– Du ska vara glad om någon hittar dig här.
Det är en regntung förmiddag sent i november 2017. På den smala skogsvägen erbjuds då 27-årige Adam att röka en sista cigarett och lyssna på en sista låt.
Han tvingas att lägga sig ned på sidan i löven och leran. Han befalls att sträcka ut tungan.
Flera som bor här i Sandbo vid Ärentuna, 15 minuters biltur norr om Uppsala, tror att någon jagar i skogen när de hör skotten. Det första går genom kinden och tungan och ut genom andra kinden. Sedan följer två skott till. Ett i vartdera benet.
Smärtan är det värsta Adam har upplevt. När han försöker resa sig så går det inte. Skytten Ceasar, då 25 år, lämnar snabbt platsen i bilen han kom i tillsammans med en kompis som är chaufför. Adam ger upp hoppet om att de ska ringa ambulansen. Han skriker så mycket han orkar för att någon ska hitta honom på stigen.
Efter en timme ger han upp. Adam slutar kämpa för sitt liv. Han accepterar att han kommer att dö och tar stenar och slår mot sin hals för att tuppa av.
Det var hundarna Dennis och Staffan som larmade.
– Dennis skällde och levde runt som om han vädrat vilt. Han var galen. Vi hade hört skotten och trodde det var jakt. Sedan hörde frun någon som skrek. Då trodde vi att någon blivit vådaskjuten. Så jag gick ut för att leta medan min fru ringde 112.
Nästan precis ett år har gått sedan skjutningen när Bo Larsson promenerar på stigen där bilen kört in och visar oss var den förmodligen stannade. Här går han dagligen med sina hundar. Dagen då det smällde i skogen satt han hemma och jobbade.
Vi går vidare och han visar träden som skadades av ambulansen och pekar ut platsen där han hittade Adam, ännu vid medvetande.
– Första halvåret tänkte jag på det som hände här varje gång jag gick förbi. Det är så absurt. Varför just här? säger Bo Larsson.
Det hade gått cirka två timmar efter att Adam sköts när Bo fann honom på stigen.
– Hade jag kommit en timme senare hade han varit död. Jag såg till att han var vid medvetande.
Adam tror aldrig att Ceasar ska gå så långt som att skjuta honom. Inte ens i bilen på väg från Fyrishov, där Adam trodde att han skulle gå på relax med kompisen Ceasar, tror han det – trots att han blir hotad och misshandlad av Ceasar. Det har han uppgett i förhören. På telefon tidigare den här måndagen har Ceasar varit schysst, kallat honom för ”brorsan” och velat hitta på någonting. I bilen är Ceasar som förbytt, han kallar Adam för fula saker och säger att han svikit.
På vägen stannar de på Kantorsgatan där Ceasar hämtar en pistol i en lägenhet. Just där, i den lägenheten har både Adam och Ceasar bara två dagar tidigare blivit svårt knivhuggna av en tredje person, 28-årige David. Det är händelserna då som verkar vara upprinnelsen till resan till Sandbo och mordförsöket på Adam.
Det som utspelade sig i lägenheten är som en scen hämtad ur en våldsam gangsterfilm, en sådan film där man kan tro att regissören tagit i överkant, nästan in absurdum, för att skildra det meningslösa våldet, knarket, och paranoian hos unga kriminella.
Där träffas två kompisgäng vars respektive centralgestalter, Ceasar och David, ska göra upp om ett vapen. I vart fall verkar David vilja det. Affären präglas inte av planering och ordning, utan av tillfälligheter och kaos. Davids metod för att nå en affär är skräck. En pistol trycks av flera gånger mot personer i lägenheten, men utan att något skott går av. I åtminstone ett fall riktas en pistol mot tinningen och pannan på en person. Adam och Ceasar knivhuggs av David så att blodet sprutar. Ett vittne beskriver hur David vevar med sin kniv och skär Ceasar kanske sex, sju gånger. Hade inte Ceasar sökt sjukhusvård hade våldet varit livsfarligt, konstaterar domstolen. I Adams fall är det när han försöker lugna David, som skallat honom och gett honom en örfil, som David hugger honom med en kniv i benet.
David döms till sex års fängelse för bland annat hoten och våldet i lägenheten.
Det är Adam som är länken mellan de två ledargestalterna, Ceasar och David. Han är bekant med båda och blir ett slags ofrivillig budbärare dem emellan. På torr kanslisvenska konstaterar tingsrätten i domen att Adams kontakter med de båda satt honom ”i en svår situation”. Som läsare av domen får man känslan av att Adam mest försöker vara alla till lags och vill ställa saker till rätta.
Efter knivhuggen och pistolhoten ska Ceasar betala 65 000 kronor till David för ett vapen. Den enda rimliga förklaringen i de uppgifter som finns i utredningen är att Adam görs till ansvarig för skulden och får sona med skotten genom munnen och benen. Han lämnades på stigen för att dö.
Adams målsägarbiträde i rättegången, den mycket erfarna advokaten Leif Ericksson, säger att han under hela ärendets gång letat efter något som legat bakom den våldsspiral som ledde till mordförsöket på Adam.
– Min spontana tanke var att det måste finnas något mer. Jag har varit med om många skjutningar och mord. Det här var så udda, så ovanligt otäckt: att be någon räcka ut tungan, skjuta genom munnen, och därefter i båda benen. Men jag har inte hittat något. Det finns inget mer. Bara våld och knark, säger han i dag.
I höst vann domen laga kraft. Hovrätten skärpte straffet mot Ceasar till 15 års fängelse för mordförsök och människorov.
Leif Ericksson beskriver Adam som en annorlunda kille med stora kognitiva svårigheter och inte alls som en typisk gangster i ett kriminellt gäng. Han är förvisso dömd för ringa narkotikabrott, men han har i övrigt inga kända brott på sitt samvete. Han har också vårdats för sina psykiska funktionshinder. Enligt domen har han fått nedsättande smeknamn på grund av funktionshindren.
– Det är så väldigt svårt att förstå den här våldsspiralen. Jag har varit med om andra fall där man skjutit som hämnd för att man blivit trampad på tårna. Men då har det varit riktiga, vana kriminella bakom. Så är det inte här, vare sig min klient eller skytten har något märkvärdigt brottsregister, säger Leif Ericksson.
Adam vaknar på sjukhuset tre dagar efter att han sövts ned. Det första han gör är att han pekar ut Ceasar som den som skjutit honom. Men då hade Ceasar redan gripits i lägenheten på Kantorsgatan. Det skedde på kvällen efter mordförsöket. Genom delar från bilen som lossnat på skogsvägen kunde polis och åklagare spåra sig till bilens ägare och vidare till lägenheten där Ceasar hittades i en säng. Hans dna fanns också på hylsor som hittas på skogsstigen.
David som knivhögg greps redan tidigare. Han hade dagen efter knivskärningarna tagit vänner med sig till en adress på Levertinsgatan i Gränby, för att träffa ytterligare en kompis. När han knackar på dörren hotar han med att han är beväpnad. Men kompisens föräldrar är hemma och slår larm varpå polis kommer till platsen. De griper David och hans kompisar. I deras bil påträffar polisen gevär, ammunition, en kolsyrepistol samt dopningsmedel.
Lise-Lotte Tegler var åklagare i målet. Skräcken och rädslan hos de inblandade under de tre dygnen blev tydligför henne när Adam och vittnena berättade under rättegången.
– Jag blev väldigt berörd. Tidigare hade jag varit så fokuserad på att säkra bevisningen och få utredningen i hamn.
De fällande domarna bygger på gediget utredningsarbete av polis och åklagare, men också på att Adam och vittnen i lägenheten vågade berätta. Adams utpekande var inte avgörande, men mycket viktigt.
– Det var en framgångsfaktor att deras berättelser stärktes av alla andra uppgifter vi hade från exempelvis övervakningskameror och av mobiltrafiken.
Lise-Lotte Tegler vill också lyfta fram de föräldrar som larmade polisen när David knackade på och hotade med att han var beväpnad. De visade mod och agerade rättskaffens och kan ha bidragit till att inte en ännu blodigare uppgörelse blev slutet på den här historien, om David och Ceasar mötts, säger hon.
– Nu greps David i stället av polisen. Vi har sett sms som antyder att en uppgörelse mellan dem var på gång.
Händelseförloppet under de tre dygnen kretsar hela tiden runt en sak: knarket. I lägenheten testas knark och i en datorkartong i ett vindsförråd påträffar polisen amfetamin. För det partiet dömdes en person till fängelse i två år och tio månader. Även David döms för narkotikabrott efter att ha haft kokain på sig i häktet.
I förhör säger Adam att han uppfattade att skytten Ceasar var helt påtänd i bilen på väg till Sandbo.
– Utan narkotika hade det här inte hänt. Den som knivhögg och hotade i lägenheten måste ha varit hög som ett hus, säger målsägarbiträdet Leif Ericksson.
– Knarket och dopningspreparaten gör att det hela urartar, säger åklagaren Lise-Lotte Tegler.
Hon vill särskilt peka på dopningens roll för det grova våldet. Den är inte lika uppmärksammad som narkotikans.
– David var påverkad av droger och dopning. Folk blir farliga av dopningspreparat, det är en förklaring till att han lyckas hålla lägenheten i skräck i över en timme. Så det här handlar om hämnd, vapen, narkotika, och dopning.
I dag lever Adam på hemlig ort. En tid satt han i rullstol, men i dag kan han gå med krycka. Han kan också tala och äta, men med besvär. Den sönderskjutna tungan läker aldrig.
– Han mår hyfsat, men han kommer aldrig att bli återställd, säger Leif Ericksson.
I artikelserien om det kriminella Uppsala har flera intervjuade tecknat en bild av en värld präglad av osäkerhet, tillfälligheter och lösa förbindelser, där knark är vardag, ett vapen sällan långt bort och där hatet, frustrationen och aggressionen hela tiden ligger i luften. Berättelsen om hur Adam lämnades att dö på skogsstigen är ett brutalt exempel ur verkligheten på mycket av det.
Sedan de tre skräckdygnen för ett år sedan har 14 nya skottlossningar och ett knivmord ägt rum i Uppsala. Men till skillnad från många andra grova våldsbrott har den här slutat i rätten, med fällande domar, som i ett par fall skärptes i hovrätten. Domen visar att rättssamhället gör vad som går för att ställa de kriminella till svars och därigenom markerar att grovt våld inte är något vi vill ha, menar Lise-Lotte Tegler.
– Det visar också att man kan och ska våga berätta vad man vet och vad man sett.
Fotnot: Adam, Ceasar och David heter egentligen något annat.