– Husen är så förfallna att de måste repareras, men reparationen får inte bli så dyr att vi måste flytta, förklarar Carl-Gustaf Thornström, då andre kurator på Kalmar nation, apropå de tre bostadshusen på Övre Slottsgatan.

Redan på 70-talet debatteras ”lyxrenoveringar” och i kölvattnet av den rivningsvåg som gått fram genom Uppsala startas flera föreningar som motkraft.

En av dem, Öfre Slottsgatans byalag, engagerar sig både av kulturhistoriska och bostadssociala anledningar och flera studenter från Kalmar nation är drivande.

Artikelbild

UNT 25 maj 1972. Husen på Övre Slotts räddades i sista stund av studenterna själva. Länge var planen att riva och bygga ett nytt vinkelhus på marken.

1961 hade nationen köpt in fastigheter på Övre Slottsgatan 15, 17 och 19. Tanken var då att riva och bygga nytt men ekonomin satte stopp för planerna och projektet lades på is. I början av 70-talet råder andra ideal och nationen bestämmer sig för att behålla och rusta de gamla husen.

Ett av målen är att hålla byggkostnaderna nere för att de nya hyrorna inte ska skjuta i höjden. Det innebär att renoveringen begränsas i omfattning och att de statliga byggnormerna inte uppfylls. Det i sin tur omöjliggör statliga lån.

– Men vi har inget behov av exakt den utrustning som normerna föreskriver. Våra gamla skåp gör precis lika stor nytta som de nya vi skulle tvingas sätta in. Det behövs inte duschar i alla lägenheter här och köken kan vara lite mindre än vad som stadgas, förklarar Carl-Gustaf Thornström för UNT den 25 maj 1972.

Husen får bland annat ny träpanel, nytt tegeltak, ny el samt en översyn av rökgångar, vedspisar och kakelugnar. Ny hyra: runt 70 kronor per kvadratmeter och år.

Artikelbild

| Nystart. Hösten 1972 återinvigdes de tre fastigheter som Kalmar nation rustat på Övre Slottsgatan. Efter en vår och sommar med renoveringar hade husen räddats till eftervärlden. Dessutom slapp hyresgästerna kraftigt höjda hyror. Bilden är från UNT måndagen den 9 oktober.

Upprustningen fortsatte sedan i samma anda och när UNT gör ett nedslag 16 juli 1982 är renoveringarna inne i sitt slutskede. Vi det laget hade Carl-Gustaf Thornström flyttat.

– Vi hade en sådan enorm support från andra föreningar och det var en politisk omvärld som gynnade aktioner som vår. Det här rörde sig också om gamla kulturkvarter, husen var otroligt charmiga. Det fanns till exempel ett byalag i Eriksdal och de hade det inte lika lätt, säger han om räddningsaktionen när UNT ringer upp.

Hade ni kunnat genomföra samma sak i dag, tror du?

– Det här med gemensamt kök och dusch i änden av korridoren tror jag inte att dagens ungdomar accepterar. Men det finns erfarenheter att hämta i det vi åstadkom och hur vi resonerade. Kanske finns det lärdomar att dra ifrån det. Jag tycker mycket väl att man kan slira på vissa saker.