Yvonne gick ur a-kassan efter 38 år eftersom personer som hon, som inte jobbar minst 60 timmar i månaden inte får någon ersättning om de förlorar jobbet.
Yvonne Kallträsk förlorade sitt jobb i höstas på grund av arbetsbrist. När hon vände sig till sin a-kassa Unionen fick hon avslag. Det visade sig att hon hade jobbat för få timmar för att vara kvalificerad för ersättningen.
– Så nu har jag bara min sjukersättning att leva på och det är 7 000 kronor efter skatt. Det är svårt när matpriserna är så höga. Tack och lov är jag gift och har en man som kan hjälpa mig, men tänk på de människor i min situation som inte har det.
Yvonnes är utbildad florist och jobbade bland annat på Botaniska trädgården i 15 år. Hon är öppen med att karriärbanan har varit kantad av depressioner, ångest och sjukskrivningar, och i långa perioder har hon haft svårt att arbeta heltid. De senaste fem åren har hon jobbat på organisationen Hjärnkoll, som bland annat informerar om psykisk ohälsa. Från 2011 har hon arbetat halvtid och 2015 blev hon sämre och har haft en permanent sjukersättning på 75 procent och jobbat 25 procent.
Under alla år sedan hon började jobba 1985 har hon betalat till a-kassan.
– Men när man jobbar 25 procent får man alltså inte ut någonting från a-kassan.
Yvonne Kallträsk är tacksam för sin lägenhet i Gottsunda och sina odlingar och säger sig ha förmåga att uppskatta det hon har trots att hon lever ekonomiskt utsatt.
Yvonne Kallträsk tycker att systemet för a-kassan är alldeles för fyrkantigt och borde vara anpassat till att människor har olika förutsättningar för hur mycket man klarar av att arbeta.
– Det är diskriminerande att man inte räknas om man bara jobbar 25 procent. Man ses inte som en resurs och jag tycker att det är så synd för om jag hamnade på rätt ställe och fick möjlighet skulle jag kanske kunna trappa upp till 50 procent.
Yvonne Kallträsk med sin Muminmuggsamling. Allt som har med Mumintrollen gör henne glad och muggarna ser hon som en pensionsförsäkring.
Hon menar att a-kassans underkännande av hennes ansökan speglar samhällets syn på de som är sjuka och för stunden inte orkar lika mycket som andra. Hennes engagemang för personer med psykisk ohälsa och viljan att ta till vara deras resurser har fått henne att gå en utbildning till Peer supporter (personlig egen erfarenhetsresurs). Utbildningen går ut på att den som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa blir anställd som en del av ett arbetsteam på en psykiatrisk avdelning för att stötta patienter. Detta är något hon skulle vilja arbeta med och som hon i nuläget gör på ideell basis.
A-kassan har hon nu efter 38 år för första gången lämnat.
– Varför ska jag betala till dem om jag inte får något tillbaka när jag blir arbetslös? Jag har redan betalat många tusenlappar i onödan.