Det känns lite obehagligt i magen. Som ett illamående. Att se den anatomiska utställningen "Äkta konserverade människokroppen" på Elite Hotel Academia vid Uppsala resecentrum får även en reporter att reagera. 
Utställningen har i fem år turnerat genom 200 städer i Europa. Den väcker ofta uppmärksamhet, eftersom objekten som ställs ut är döda människor, donerade i utbildningssyfte och konserverade med en process med plast. 
De döda fostren står inte i formalinburkar, utan syns uppradade i fosterställning i olika veckostadier. Just den här delen är den som får flest av besökarna att rygga tillbaka, men i övrigt väcker den anatomiska utställningen stort intresse. Många av lördagens 400 besökare tycks mindre äckelmagade än UNT:s reporter. 
–  Det är spännande, även om det är en lite bisarr upplevelse, säger Johan Börjesson som besöker utställningen med sin sambo Malin Oscarsson. 
Likt många av besökarna har Johan och Malin bakgrund inom medicinområdet.

Röntgenläkaren Daniel Hansberger tycker det är kul att få visa sina barn hur människokroppen ser ut inuti. Mest fascinerad är han av den långa utsträckta kroppen som delats i skivor från topp till tå. 
–  Kolla in hjärnan, säger han. 
Men sonen Constatin, 8 år, är lite mer skeptiskt. Han tycker skivorna av kroppen är häftiga, men:
–  Det var jätteäckligt med hjärnan. 

Betty Sörensson som blivit meddragen på utställningen av Frida Berglund är märkbart berörd. 
–  Men gud, jag tycker det ser så makabert ut, tänk att det har varit ett liv, säger hon om en manskropp som sitter tungt på en pall. 
Hon konstaterar att hon aldrig skådat människokroppen på det här sättet tidigare. För Betty väcker utställningen många tankar. Bland annat om vilka personerna är som ingår i utställningen. Hon skulle vilja veta mer om dem, men också om rökningens skadliga effekter. 
I rummet som kompisarna var i nyss demonstreras med hjälp av grislungor och pumpar skillnaden mellan en rökares och en icke-rökares lungor. Det framgår dock inte helt tydligt att det är just grislungor som används här. 
Niko Fuenzalida provar pumparna. 

Om utställningen säger han sedan: 
–  Det här är jättehäftigt, men lite makabert, man får en speciell känsla. 
För honom väcks filosofiska frågor: Om man till exempel tror på reinkarnation, vad händer då om man donerat kroppen?
–  Man är ju kött och ben och allting, men någonstans finns ett medvetande. Vad händer med det?