Linda Elfving Bovin sitter i en svart korgstol hemma på sin uteplats i villaområdet i Bärby äng och drar vigt upp knäna mot hakan. Hon pratar lugnt och tänker efter innan hon svarar. Halvvägs in i intervjun blir vi avbrutna av att hennes tre barn kommer in efter en promenad och berättar att ett tåg vält på järnvägsspåret alldeles i närheten.
UNT:s fotograf Staffan Claesson, som redan tagit sina bilder, åker genast iväg. Jag som ska skriva texten tvekar. Troligen är redan någon annan UNT-reporter på plats. Jag ringer nyhetschefen på UNT utan att få svar.
Linda Elfving Bovin spänner ögonen i mig och säger helt lugnt:
– Gå på magkänslan. Jag tycker du ska åka!
Två timmar senare har jag, efter samtal med min chef, lyckats få en intervju med tågföraren, som är skakad över kraschen men glad att ingen blev allvarligt skadad. När jag återvänder för att hämta min väska hemma hos Linda Elfving Bovin, en dryg mil öster om Uppsala, har klockan passerat lunchtid. Det är varmt och svetten rinner längs ryggen. Jag ursäktar mig och säger att vi får höras senare eftersom jag måste åka tillbaka till redaktionen för att skriva ut olyckstexten.
– Vill du ha en frukt? frågar hon.
Fram till tolvårsåldern bodde Linda Elfving Bovin i miljonprogramsområdet Malmvägen i Sollentuna. Mamman var ensamstående och hade fyra jobb och Linda och hennes syskon fick ta stort ansvar hemma. Troligen var det där och då som intresset för mat föddes och drivet som entreprenör skapades.
– Jag fick tidigt klara mig själv och tog mycket ansvar. Min mamma lagade riktig husmanskost och bakade mycket. När jag senare hade hemkunskap i högstadiet så kände jag att ”det här är grejen!”.
Att driva en restaurang handlar om lagarbete. Det gäller att alla jobbar hårt för att det ska bli resultat, inte helt olikt förutsättningarna för ett fotbollslag. Det är Linda Elfving Bovin själv som gör liknelsen.
Sista året på Ekebygymnasiets restaurang- och livsmedelsprogram var hon med om att spela upp Alunda/Ekeby från division III till division II. Men på träningen innan säsongens näst sista match var olyckan framme. Korsbandet i knät gick av och därmed var fotbollskarriären över. Direkt efter gymnasiet flyttade hon till Göteborg och jobbade på restaurang. Och hon jobbade mycket.
– Jag saknade gemenskapen i fotbollslaget och lade all tid på jobbet. Men restaurangvärlden är en fysiskt krävande miljö. Det är högt tempo och långa dagar och jag insåg efter tre år att jag inte skulle orka med jobbet när jag blev äldre och att jag var tvungen att jobba mer med huvudet. Jag frågade mig själv om jag ville vara kvar i branschen och vad jag i så fall ville göra då.
I dag är 37-åriga Linda Elfving Bovin en av de mer erfarna krögarna i Uppsala. I mitten av 2000-talet jobbade hon som restaurangchef inom Svenssonkoncernen på Saluhallens restauranger Hyllan, Åkanten, Åbaren och Guldkanten. 2007 gick hon vidare till nyöppnade Uppsala Konsert och Kongress, först som hovmästare, sedan som huvudansvarig för mat och dryck i över fem år och sista året som tillförordnad vd för hela verksamheten.
– UKK är en komplex affärsmodell där konferenser och mat och dryck ska bära en stor del av kulturens kostnader. Båda delarna är ju väldigt beroende av varandra och det tog nästan två år att förstå den där balansen för alla inblandade.
Linda Elfving Bovin beskriver åren på UKK som ”otroligt intressant”.
– UKK har 700 evenemang per år och har en så stor och viktigt roll i utvecklingen av Uppsala. Jag var väldigt restaurangorienterad innan och här blev jag del av någonting mycket större och det vi gjorde påverkade hela Uppsala.
UKK:s ekonomi hade brottats med minussiffror och den viktiga konferensverksamheten förlorade intäkter. Linda Elfving Bovins huvuduppdrag som vd blev att få ordning på siffrorna. Men för henne var det viktigt att hon inte skulle vara huvudansvarig för den konstnärliga verksamheten.
– Det jag gjorde var att tillsatta en konstnärlig ledning som bestod av UKK:s tre producenter. Tillsammans så definerade vi en programprofil, vi satte upp en budget – vilket de inte haft tidigare – som de var ansvariga för och vi började jobba med resultatuppföljning. Det var en utmaning som jag tycker att producenterna tog jättebra. Sedan började vi jobba mycket mer med säljbiten och tillsatte en ny konferenschef som fick igång konferensförsäljningen igen.
– Jag tror på att människor blir involverade och delaktiga i att ta ansvar. Då händer det fantastiska saker. Personalen som jobbade i UKK hade ett väldigt stort hjärta för hela verksamheten och hade både kunskap och synpunkter på programprofilen. Men omorganiseringen var också en smärtsam process för många anställda.
Utan erfarenheten från UKK hade kanske Linda Elfving Bovin inte vågat ta nästa steg. I december 2014 bestämde sig hon och maken Glenn för att köpa Skarholmens restaurang, som då var till salu. Äntligen skulle deras gemensamma drömprojekt bli av.
– Redan på vår andra dejt hade vi upptäckt att båda hade samma dröm om att driva ett fjällhotell. Båda älskar fjällen, men vi vill alltså inte bara jobba med hotellverksamheten, utan med besöksnäringen för att en hel destination ska utvecklas. Och det är så vi tänker med Skarholmen också.
Och planerna är stora. Som UNT skrivit tidigare drivs projektet tillsammans med Skarholmens förra ägare Linus Jonsson och Magnus Björkegren och i höst hoppas man få köpa loss marken från Uppsala kommun. Om allt sedan går enligt planerna kommer Skarholmen-huset från 1927 att rivas och ett helt nytt hotell med 150 rum och ett tillhörande spa- och konferenscenter stå färdigt om två år. Men, säger Linda Elfving Bovin, det är bara ett av flera alternativ.
– Vi vill skapa en marin entré till Uppsala och ett helt nytt landmärke. Tanken är att den svenska kulturen, livsstilen och naturen ska vara i fokus och samtidigt bygga in rekreation och konferenser i hotellverksamheten.
Men mycket är kvar att lösa, det ska tas in synpunkter från båtklubbar och andra föreningar och en ny detaljplan måste godkännas av kommunen. Tills vidare jobbar Linda Elfving Bovin på som verksamhetsansvarig för Skarholmen och Oasia, restaurangen på Drottninggatan som paret Elfving Bovin köpte i januari och som i morgon måndag byter namn till Noia. Parallellt med restaurangansvaret leder hon också yogaklasser.
Vad betyder yoga för dig?
– Yoga betyder balans, säger hon eftertänksamt. Yoga är både fysiskt och psykiskt och är ett verktyg för att kontrollera min andning. Tappar man andningen, tappar man allt. Yogan hjälper mig att styra tankarna och att fokusera på rätt saker.
Yogan har varit en hjälp i en bransch som erbjuder en hel del stress, obekväma arbetstider och långa arbetsdagar.
– Man jobbar ju när alla andra äter så det blir lätt dåliga matvanor. Jag brukar tänka att vi är ett elitlag som ska prestera och för att inte få blodsockerfall under matchen måste man äta innan.
Var det därför du erbjöd mig en frukt?
– Ja, jag tänkte att du inte hade hunnit äta när du fick åka fram och tillbaka. Jag tycker att det är viktigt att lyssna och bry sig om de man jobbar med. Men det är viktigt med eget ansvar också, ibland är det för lätt för vissa att skylla allt på arbetsgivaren.