Waldau var en gång centralgestalt i den sektliknande församlingen men yttrade sig inte själv under rättegångens första dag i Uppsala tingsrätt. Tillsammans med sin försvarare passerade hon genom medieuppbådet utanför rättssalen utan att ge några kommentarer. Men när tisdagens rättegång gick mot sitt slut såg Åsa Waldau tagen ut, efter att i den fullsatta salen under flera timmar ha lyssnat till åklagarens och brottsoffrens berättelser om upprepat våld från hennes sida mot medlemmar i församlingen.
Hon står åtalad för misshandel vid 14 tillfällen mot sex personer under åren 2014-2016. Men enligt kammaråklagare Liselott Herschend var bruket av våld så normaliserat att hon fått sålla rejält bland alla berättelser om slag och kränkningar av medlemmar innan hon kunnat väcka åtal.
Åsa Waldau nekade via sin försvarare till merparten av anklagelserna men erkände att hon slagit två församlingsmedlemmar i ansiktet vid två olika tillfällen. Enligt försvararen blev Åsa Waldau mer eller mindre påtvingad den säregna tolkningen av Kristi brud som en enskild person med unik särställning inför Gud. Det var pastor Helge Fossmo som förde in tanken om Waldaus utvaldhet bland församlingsmedlemmarna, enligt försvaret:
– Hon tog felaktigt till sig av detta, liksom den grupp som stod henne närmast, sade Åsa Waldaus försvarare, advokat Ester Andersson Zandvoort.
I församlingens värld var syftet med våldet inte att skada utan att hjälpa medlemmar som inte följt Guds vilja, enligt advokaten:
– Det här är inte en ensam kvinnas verk. Det finns ett kollektivt ansvar för att den destruktiva miljön kunde uppstå, summerade försvararen.
Åklagaren gav bilden av en utbredd bestraffningskultur under de sista åren innan församlingen kollapsade och till slut lades ned. Medlemmar i kretsen som passade upp på Åsa Waldau riskerade enligt åklagaren ständigt att utsättas för hennes plötsliga vrede. De levde i skräck för att förskjutas, fick inte skydda sig eller göra motstånd mot slagen och skulle själva ta på sig skulden, enligt åklagaren:
– Det kan ha varit så att självmordstankar låg närmare till hands än att tvingas lämna församlingen, sade Liselott Herschend.
Fortsättningen på rättegången, då målsägande och åtalade förhörs, hålls bakom stängda dörrar för att inte röja identiteten på målsägande som skyddas av sekretess.