”För första gången har mänskliga varelser kunnat förflytta sig från vår planet och landat på en annan himlakropp. Hur än detta grandiosa äventyr slutar – ännu återstår osäkra moment – så betecknar klocklaget 21.17,46, svensk tid, den 20 juli 1969 en epok i historien”, skrev Upsala Nya Tidning på ledarplats, dagen efter att människan för första gången landat på månen. Ledaren andas framtidstro och förhoppning. USA:s Apollo 11 hade lyckats.
Att månresan väckte äventyrslustan och upptäcksivern även i Uppsala märks inte minst två dagar senare, 22 juli 1969, när tidningen berättar att den första månbiljetten beställts i Uppsala. Direktör Eric Askelöf hade bokat en tur- och returresa för sig och sin fru Darly Svärd hos Owe Henriksson vid SJ:s resebyrå.
– Min fru sade att hon inte vågade följa med, men jag har beställt två biljetter. Hon kan ju ändra sig under de årtionden det väl kommer att dröja, sade Eric Askelöf till tidningen och antydde att bokningen med flygbolaget Pan American Airlines var lite på skoj.
Vi ringer en av Erics två söner, Carl-Eric Askelöf, för att höra mer om turistbiljetten till månen. Carl-Erics pappa Eric Askelöf var forskningschef på Uppsalabaserade Pharmacia och alla på läkemedelsföretaget kände till den åtråvärda biljetten.
– Jag kommer så väl ihåg det här. ”Hörru du, när ska du åka?” frågade folk. Det gick som en löpeld att pappa hade en månbiljett och stod i flera tidningar som jag minns det, berättar Carl-Eric ”Askis” Askelöf, från sommarstugan i Stockholms skärgård.
– På den tiden var en månresa så långt borta så det kunde man inte tänka sig, säger Carl-Eric, som själv var Siriusspelare under SM-bragderna på 60-talet.
Turistresan till månen beräknades ske före århundradets slut, enligt Pan American Airlines. Eric Askelöf var en van resenär och hade också många internationella kontakter, men som du förstår kom Eric Askelöf aldrig till månen. Han gick bort 1972. Hade han fortfarande levt skulle han ha fyllt 115 år i onsdags.
Carl-Eric Askelöf uppger att hans pappa vunnit en Lions-tävling där han fick välja mellan två pris, en månresa eller ett blomsterarrangemang.
– På den tiden skrattade alla åt det här med månresor, det var inte att tänka på i över huvudtaget. Men min mamma sa: ”Blomsterarrangemang kan vi köpa i en blomaffär, men en månresa får man inte tag i var som helst”.
Eric Askelöf valde månresan. I tidningsartiklen kort efter att Apollo 11 landat beskriver Eric Askelöf hur han redan fått en ”Ticket to the Moon” 1953, sannolikt är att det är den biljetten som han vann i tävlingen.
– Det var som en vinstlott. Det var en rolig grej, säger Carl-Eric Askelöf.
Men det fanns även ett visst allvar bakom Eric Askelöfs månintresse.
– Som läkemedelskemist funderar jag också över om man kan bygga en anläggning för tillverkning av sterila lösningar där, sade Erik Askelöf i tidningsartikeln.
Han var inte heller ensam om att drömmen att åka till månen. Innan Pan American Airways utdelning stängde 1971 hade flygbolaget delat ut över 93 000 månbiljetter, enligt Smithsonian National Air and Space Museum. Någon turistresa till månen lyckades Pan Am aldrig genomföra och 1991 upplöstes det amerikanska flygbolaget.
Men drömmen om att resa till månen tog inte slut där. I dag månrustar flera länder igen. Kina var i januari 2019 första land att skicka en månlandare till baksidan av månen och vill senast 2022 bygga en rymdstation på månen, uppger TT. Tidigare har Ryssland och USA landat på månens framsida.
En japansk miljardär blev i september 2018 utvald till Elon Musks rymdprojekt Space X. Det är oklart när, men planen är att entreprenören Ysaku Maezawa ska bli världens första månfarare sedan Apollo 17, 1972. Hittills har tolv astronauter, alla amerikanska män, gått på månens yta.
Carl-Eric Askelöf får frågan om han själv skulle vilja åka till månen.
– Nej, den enda månen jag tänker på det är när det är kräftkalas. Jag är ganska tuff, men jag skulle aldrig vilja gå uppför Mount Everest eller åka upp till månen. Jag vet ju inte om jag kommer ned eller inte.
Har du kvar din pappas biljett?
– Min fru tror att jag har den hemma hos mig, eller så är den hos min bror. Jag har så mycket ärvda saker, det är som ett museum.