Zara Larsson ligger i en buss på väg till Malmöfestivalen. Hon är mätt. Nyss satt hon tillsammans med resten av turnégänget och åt lunch på en vägkrog i Jönköping, men nu har den vita bussen svängt ut på den solvarma E4:an igen.
Zara Larsson har lite dåligt samvete.
– Jag åt fläskfilé ... så jävla dåligt av mig för jag ska ju bli vegetarian. För miljöns skull. Men det är svårt, jag gillar kött så himla mycket.
Hon gäspar i luren. Klockan är kvart över tolv. Zara Larsson berättar att hon i vanliga fall inte brukar ha vaknat vid den här tiden, men nu ska hon som sagt till Malmö.
Om några timmar kommer hon att stå på scenen och – men det vet ju varken hon eller jag ännu – få tomater kastade på sig av en kille i publiken. Kvällstidningarna kommer att hylla henne för hennes svar på scenen: "Han har tagit sin tid, han har köpt tomater. Han har kommit hit, han har ställt sig i publiken. Det är lite fint ändå."
Man kan undra hur många som skulle komma på den avväpnande kommentaren sekunderna efter att ha fått väja för tomater inför 20 000 åskådare. Men så har Zara Larsson också tvingats vänja sig vid att attackeras. Tomater är långt ifrån det värsta hon råkat ut för.
Trots att hon bara är 17 år är hon redan en rutinerad artist – och en frispråkig feminist. Hon vägrar hålla inne med inne med sina politiska åsikter.
Och det tycks göra vissa, främst män, vansinniga. I somras tycktes hatet inte ha några gränser, efter ett musikbråk som inleddes med att Zara Larsson undrade varför bara män stod som affischnamn inför Bråvallafestivalen och om arrangörerna hade något genustänk. På bloggen skrev hon att hon hatar machokulturen och det patriarkala samhälle vi lever i.
Som svar möttes hon av en våg av hat, med tusentals hot om att hon borde misshandlas, våldtas och till och med dödas.
Hur kan en ung feminist år 2015 väcka ett sådant ursinne? Zara Larsson suckar.
– Killar blir uppfostrade till att ta plats, att de oftast eller alltid har rätt och att de ska stå i centrum. Sen när det kommer nån tjej som tar plats så blir folk väldigt obekväma, dom vet inte hur dom ska hantera situationen utan flippar totalt.
Blir du inte rädd av alla hot?
– Nej, faktiskt inte. Jag vet inte varför ... men kanske för att det är så många hot att de nästan neutraliserar varandra. Hade det bara varit en eller några få som hotat att våldta och mörda mig hade det kanske varit värre på nåt sätt.
Hatvågen födde en stark motreaktion; uppropet "Backa Zara" spred sig i sociala medier under hashtaggen #backazara av såväl offentliga som icke-offentliga personer.
Visst finns en hel del män som stöttar, säger hon. Men de allra flesta är andra kvinnor.
– De känner ju igen sig. Att inte våga gå ensam ute på kvällen, pikar man får, nedsättande kommentarer på nätet eller i verkligheten. Jag tror att alla tjejer utsätts för kvinnohatet. Att vi tjejer stöttar varandra är hur viktigt som helst. Det betyder allt. Det är tack vare kärleken jag får som jag orkar fortsätta, om alla bara var elaka hade jag inte orkat.
– Fast samtidigt: om jag inte hade fått en massa idiotiska kommenterar hade jag ju inte behövt fortsätta. Jag skulle inte behöva vara arg feminist om det inte fanns ett sådant kvinnohat.
I somras blev Zara Larsson den yngsta sommarprataren någonsin i P1:s Sommar. En stor del av programmet pratade hon just om varför jämställdhetskampen behövs, varför könsnormer inte gynnar någon och vad hon egentligen menar med manshat – nämligen män i grupp som förtrycker.
– Jag hade aldrig lyssnat på nån sommarpratare innan om man ska vara ärlig. Det var självklart att tacka ja. Men alltså, jag mådde så fruktansvärt dåligt över att hålla ett helt program. Även om det var rätt självklart vad det skulle handla om. Jag menar, jag är sjutton år, min egen livshistoria är ju jätteointressant.
En bra barndom hade hon i alla fall. Gissar hon.
– Jag har hört att om man inte kommer ihåg nåt från barndomen så var den bra. Haha, och jag kommer inte ihåg nånting så den var nog jättebra.
Zara Larsson vet i alla fall att hon alltid älskat att sjunga och alltid älskat att uppträda. Känd blev hon redan som tioåring, när hon kammade hem hela Talang 2008 genom att sjunga "My heart will go on" framför en förstummad Bert Karlsson.
Zara Larsson tittade för några veckor sedan på klippet på Youtube.
– Det är helt sjukt att det är jag. Det är så längesen. Jag tycker att jag ser helt cool ut, men jag var så fruktansvärt nervös
I den ljusgrå villan i Enskedes lugna kvarter i Stockholm, där hon fortfarande bor kvar, växte hon upp med sin två år yngre syster och en mamma och pappa som alltid uppmuntrade barnen att diskutera samhällsfenomen. Ofta blev det samtal om krig.
– Pappa jobbar i underrättelsetjänsten och är väldigt påläst om typ allt. Mamma och pappa har aldrig pratat med oss som att vi inte förstår bara för att vi är för unga. Det var där det föddes, mitt engagemang att vilja och orka diskutera.
Det var i slutet av högstadiet som Zara Larsson på allvar fick upp ögonen för feminstiska frågor. Hon insåg att hon och andra tjejer blev annorlunda behandlade än killar, och började diskutera frågan mycket med medvetna kompisar.
Hennes första offentliga feministiska inlägg som tog fart var när hon delade ut lappar på Bråvallafestivalen förra sommaren, med åtta tips till killar för att inte våldta. Och efter en bild på Instagram, där hon trär en kondom över benet med texten "Till alla killar som säger att er penis är för stor för kondom", blev hon kallad för ett feministiskt geni.
I dag har Zara Larsson 819 000 följare på Instagram. Prestationsångest? Nej.
– Jag lägger upp det jag känner för, vissa inlägg är jätteseriösa, andra bara skojiga.
Inte heller på scenen känner hon någon prestationsångest. Numera. För ett par år sedan var hon aldrig nöjd. Alltid var det något som var fel eller ful eller dåligt. Men så bestämde hon sig för att bara ha kul och inte vara så hård mot sig själv.
– Jag var bara sådär fuck it. Det kommer inte att bli bättre för att jag bara sitter och ojar mig. Det kommer tillbaka ibland, men jag tycker att jag blivit mycket bättre
Du har gjort massor trots din ålder. Känner du dig äldre än 17?
– Nej, faktiskt inte. Jag umgås med folk i min ålder och det är inte så att jag bara "ååå jag är så himla mogen och duktig för min ålder". Mina kompisar ser mig inte som artisten Zara Larsson. Fast jag har fått höra att jag är som en tant i en ung kropp. Eller kanske inte gammal tant ... men old soul, typ.
Sitt sommarprat inledde Zara Larsson med att berätta att hon ville bli odödlig. Hon vill sälja 40 miljoner album, 200 miljoner singlar, vinna grammys och sälja slut i stora arenor. Och vara med i en film, berättar hon.
– Ja, jag hoppas på filmerbjudanden. Fast jag har inte fått något än. Och alltså, mina ambitioner: det är det jag vill. Jag säger ju inte att jag är säker till hundra procent på att det ska hända.
Zara Larssons rikskända frispråkighet och kanske också den där nyvunna förmågan att inte klandra sig själv för hårt märks också under intervjun. Personer som intervjuas, särskilt de som är mer eller mindre kända, brukar ofta fundera ett tag innan de formulerar sig. Och gärna omformulera sig för att det ska bli helt rätt. Inte Zara Larsson. Hon svarar snabbt, rakt ur hjärtat och utan någon märkbar noja över hur det kommer att tas emot av läsaren.
Eller så vill hon bara att intervjun ska vara klar någon gång. Gäspningarna kommer allt oftare. Hon berättar att hon var på kräftskiva kvällen innan och inte kom i säng förrän tre. Bussen mot Malmö gick halvsju.
Haha, du ska få sova. Men alltså, vi har ju nästan inte pratat något om din musik.
– Eh ... nej. Men det finns ju så mycket annat som är viktigt att prata om.