Det finns en traditionell bild av en förskola. En låg byggnad med en lekgård inhängnad av stängsel. Så ser inte Öfre slotts förskola ut. Förskolan ligger i botten på ett bostadshus, mitt bland kullerstensgatorna i Uppsalas klassiska Pelle Svanslös-kvarter.
Rastgården vid ingången är knappt några kvadratmeter, inhängnad med trästaket.
– Vi har nästan ingen gård och den används i princip inte alls, säger Sara Rostvik, biträdande förskolechef.
På den lilla gården finns ett vagnsförråd och ett staffli att rita på, och det är ungefär allt.
Barnen på Öfre slotts förskola är nästan aldrig på utegården. Den är mer en passage till världen utanför. Varje dag går förskolan på utflykt.
– Det finns fördelar med att gå till en park. Det blir mer kvalitet i utevistelsen. Personalen måste vara mer närvarande i barnens lek, säger Sara Rostvik.
Den är en krispig och klar måndagmorgon. Första snön föll i helgen. Klockan är 9 och barnen är redan klädda för utelek.
När utegårdens grind öppnats ställer förskolebarnen rutinerat upp sig på led två-och-två. Malí Engstrand, 2 år, står främst och håller i en grön plastring på sidan av dubbelvagnen. Hon hjälper barnskötaren Ingrid Nordlund att räkna alla barnen. Sedan ropar barn och pedagoger tillsammans:
– Alla barnen, är ni klara? Jajamensan, fattas bara!
Så går vi i lugnt tempo runt ett gathörn och sedan uppför S:t Johannesgatan. Snart passerar vi en annan förskola med liten innergård, privata Lilla Academia.
När förskoleverksamhet planeras i Uppsala väger kommunen bristen på tomtmark i centrum mot att det ska finnas förskolor där folk bor. Kommunen tillåter förskolor med små gårdar, under vissa förutsättningar.
– Man vill också säkerställa att det finns parkmark som kan kompensera för den lilla förskoleytan, säger Jesper Djupström, avdelningschef för pedagogiska lokaler på utbildningsförvaltningen på telefon.
Barngruppen lunkar uppför trottoaren.
– Kämpa på, säger Malí.
Vid Inte Sushi & Café får truppen stanna upp. Restaurangen har en stentrappa som går ut i trottoaren. Vagnen med ett barn på varje sida får inte plats i gångbanan. En av pojkarna får klättra upp på nedersta trappsteget för att vagnen ska komma förbi.
Att jobba på en förskola utan utegård ställer högre krav på personalen.
– Det är en liten utmaning, men jag tycker det är en fördel, säger Ingrid Nordlund.
Vi är på väg mot Observatorieparken.
– Det är min favoritlekpark. Här är det barnens fantasi som gäller, säger hon.
Väl framme stannar förskolegruppen vid en stor glänta inhängnad av buskar.
– Klara, färdiga, lek, ropar Ingrid och alla barnen springer ut över de frosttyngda höstlöven.
I vagnarna finns hinkar och spadar och några av barnen börjar fylla hinkarna med snö.
Bianca Cederborg är nyexaminerad förskolepedagog och har jobbat tre månader på Öfre slotts förskola.
– Jag trivs jättebra här. Innan jag började undrade jag lite hur det skulle bli utan utegård, men det har bara varit positivt. Vi i personalen får dela upp oss så att vi har uppsikt över allihop.
Ofta går förskolan till Vasaparken, Pelle Svanslös lekplats, Vindhemsparken, Engelska parken eller Tegnérparken.
De har ingen utegård, men barnen är ändå ute varje dag.