Söndagen den 30 oktober 2016.
På minussidan sätter vi idag upp att det är dags att ställa om klockorna igen. Nu ska jag gå här hemma i en vecka och undra om klockan egentligen är 9 när den är 10 eller om det kanske var elva, och jag ska försöka ändra alla hopplösa digitala klockor på spisar och mikrovågsugnar och i bilar ända tills jag inser att vissa av de klockorna visst ändrade sig själva, och till slut har jag klockor som visar sisådär sju, åtta olika tider här hemma medan jag själv sitter i ett hörn och spelar på läppen.
På plussidan sätter vi upp att Sirius har gått upp i allsvenskan! Hurra! För en gammal vänsterytter (med betoning på gammal) med två matcher på bänken (med betoning på bänken) i Sollefteås B-lag som främsta merit, så är detta ytterst glädjande. Det är ju liksom alltid roligare att titta på de sporter som man själv har varit aktiv i. Jag var också hygglig i basket, mest eftersom vi bara var fem killar i klassen och att alla alltså fick vara med hela tiden när vi lirade på gympan.
Därför går jag rätt ofta på Uppsala baskets matcher också. (Och det är det ju tyvärr inte många andra som gör… Kom, kom, det är kul!) Jag spelade faktiskt till och med en A-lagsmatch för Sollefteå basket. En enda, borta mot Ockelbo. De plockade in mig och en annan kille i laget eftersom så många av de ordinarie spelarna vägrade åka på en så bedrövligt lång bussresa. Det blev sex timmars buss, 1,5 minuts spel (coachen var en mycket snäll man), jag var livrädd och sprätte runt som en förskrämd sparv bland förväxta tvåmetersmän från Gästriklands skogar, storstryk och sex timmars bussresa hem. Härliga idrottsminnen…
Övriga sporter har jag aldrig begripit mig på. Jag försökte mig på ishockey, men jag nötte lädret på insidan av skridskorna och lyckades aldrig skjuta så att pucken lyfte från isen. När de andra grabbarna sköt i sargen så dånade ett kraftigt DONK över hela Sollefteås utomhusrink så att ekorrarna föll ur träden långt bort emot Kramfors till. När Jacke sköt hördes bara ett försmädligt KLICK eftersom pucken bara gled in i listjäveln längst ner på sargen.
Och innebandy var inte uppfunnet på den tiden. Det var något som brandmän ägnade sig åt så länge det inte brann någonstans.
Jag blev faktiskt också hygglig som målvakt i gårdshockey. Sporten gick ut på att storebror och hans vidriga kompis med full kraft sköt en blöt tennisboll i käften på den lille kåsören och sedan berömde honom väldeliga för en fantastisk räddning så att den lille kåsören skulle torka bort blodet och snoret och fortsätta stå i mål tills de där två hade skjutit sig less.
Men nästa säsong ska jag gå på allsvensk fotboll! Och basket! Och kanske hockey (för att kolla om de får pucken att lätta från isen). Och kanske innebandy (om det inte brinner någonstans just då.)
Nu ska jag ställa om klockan på datorn. Är det någon som har en skruvmejsel?