– Ett vanligt exempel jag brukar ta upp är pappan som ser en sopåkare tillsammans med sin son som utbrister ”pappa, jag vill bli sopgubbe när jag blir stor” och pappan svarar: ”Det vill du inte alls”. Det visar tydligt att vi tidigt ger våra barn signaler oavsett om det är medvetet eller inte, säger Ylva Ulfsdotter Eriksson, forskare i sociologi vid Göteborgs universitet.
Ylva Ulfsdotter Eriksson har doktorerat med en avhandling om yrke, status och genus. Den baserades på intervjuer och enkäter, där slumpvis utvalda svenskar fick rangordna olika yrken efter status. Svaren sammanställdes i en lista från ett till hundra. Listan toppas av yrken som idrottsstjärna, läkare och pilot medan till exempel snabbköpskassörska, vårdbiträde och vägarbetare kommer betydligt längre ner.
– De fick också bedöma vilken status olika yrken borde ha och vi upptäckte ett visst glapp mellan hur det borde vara och hur de upplevde att det är i verkligheten. Till exempel sjuksköterska och polis är yrken många anser borde ha högre status men sedan så bekräftar man ändå de värderingar som råder och svarar annorlunda, säger Ylva Ulfsdotter Eriksson.
Hur lång utbildning och hur hög lön man har är de faktorer som starkast påverkar statusen för ett yrke. Ylva Ulfsdotter Eriksson menar också att yrken med låg status ofta är fysiska och krävande medan de som rankas högre har ett större symbolvärde och kan handla om mer kognitiva uppgifter. Inflytande och möjlighet att påverka i samhället rankas också högt, likaså att vara synlig i det offentliga.
– Man ska gärna ha ett yrke som är lite sensationellt, säger hon och tar idrottsstjärnor som ett exempel. De har oftast ingen längre utbildning men specialkunskapen inom idrottsgrenen ger dem både stjärnglans och status.
Yrken och status är relativt stabilt, både över tid och mellan länder. Om något förändras är det ofta temporärt och i samband med större händelser. Ylva Ulfsdotter Eriksson tar exemplet med Göteborgskravallerna. En händelse som många av hennes intervjupersoner tyckte förändrade polisens anseende just då.
– Det beror också på den typen av mediebevakning som var då och som faktiskt kan förändra synen på ett yrke även om det sällan är bestående.
Ett annat exempel hon tar upp är diskussionen kring demensvården.
– Nu när det är aktuellt med larmen inom demensvården, så kanske folk ser de som arbetar inom den sektorn och som i vissa fall har slagit larm, i nytt ljus. Jag tror att de har ett ökat anseende just nu men det kan komma att försvinna om ett tag, säger hon.
Jobb som är omvårdande har traditionellt ofta setts som kvinnliga yrken. Ylva Ulfsdotter Eriksson menar att de ofta inte erkänns tillräckligt trots att de i många fall håller systemen igång. De ingår i den grupp hon kallar för osynliga jobb.
– De här osynliga jobben är en intressant fråga. Det handlar ofta om yrken man inte lägger märke till förrän de inte utförs, i stället för tvärtom, som städare, undersköterska eller biljettkontrollant, säger hon.
Men det största problemet med själva statusbegreppet enligt Ylva Ulfsdotter Eriksson är att alla inte kan vara på samma nivå. Eftersom status hela tiden handlar om att ha en motpol, så kan det inte bli jämlikt.
– Jag skulle önska att vi slutade att prata om människor med en värderande terminologi av högt och lågt. Att rangordna yrken och människor är ju ett enkelt sätt att läsa av en verklighet som egentligen är betydligt mer komplex, säger Ylva Ulfsdotter Eriksson.
– Problemet är också att vi bemöter människor olika beroende på yrke, i stället för att försöka se människan bakom, säger Ylva Ulfsdotter Eriksson.