I torsdags förra veckan satt Lotta Hillergren på Resecentrum och tog en kaffe i väntan på sin mamma, som var på väg med tåget. Tillsammans skulle de sedan åka vidare till julmiddag med familjen i Stockholm.
Lotta Hillergren har epilepsi, det har hon haft sedan mitten av 90-talet. Plötsligt kände hon att ett anfall var på väg.
– Jag hann bara säga till en tjej som satt bredvid mig "hjälp mig, jag kommer att få ett ep-anfall". Sedan vet inte jag något mer förrän jag står med två väktare i ett rum.
Vad hon gjorde medan hon var borta vet hon inte, hon minns aldrig vad som händer under anfallen. Sedan sju år tillbaka drabbas hon ungefär var tionde dag av vad hon kallar gående kramper, som inte riktigt motsvarar den bild de flesta har av ett epileptiskt anfall.
– De flesta får anfall där man ligger och skakar, men under mina anfall springer jag omkring och jag blir otroligt stark. Men det kan ju inte folk förstå som inte vet att det är så här.
Därför tycker hon kanske inte att det är så konstigt att väktare tillkallades där på Resecentrum. Men när hon vaknar upp i rummet med väktarna, desorienterad och förvirrad, försöker hon förklara, men de lyssnar inte. Hon kommer ihåg att hon till slut skriker att de ska tillkalla polis.
– Någon av killarna måste ha gjort det för polisen kommer – men de är tio gånger värre. När jag börjar prata, och då är jag väldigt upprörd, säger de till mig att hålla käften och lugna ner mig.
Lotta Hillergren säger att hon verkligen försökte förklara för polisen att hon hade haft ett epileptiskt anfall.
– När jag vaknade till så stod jag ju med handklovar bakom ryggen. Jag ber dem att titta i min väska så att de kan se vilka mediciner jag äter. De tittade, men det gick liksom inte in. Jag ber dem att ringa min mor. Eller min pojkvän, han har varit med om hundra sådana här anfall. Eller Akademiska sjukhuset.
Hon säger att hon försökte visa sin VNS-magnet. VNS är en liten inopererad dosa som skickar elektriska signaler till hjärnan, den kan göra att anfallen blir kortare, mindre kraftiga – eller inte kommer alls.
– Men det går ju inte att visa när man har händerna bakom ryggen.
Lotta Hillergren berättar hur frustrerad hon blev och hon kommer ihåg att hon svor och sparkade i luften.
– Då slänger den ena polisen ner mig på marken. Även om jag inte hade haft handklovar, så hade han inte behövt göra det.
Lotta Hillergrens berättelse stämmer väl med den kortfattade händelserapport som skrevs av Uppsalapolisen efter incidenten. Där står att hon uppfattades som förvirrad och att hon gjorde utfall mot patrullen när de försökte få kontakt med henne. De satte handbojor på henne och hon avlägsnades till fyra mackars korsning, vid Tycho Hedéns väg. I händelserapporten står också att hon sagt att hon har epilepsi.
Tillsammans med pojkvännen bestämde hon sig för att polisanmäla händelsen.
– Det här är det enda som jag går och tänker på. Jag säger att även om jag hade varit narkoman eller psykiskt störd så gör man inte så, man måste lyssna på människor. De här människorna ska inte vara poliser.
Christer Nordström, presstalesperson på Uppsalapolisen, bekräftar att en anmälan kommit in. Polisens avdelning för särskilda utredningar hanterar alla anmälningar mot polisanställda. Där har en åklagare nu beslutat att inte inleda någon förundersökning, uppger Aftonbladet.
– Jag har bett vårt kansli göra en anmälan mot ordningsvakterna i stället. Det kvinnan anmäler är att hon har blivit bojad och det gjorde vakterna, säger åklagare Mats Ericsson till tidningen.