I skjorta med puffärmar knäppt upp i halsen, lång och rak kjol samt fina långa strumpor upp under kjolen stå Allyson Corneus och väntar på att tåget ska rulla in på perrongen.
– Det här är ju brittiska drottningen Viktorias 1800-tal, då skulle man inte visa någon hud förutom ansikte och händer, inte ens anklarna, förklarar hon.
En som ändå visar lite hud är Erik Karlsson, för han har kilt. Strumporna når inte upp över knäna till kiltkanten.
– Men det här är min lite vilda gissning av hur det kan ha sett ut på den Viktorianska tiden. Jag har ju i alla fall kläder från Storbritannien. Det gäller att vara kreativ, säger han.
Det är många av tågets resenärer som hörsammat uppmaningen om att klä ut sig, förlåt klä upp sig, i Viktoriansk stil.
– Det är så det heter, klä upp sig, berättar Anna Gunnar som har hela familjen med två barn med sig på tåget, alla lika fina.
– Vi har ett intresse för historia och hänger med på sådana här event. Nästa vecka ska jag på 1800-talsdagar på Gotland. Och så är vi med i en medeltidsförening, berättar Anna.
– Sedan är det ju kul med ångtåg och maskiner, fyller pappa Rasmus i när de stiger ombord.
På ryggen har Anna en vacker näverkont, där picknicken finns.
– Vi vill ju få bort de moderna detaljerna när vi gör något sådant här, som kylväskor och ryggsäckar Så även om man kanske tänker på en kulla eller mas från Dalarna när man ser den här näverkonten tyckte jag att det var roligare att ta den i dag än något från nutiden, säger Anna.
På perrongen kommer en stilig, lång man med tjusiga mustascher, hög hatt och käpp. Han heter Nils Högman. Fracken han bär är arvegods, sydd av den ryska tsarens egen hovskräddare.
– Den här epoken var en tid då saker skulle vara vackra, därför gillar jag den, förklarar han.
Stilarna är många. Här finns de mer sobra som Anna Gunnar och Allyson Corneus, men här finns andra som klätt sig i gothstil och som för tankarna till romantikens skräckhistorier med svarta kläder och smink.
Och så finns de som drar åt stilen som kallas steampunk – en lek med hur man kan ha tänkt sig framtiden under den Viktorianska tiden då industrialismen bröt fram. Till de senare hör Margareta Mangenhaag, som i många år intresserat sig för att leva sig in historiska epoker genom att klä upp sig och vara med på event som i dag.
– Jag är luftskeppspilot, säger hon och sätter en cigarr i munnen, och visar sina retrofuturistiska pilotglasögon.
I dag blev det dock ingen luftskeppsfärd, utan en tågresa till Faringe och tillbaka. Eller till dåtiden och till nu, kanske vi ska säga.