Adam, som vi kan kalla honom, kommer in på en restaurang i centrala Uppsala. Han är runt 30 och har många år av brott och anstaltsvistelser bakom sig.
Han motsvarar knappast schablonbilden av en kriminell person. Han är långt ifrån den där tatuerade, tilltufsade och knarkskadade personen man lätt föreställer sig.
I stället gör han ett välvårdat intryck och är påfallande verbal. Det här kunde vara en banktjänsteman på väg hem från jobbet.
Trots att vi aldrig träffats förut har Adam inga problem att berätta om sina tankar kring brottstillvaron och vad han varit med om.
Han säger att han ganska nyligen lämnat det olagliga livet, som en direkt följd av att han blivit pappa. Adam berättar om uppförsbacken han och andra som gör samma resa måste arbeta sig igenom.
– Förhoppningen om att börja leva ett lagligt liv släcks ganska snabbt om samhället fortsätter att betrakta en som pest. Jag vet att det är svårt att visa medkänsla mot någon som begått brott men släpps man inte in kan man lätt få känslan av att alla är emot en och då blir det jobbigt att lägga av.
– Det är inte många som vill veta av den som varit kriminell. Jag har lyckats få ett jobb men fått veta att en av våra kunder sagt upp sitt avtal för att det kommit ut att jag finns inom företaget.
LÄS MER: Lång kamp för att lämna gängens värld
Adam framhåller att den ”normala” tillvaron måste ha mer att ge än den kriminella världen för att en brottsling ska vilja växla spår. Det handlar om att kunna få ett arbete, att inte vara portad hos bostadsföretagen och inte minst att bli accepterad.
– Jag kräver inga förmåner men vill åtminstone att man ger mig en ärlig chans. Jag tror att få kriminella tycker att tillvaron i den brottsliga världen är attraktiv, jag är själv skuldsatt och har varit med om mycket våld. Men i den världen är du någon, byter du sfär blir du oönskad.
Den senaste tiden har UNT skrivit om Uppsalapolisens satsningar för att bekämpa kriminella gäng. Det polisarbetet ger Adam inte mycket för. Han säger sig ha så bra koll på Uppsalas undre värld att han kan avfärda påståenden om kriminella ligor.
– Det är något polisen blåser upp för att stärka sin agenda och skaffa sig resurser. Finns det inga bovar skapar polisen dem.
Överlag har han en kritisk hållning till poliser. Han berättar om tillfällen då han blivit nedlåtande och även våldsamt bemött av polisen, enligt egen utsago utan att det alltid funnits anledning. Att hela tiden bli stoppad av polisen har han upplevt som provocerande.
Men är det inte rimligt att polisen stoppar personer som håller på med kriminalitet?
– Jo, jag kan ha förståelse för det men det kan också skapa ett stort hat om polisen går över gränsen. Poliser är auktoriteter som kan göra mycket fel i tjänsten utan att det går att komma åt dem.
Adam menar att polisens insatser riskerar att cementera en kriminell identitet hos ungdomar.
– Jag var inte alls så farlig som folk sa men jag tog åt mig äran av att de trodde det. Min självbild som kriminell växte och min brottskarriär fick en knuff framåt av att polisen hela tiden var på mig.
Adam har invandrarbakgrund men trots sin avoga inställning mot poliser tycker han inte att de brukar behandla invandrare sämre än etniska svenskar när det gäller personer som sysslar med brott.
– De infödda svenskar som förekom i mina kretsar blev bemötta på ungefär samma sätt som vi andra.
Adam har ännu inte riktigt vant sig vid den lagliga värld han nu försöker ta sig in i.
– Den är en märklig värld, säger han och skakar på huvudet. All individualism och alla rutiner som folk följer, det känns konstigt.