På uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala Län står 16 medlemmar i Uppsala flygklubb till allmänhetens förfogande. De har som uppgift att med klubbens flygplan hålla brandvakt. En pilot och en spanare flyger tillsammans drygt två och en halv timme i taget över de uppländska skogarna för att hålla brandvakt. Den senaste tiden har upp emot 60 skogsbränder rasat samtidigt i Sverige och under veckan gick Myndigheten för samhällsberedskap ut med ett viktigt meddelande till allmänheten om att en extremt hög risk för skogsbränder råder i bland annat Mälardalen.

Raymond Musa är klubbens kassör och en av piloterna som flyger brandvakt. Enligt honom är den ständiga kollen från ovan väldigt viktig för att kunna upptäcka bränder i tid.

– Jag skulle vilja säga att det gör en stor skillnad, det är så otroligt torrt nu. När vi är där uppe kan vi ju se en brand långt innan någon annan gör det och förhoppningsvis bidra till att den inte sprider sig, säger Raymond Musa.

Artikelbild

| På uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala Län står 16 medlemmar i Uppsala flygklubb till allmänhetens förfogande.

Rutten som brandflygarna kör är noga planerad. Förutom att täcka in långa sträckor och enorma skogspartier i övervakningen av skogsbränder gör flygarna även 180 graders svängar på bestämda platser för att spana av horisonten på jakt efter rökpelare. På en höjd av bara ett tusen meter glider de över trädtopparna. En bra höjd där minsta vandrares otillåtna lägereld syns, men det är inte utan att synvillor uppstår menar Raymond Musa.

– En klassisk synvilla när man är där uppe är ju dammoln från böndernas åkrar. De kan verkligen se ut som en rökpelare som stiger. Ibland ser man inte traktorn utan bara röken, då får man dra en extra lov och undersöka saken. Man blir ju van vid att titta efter bränderna, det är inte svårt att vara spanare, det behöver man inte vara pilot för och vem som helst kan vara det, säger han.

Jag klämmer in min bredvid Raymond Musa i det trånga planet. Han ska låta mig vara spanare under en brandflygning. Det är en surrealistisk känsla att stiga över flygfältet och se den stora väg vi nyss stod på bli mindre och mindre. När vi nått ett tusen meters höjd och horisonten breder ut sig som ett bälte mellan gula åkrar blå himmel kan jag inte låta bli att slås av svårigheten med att lyckas upptäcka en rökpelare där nere bland terrängen. Vädret vi flyger i är disigt och att skilja rök från lätta moln är för mig omöjligt.

– Man måste titta flera gånger innan man kan vara säker på vad som är vad. Ser man någonting misstänkt får man titta på en del av skogen där man är säker på att det inte brinner flera gånger för att inte ögat ska luras av viljan att man upptäckt en brand, säger Raymond Musa.

Artikelbild

| Rutten som brandflygarna kör är noga planerad.

För att flyga brandflyg gäller det att kunna hålla nerverna i schack när det hettar till. En flygning kan gå från att i två timmar ha varit ett stillsamt vaggande till en brådskande nödsituation. Propellerns stillsamma surrande bryts då av sprakande radiokontakt med SOS.

– Man blir ju uppjagad när man ser en brand. Så fort man ser någonting så vaknar man till från att ha suttit och såsat ett tag. Då gäller det att ha kontakt med räddningstjänsten och visa dem vägen. Det är inte helt lätt det heller, man kan lätt missuppfatta när man har olika perspektiv, säger han

Artikelbild

| Varje år från första maj till sista september har Uppsala flygklubb jour för att utföra brandflygningar.

Varje år från första maj till sista september har Uppsala flygklubb jour för att utföra brandflygningar. Ett normalt år görs däremot på sin höjd bara ett fåtal i veckan. Den här sommaren har varit sensationell på flera sätt menar Raymond Musa, och värmen har märkts av även inne i cockpit.

– Den här sommaren har vi flugit mycket, det blir flera brandslingor om dagen, och väldigt varmt där uppe. Det är en god idé att inte bara fylla planet med bränsle, jag brukar ha med mig en kylväska upp med lite godis och vatten, säger han.