– Det är överväldigande. Jag blir lite rörd. Samtidigt är det inspiration. Det här är de gator där barn jag lekt och som är grunden i inspirationens kran. Nu ser jag att det droppar lite fortfarande, säger Owe Thörnqvist när jag ber honom kommentera det han sett.
Rundturen är arrangerad av Uppsala Citysamverkan. Syftet är att visa upp Uppsalas hyllning av Owe Thörnqvists 90-årsdag innan han gör sin finalkonsert på UKK på söndagen.
Med sig har han sambon Berit Gullberg och sin yngre syster, Ing-Marie Molken Thörnqvist, som bor i USA men har kommit hem till Sverige och Uppsala för att fira sin bror. Dessutom hänger ett filmteam Owe Thörnqvist i hasorna. De ska följa honom under året och tanken är att det ska bli en dokumentärfilm i långfilmsformat.
Redan när det är dags att möta upp den jubilerande artisten står det klart att det detaljerade programmet som satts ihop inte kommer att hålla. Owe Thörnqvist själv vill börja vid Gunillaklockan för att illustrera sången "Vår vid Fyris". Väl där börjar han berätta hur han, sittande på en av kanonerna, skrev sången "Rumba i Engelska parken".
– Stig Ossian Ericson som var regissör till revyn jag var med i då ville att vi skulle ha en finallåt. Så de tog jag mig upp hit för att svänga mitt musikaliska trollspö, berättar han innan han sjunger några av takterna och tar en liten svängom med systern Ing-Marie som är med.
Nästa anhalt är Fyristorg där en av de sjungande soptunnorna med Owe Thörnqvist-tema står.
– Det var väl bra, säger Owe Thörnqvist när han lyssnat på soptunnan.
På bokhandeln Läslusen väntar några yngre fans.
– Vid har sjungit varmkorv boogie på musiken i skolan, men annars har jag mest hört låtarna av farmor och farfar, säger Didrik, 9 år, som är här med mamma Gertrud Lidén.
Gunnar Storfeldt, sambo med Eija Schüssler som driver bokhandeln, hjälper till och kompar på gitarr när barnen sjunger några av Owe Thörnqvists sånger. Han är snabbt med på noterna och börjar sjunga med.
– Lite snabbare, säger han, när de kommit till låten "Dagny" och han sitter och klappar takten i stället för att signera böcker.
Här och var är det en och annan av dem som passerar som också passar på att ta en selfie med Owe Thörnqvist. Men det finns också de som reagerar mer på entouraget än på festföremålet.
– Vad är det som händer här? frågar en man i 35-årsåldern när sällskapet passerar in i gallerian S:t Per.
När han hör att det är Owe Thörnqvist som firas kommer nästa fråga:
– Vem är det?