brukskontoret. De Ă€r bĂ„da med i styrelsen för VĂ€nföreningen Ăsterbybruks herrgĂ„rd och lĂ€gger ett stort ideellt arbete pĂ„ att hĂ„lla liv i herrgĂ„rdsomrĂ„det genom att rensa ogrĂ€s och sly och ordna konstutstĂ€llningar, konserter och andra evenemang.
LĂS MER: Fastigheter i förfall nĂ€r pengar saknas
Birgitta Gunnarsson Àr en av de mÄnga som skrivit till tidningen under artikelserien Brukens framtid. UppmÀrksamheten som serien gett Àr mycket angelÀgen, menar hon, inte minst för att det Àr sÄ svÄrt för de större aktörerna att bygga upp ekonomiska muskler för att göra stora satsningar. Som till exempel att göra verklighet av planerna pÄ ett hotell i stallÀngan. "Men under tiden hÄller vi frivilliga igÄng av egen kraft, utifrÄn personligt engagemang och stolthet över vÄr bygd och dess kultur och historia", skrev Birgitta Gunnarsson i sitt mejl till redaktionen.
ââMen hur mycket ideell tid vi Ă€n kan lĂ€gga ned mĂ„ste det tas ett annat och större samhĂ€llsansvar för de hĂ€r kulturminnena runt om i Uppland, sĂ€ger hon.
I butiken i orangeriet trÀffar vi Kerstin Lindgren, som förutom att vara engagerad i föreningen som sköter trÀdgÄrden ocksÄ Àr med i herrgÄrdens vÀnförening. Hon har följt med i artikelserien. Orangeriet Àr ett bra exempel pÄ nÄgot som fungerar, sÀger hon.
â HĂ€r har personer som haft trĂ€dgĂ„rdar som ett specialintresse kunnat jobba i fred med en avgrĂ€nsad del. DĂ„ kan det bli sĂ„ hĂ€r bra. Jag tycker att det kĂ€nns som ett nytt lĂ€ge för hela herrgĂ„rdsomrĂ„det, att det finns möjligheter att göra nĂ„got riktigt bra, sĂ€ger hon.
Framför herrgÄrden stöter vi sÄ pÄ Marianne Sparrman, som tidigare arbetade pÄ föreningen Vallonbruk i Uppland, men som nu Àr aktiv i vÀnföreningen. OcksÄ hon har lÀst artikelserien.
â Jag kĂ€nde nĂ€r jag lĂ€ste att alla tillsammans mĂ„ste ta tag i det hĂ€r med bruken igen, att det borde gĂ„ att göra sĂ„ mycket mera av dem Ă€n i dag.
Och det visar sig att nĂ„got kan vara pĂ„ gĂ„ng i Ăsterbybruk redan till nĂ€sta sommar. Hon Ă€r nĂ€mligen pĂ„ vĂ€g till ett möte om ett Ă€nnu hemligt kulturevenemang i stor skala.
â Jag kan inte sĂ€ga vad det Ă€r, men blir det av kommer det att bli riktigt bra, sĂ€ger hon.
PĂ„ trappan till herrgĂ„rden stĂ„r Bengt Lindholm, klĂ€dd i snickarbyxor. Ăven han Ă€r med i vĂ€nföreningen och har erbjudit sig att göra porten till herrgĂ„rden fin igen nĂ€r det saknades pengar för att leja en riktig firma för jobbet. Men det var besvĂ€rligare Ă€n han trodde, eftersom dörrarna var mĂ„lade med plastfĂ€rg - ett grovt brott enligt den byggnadsvĂ„rdstradition han högaktar. Bengt Lindholm har tagit initiativ till en byggnadsvĂ„rdsmĂ€ssa i Ăsterbybruk nĂ€sta Ă„r.
â Jag har fĂ„tt bidrag för det av lĂ€nsmuseet. Jag hoppas ocksĂ„ kunna ha ett byggnadsvĂ„rdlĂ€ger hĂ€r, sĂ€ger han.
LĂS MER: Han ska utvinna brukens potential
Han brinner för bruksmiljöerna och tycker att de Àr vÀrda mycket mer uppmÀrksamhet. Men han vet att om de ska överleva mÄste besöksnÀringen vÀxa, och likasÄ entreprenörskapet och satsningen pÄ olika event. I artikelserien Brukens framtid framfördes tanken pÄ att försöka göra bruken eller delar av dem till ett av UNESCOS utpekade vÀrldsarv.
Bengt Lindholm sĂ€ger sig veta genom kontakter hur mycket tid och kraft det tog för HĂ€lsingegĂ„rdar att bli ett vĂ€rldsarv. ĂndĂ„ kĂ€nner han ingen tvekan nĂ€r det gĂ€ller Upplands bruk.
â Det Ă€r en sjĂ€lvklarhet att bruken borde vara ett vĂ€rldsarv.