Tack vare ett stipendium är utbildning, mat och hyra betalda och på universitetet i Vermont får hon en chans att ägna sig helhjärtat åt löpningen.
– Jag kan åka dit och bara springa. Allt är så lättfixat, vi tränar vid skolan, bor precis där och åker gemensamt till alla tävlingar, säger Yolanda Ngarambe.
Det har också gett resultat. Under sina tre år på skolan har hon kontinuerligt förbättrat sina tider, och nyligen blev det nytt personligt rekord på 2,06.
– Det var jättejätteskönt, jag visste att jag kunde göra det och så gjorde jag det, beskriver hon känslan.
Yolanda Ngarambe har alltid tyckt om att springa, men började inte satsa eller ens träna ordentligt förrän hon fick en plats på löpargymnasiet i Sollentuna.
– Då trodde jag att träna betydde att man sprang tjugo minuter i veckan, skrattar hon.
I Vermont gäller uppstigning klockan sju, träning varje dag innan skolan och ofta tävlingar under helgerna. Det innebär också en disciplinerad vardag där det gäller att äta rätt och gå och lägga sig tidigt varje kväll.
– Jag vill ge det allt och veta att jag gjorde allt jag kunde. Jag har inte åkt till USA för att göra det halvdant, säger hon.
Ett mål är att springa 800 meter under två minuter, och när hon är klar med sin examen nästa år vill hon åka utomlands och tävla. Att vara med i landslaget och springa stora tävlingar som VM och EM hägrar förstås.
– Jag har alltid varit okej men jag har blivit bättre och bättre och hoppas att det ska fortsätta, säger Yolanda Ngarambe.
Det är inget tvivel om att motivationen och känslan av att man kan om man vill finns där, något som hon tror att hon har med sig hemifrån.
– Jag har nog alltid bara sett det som normalt att man ska hitta det man tycker är kul och göra det. Jag tror att om man vill så går det.