Det visar forskare vid Uppsala universitet och det europeiska synkrotronforskningscentret i Grenoble, ESRF, i en studie som publiceras i vetenskapstidskriften Scientific Reports.
– Den här tekniken öppnar för helt nya möjligheter att kartlägga vem som åt vad eller vem i samspelet mellan sedan länge utdöda djur och miljön de levde i, säger doktoranden Martin Qvarnström vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet.
Det är långt ifrån bara uråldiga ben som finns bevarade som fossil. Fossiliserat bajs, så kallade koproliter, är också ett ganska vanligt fynd vid utgrävningar i sökandet efter lämningar efter de djur som under årmiljonernas lopp levt på jorden och i haven.
– Koproliter är dock inte alls lika välstuderade som andra typer av fossil. Det beror bland annat på att man med tidigare tekniker bara kunnat få en ganska svårtolkad tvådimensionell bild av deras innehåll. Dessutom har fossilet förstörts, eftersom man för att se dess innehåll varit tvungen att skära provet i tunna skivor, säger Martin Qvarnström.
I studien har forskarna för första gången använt så kallad synkrotronröntgentomografi för att undersöka koproliter, i detta fall ett par 230 miljkoner år gamla fossilerade bajskorvar från en fyndplats i Polen.
Synkrotronröntgenapparaten fungerar ungefär som en datortomograf på sjukhus, bortsett från att den använder flera tusen gånger mer energirika röntgenstrålar än dem som patienter undersöks med.
– Tack vare denna undersökningsteknik har vi nu för första gången fått en tredimensionell bild av osmälta matrester inuti koproliter, säger Martin Qvarnström.
Den ena koproliten innehöll krossade musslor och delar av en fisk. I den andra upptäcktes rester av skalbaggar i form av två olika täckvingar och ett ben.
– Koproliten med mussel- och fiskdelar kommer troligtvis från en stor lungfisk, som är känd från fossil på samma fyndplats. Djuret som producerat den andra koproliten var troligtvis relativt stort och specialiserat på att äta just skalbaggar. En tänkbar kandidat från samma fyndplats är dinosaurieföregångaren Silesaurus opelensis. Den hade en näbbformad struktur som möjligen tillät djuret att picka skalbaggar från marken likt fåglar gör i dag, säger Martin Qvarnström.
Forskarna ser den nya studien som ett första lyckat test, som öppnar för fortsatta studier av fossilt bajs med samma teknik och i förlängningen helt nya kunskaper om våra avlägsna förfäders levnadsvanor.
– Närmast planerar jag att undersöka alla typer av koproliter från samma fyndplats och jämföra dem med andra fossila fynd av djuren som levde där. Förhoppningen är att få nya fördjupade kunskaper om interaktionerna inom den tidens ekosystem, säger Martin Qvarnström.
Hela studien kan läsas på http://www.nature.com/articles/s41598-017-02893-9