Eriksbergsbo går tvärs över USA

Han har lämnat sitt namn och vardagliga liv hemma i Eriksberg. På den 500 mil långa vandringen från södra till norra USA kallar sig 23-åringen Redfish. I Colorados snötäckta bergstrakter har han varit med om sin största utmaning någonsin.

18 augusti 2019 19:55

Det är en tradition att vandrare genom USA:s vida och bergiga landskap får vandringsnamn som de använder på sin färd. Första dagen på sin längsta vandring någonsin fick Oskar Englund sitt "trail name": Redfish.

– Jag köpte en stor påse med Swedish Fish. Du vet de röda godisfiskarna och då var det någon som gav mig mitt trail name. Det kan vara vem som helst som ger det, du väljer det inte själv.

Han är inte helt nöjd med namnet, men har vant sig. Det finns en poäng med att vara någon annan när du är på gående fot.

– När vi är här ute, det är ett annat liv. Vi vill inte ha våra riktiga namn, det är förknippat med det vardagliga livet därhemma.

Samtalet över Messengerappen hackar bara ibland, men avståndet till en annan kontinent känns inte så långt som det egentligen är. Oskar Englund hörs oftast lika glasklart som om han var intill.

Han har just landat på ett vandrarhem i småstaden Pinedale i norra Wyoming. Han har gått mer än halva vägen längs 500 mil långa Continental Divide Trail, en av de tre stora vandringslederna i USA och den som anses vara tuffast. Han korsar landet från söder till norr genom delstaterna New Mexico, Colorado, Wyoming, Idaho och Montana.

När Oskar Englund började sin resa var det många som avrådde honom. Att gå över Colorado gick inte, hävdade de.

– Det är det värsta snöåret på jag vet inte hur länge i Colorado. Senaste snöstormen var i juni och snön ligger kvar sedan i vintras. Det har varit helt galet. 90 procent av vandringslederna var täckta av snö. Det tog en jäkla lång tid att gå i genom Colorado, 40 dagar.

Oskar Englund har gått och campat på snön. Han oroade sig för sin säkerhet nästan varje dag.

– Det är den grövsta terräng du kan tänka dig och jag var där ensam många gånger. Under ett bergspass med jättebrant klättring fick jag klättra stuprätt upp och det tog en timme upp till toppen. Sedan ska man ned också. Då var det ännu brantare, då tänkte jag: "Skitsamma, jag glider ned bara".

Har du känt dig utsatt?

– Jo, det var åska och storm nästan varje eftermiddag i Colorado. Det var ganska läskigt. Men när jag kom till nästa samhälle kände jag att jag hade växt som person.

På vilket sätt?

– Jag skulle säga att jag blivit modigare kanske. Mer taggad på att göra liknande grejer. De flesta skulle nog inte ha sagt så, fortsätter han betänksamt.

Att vandringen genom Colorado är det svåraste han varit med om råder det ingen tvekan om. Men när han kom upp på vandringsledens högsta punkt, toppen av berget Gray's Peak, 4 352 meter över havslinjen tänkte han:

– Shit, nu är jag här uppe. Nu kan inget stoppa mig.

Vad är det som driver dig?

– Att se alla otroligt häftiga landskap. Friheten. Jag har sedan många år tillbaka velat bli någon typ av äventyrare.

Har du upptäckt något ny sida hos dig själv?

– Min mentala styrka, hur mycket jag kan ta mig an och hur mycket jag klarar.

Oskar Englund är uppväxt i Eriksberg och bor fortfarande hemma hos pappa Tomas Englund där, men det var längesedan han var i Uppsala. Efter att ha rest och vandrat mycket med sin familj väcktes Oskar Englunds livsdröm. Han läste ekonomi och juridik på gymnasiet, men framtidsdrömmarna handlade om något annat.

– När jag tog studenten visste jag exakt vad jag ville göra. Resa och göra häftiga äventyr, säger Oskar Englund.

Sedan dess har han kört motorcykel genom Vietnam, klättrat (och blivit höjdsjuk) på Kilimanjaro och varit volontär hos nomader på landsbygden i ett iskallt (uppåt 50 grader minus!) Mongoliet. I november började han en vandring på 300 mil genom Nya Zeeland. Han har gått genom natursköna Tongario nationalpark, där "Sagan om Ringen" spelades in. Han beskriver dagsturen till Mount Doom, där den berömda Härskarringen kastas i lågorna.

– Det skulle vara dåligt väder. Inga andra än jag och de jag gick med var där. Men det var jättebra väder i tre, fyra timmar och vi var helt ensamma. Jag vet inte vad jag tänkte då. Jag var helt i extas, man vill gråta för det är så vackert.

Han har samlat ihop pengar till resorna genom att jobba på Stora Coop i Boländerna. Det kostar inte mycket att vandra, men han har ingen inkomst när han är ute. Det gäller att jobba ihop pengar för nya äventyr.

– Jag drar tillbaka dit igen om chefen tillåter. Han tycker väl att jag är lite smågalen, säger Oskar Englund.

När vandringen från norra till södra Nya Zeeland var slut i mars hade han pengar kvar. Det var då Oskar drog till USA.

Att Oskar mål och livsval är ovanliga är han medveten om. Men lusten att uppleva nya äventyr är stark. Han har redan en lång lista på nya drömresor, lite som en bucketlist: Alaska, USA, Himalaya, Bhutan, Sydafrika och så vidare.

Främst gillar han att gå över bergsryggar. Men nu har han en mer flack vandring framför sig.

– Nästa sektion blir nog lite platt och inte så mycket att se.

Samtidigt har han hittat ett underhållande resesällskap. Inom vandringscommunityn har många samma mentalitet och det går bara på någon sekund att klicka med nya vänner, menar Oskar Englund. Nu har han gått flera sträckor med en av Amerikas vandringskändisar Dosu Kinuta.

– Han är helt galen, ett "freak of nature". Vi hade en dag för en vecka sedan då vi gick över Great Basin-öken.

De båda atleterna försökte gå så långt som möjligt under ett dygn. Oskar Englund gick 113 kilometer. Dosu Kinuta 122.

– Han har jättebra uthållighet. Han tog bara en rast under 24 timmar, en kvart för att ta lite vatten. Men jag lyckades komma i kapp, eller han väntade på mig.

I kommande etapper ska Oskar Englund genom nationalparken Yellowstone där det finns grizzlybjörnar.

Vad ska man göra om man träffar en grizzly?

– Inte springa. Gör mycket väsen för att inte överraska dem. Många bär på björnspray. Jag har en kompis som går från nord till syd som ska ge mig en sådan när vi möts. Men björnarna är ganska snälla.

Oskar Englund väntar sig inte att bli störd av grizzlybjörnar. Däremot störs Redfish av ett annat otyg.

– Myggor! Just nu är det helt brutalt, man kan inte ta paus. De kommer på dig i tusentals direkt. De biter dig när du går. Det gör mig förbannad. Det är svårt att sova när det kliar över hela kroppen.

Längtar du någonsin hem till Eriksberg?

– Sista veckan har jag känt lite hemlängtan, men efter att man umgåtts lite är jag säker på att jag vill ut igen och göra nya coola äventyr.

Oskar Englund Min bästa söndag

Personligt

Ålder: 23

Bor: Eriksberg

Gör: Jobbar i mejeriet på stora Coop i Boländerna.

Familj: Pappa Tomas och mamma Elisabet och hennes make Lars, samt min syster Josefine.

Intressen: Fotboll. Har spelat i Sirius, UIF och Gusk. "Hade ett jättestort intresse för film tidigare, ett för stort intresse. Såg 500 till 600 filmer per år." Fotografi.

Favoritfilm: Japanska filmen "Harakiri" från 1962.

Läser: Böcker på telefon. Just nu en bok om fotografi, "Hiking Photography".

Följer i sociala medier: Fotografen och äventyraren Jimmy Chin.

Så tränar jag: Försöker göra lite armhävningar då och då, är väl ganska lat.

Största äventyr: Den här vandringen genom USA, speciellt genom Colorado.

Svåraste utmaning: Colorado, absolut.

I packningen: "När jag började vandringen i Nya Zeeland hade jag jättemycket kläder och min Mac-dator med mig. Efter tio mil insåg jag att jag inte kunde gå runt med allt och skickade hem det mesta. Sedan dess har jag krympt vikten på packningen mer och mer. Nu bär jag ett lätt tält, sovsäck, uppblåsbar madrass, regnkläder, kamera, stativ och massa mat."

Äter när jag vandrar: Nudlar, snacks, nötter. Mat som inte väger men har mycket kalorier. Mycket onyttigt.

Om vandringscommunityn: "Vi har samma mentalitet och samma intressen. Man klickar efter en sekund varje gång man träffar en ny person, är som man känt varandra hela livet."

Om att vandra själv: "Du fattar alla beslut själv. Det är mycket att tänka på. Hur mycket mat behöver jag för hur många dagar? Vad är det för väder? Men man växer som person när man är ute själv. Jag önskar folk därhemma fick se det jag får se."

Om vandringskamraten Dosu Kinuta: "Han är en tävlingsmänniska, vilket jag försöker att inte vara, men det är lite svårt när man är här med honom. Han är en glädjespridare. Ett freak of nature. Superatlet!"

Gör mig arg: Manchester United och myggor.

Gör mig glad: Liverpool.

På min bucketlist: "Jag vill vandra genom hela Himalaya, motorcykla från Alaska till södra Sydamerika och gå de återstående "Triple Crown"-vandringarna i USA på under ett år, med mera. Så vill jag prova på att gå genom Sverige också, men de har inte sytt ihop alla vandringsleder här så då får man improvisera."

Vaknar

Jag vill vara ute i världen när jag vaknar upp, förhoppningsvis i mitt tält med en schysst soluppgång över bergen. Tidigt på morgonen, vid 6-7-tiden.

Frukost

Jag brukar sitta i tältet och kolla hur solen tar sig upp över bergen. Får i mig några proteinbars.

Förmiddag

Min bästa söndag är en myggfri söndag. Jag packar ihop tältet och går vid lunchtid.

Lunch

Jag tar en lite längre rast, käkar snacks eller chips.

Eftermiddag

Som minimum vill jag gå minst fyra mil per dag, men det beror på terrängen. Att gå över bergsryggar är bland det häftigaste jag vet.

Middag

Till middag kokar jag nudlar eller pasta.

Kväll

Jag brukar vilja sätta upp tältet på hög höjd så att jag har så mycket utsikt som möjligt över en schysst solnedgång. Men det har varit svårt nu när jag varit i Colorado. Många gångar har jag campat på snön, det är inte jättekul. Det är enkelt att sova, men det är så kallt när du går ur tältet på morgonen. Jag läser ibland och fotograferar innan jag lägger mig. Det är väl det.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Matilda Nilsson

Ämnen du kan följa