Hur mår journalistiken i dag?

– Å ena sidan väldigt, väldigt bra. Å andra sidan känner jag oro.

Hur menar du?

– I dag görs oerhört mycket bra journalistik i hela Sverige, med hög kvalitet och professionalitet, i alla möjliga kanaler. Men samtidigt har många konsumenter inte längre samma starka relation till de varumärken som borgar för seriös journalistik. Dagens ungdomar söker sig inte aktivt till de seriösa medierna för att uppdatera sig och ta del av nyheter. I de grupperna kan vi i stället se en utveckling där sund källkritik till och med har slagit över i avsaknad av källtillit. De är så källkritiska att de inte litar på någon källa, inte ens professionell journalistik. För det känner jag oro på sikt.

Men handlar inte mediernas framtid framförallt om företagsekonomi?

– Hur de kommersiella mediernas affärsmodell ska överleva i dagens digitala sammanhang är en superaktuell – och svår – fråga. De amerikanska jättarna, som Facebook, Google och Amazon tar en allt större del av annonskakan. I det läget finns inte så mycket för lokala, regionala eller ens nationella mediehus att sätta emot. Men det är egentligen inte ett svar på hur journalistiken mår, för trots detta görs det oerhört mycket god journalistik i dag.

Nyligen stod Mittmediakoncernen, med 28 dagstidningar, på ruinens brant, men såldes i sista stund. Vad skulle det betyda om en sådan koncern går under?

–  Det vore ett förfärligt slag, utifrån den granskande funktion som lokalmedia har och för förtroendet och tilliten till vårt demokratiska samhälle. En lokaltidning ger människor en känsla av sammanhang. Jag började min journalistbana på Laholms Tidning. Den gick i konkurs i höstas. Men att en så stor koncern som Mittmedia verkligen skulle läggas ned känns inte möjligt. Trots allt är det än så länge få tidningar i Sverige som har gått under.

Är läsare och kunder för naiva? Tar de medierna för givna?

– Tyvärr är det inte bara journalistiken som tagits för given. Det gäller även andra viktiga grundförutsättningar för vårt samhälle, som demokratin, yttrandefriheten, välfärdssystemen.

Du skrev i en krönika 2016 att det sviktande förtroendet för journalistiken är den viktigaste frågan för alla publicister. Gäller det fortfarande?

– Ja, har du tappat din trovärdighet har du ingenting kvar – inget att sälja varken till läsare eller prenumeranter. Här går många mediechefer en extremt svår balansgång. Ekonomin är oerhört pressad och det gäller att hitta nya affärer för att överleva. Jag ser med oro på annonser som är snarlika redaktionellt innehåll. De parasiterar på trovärdigheten i varumärkena, eftersom många läsare inte har den kunskap och insikt om journalistik som krävs för att förstå skillnaden mellan dessa annonsmärkta texter och seriös journalistik.

Hur har vi hamnat här, där medierna förlorat sin relation till många kunder?

– Du menar vems fel det är? Jag tror inte att det är någons fel, inte politikernas, inte journalisternas, inte läsarnas. Vi har en samhällsutveckling med stark fragmentisering och polarisering. I dagens digitala tillvaro kan du alltid välja minsta motståndets lag och bara omge dig med likasinnade eller fokusera på ditt särskilda intresse. Lägereldarna är borta. Frågan är hur vi i en så polariserad värld ska kunna föra samtal där alla perspektiv kommer till tals, och där vi har utgår från samma grundfakta som ingångsvärde. Det här var ett av skälen till att jag var så nyfiken på Utbildningsradion, där jag arbetar nu.

Förklara.

– Eftersom skolan är en så viktig kanal för Utbildningsradion – lärarna använder ju våra program i klassrummen – så når vi rakt igenom filterbubblorna, det vill säga även de barn som kanske inte kommer i kontakt med seriös journalistik genom sina föräldrar. Helt fantastiskt!

Ser du någon risk för att medierna blir en lyxprodukt för dem som har det bra ställt?

– För 30 år sedan, före Internet, hade ingen förstått den invändningen. Det är klart att en tidning kostar pengar. Journalistisk kan inte vara gratis om den ska hålla god kvalitet. Men självklart blir den frågan mer aktuell ju mer polariserat vårt samhälle blir.

Du är ju gift med Fredric Karén, chefredaktör på Svenska Dagbladet. Är det mediernas kris ni snackar om hemma vid köksbordet?

– Barnen tycker inte om när vi pratar jobb, så vi gör det inte vid matbordet längre. Men vi pratar mycket om journalistik och har stort utbyte av det. Vi sitter inte och deppar utan pratar om mediernas framtid.

Så du är optimist?

– Ja, om vi talar om kvaliteten på journalistiken. Men om vi pratar om samhällsutvecklingen och fragmentiseringen, då kan jag vara mer pessimistisk. Å andra sidan, nu har utvecklingen gått mot polarisering en tid, kanske vågar man då hoppas på att pendeln slår tillbaka. Den brukar ju göra det.