Yogaguru ger ny inspiration

Det svider i låren av anspänning. Svetten har gjort t-shirten fuktig på ryggen. Vi står i en position som först verkade ogenomförbar med under- och överkropp åt motsatta håll, och med armarnas hjälp har vi fixerat vår hållning. Hela tiden ska vi andas in och ut på rätt ställe i de upprepade rörelserna, ömsom ner på golvet och ömsom upp i en solhälsning, där handflatorna möts ovanför huvudet. Luften är fuktig och luktar svagt av rökelse.
Vi är mitt i en workshop för nybörjare och fortsättningsnivå på Ashtanga Yoga Uppsala. Den här helgen gästas skolan av finländske Petri Räisänen, en internationellt erkänd yogalärare och grundare av världens största ashtangaskola, som ligger i Helsingfors.

Och så plötsligt: upp och stå på huvudet, ber oss läraren. Några av deltagarna tappar hakan för ett ögonblick. Med lite envishet och vägledning från läraren så går det någorlunda bra och de flesta vågar prova.
För att hålla balansen i de flesta av övningarna behövs stor koncentration. För att hålla ut fastän benen har börjat skaka krävs fokusering. Balans och fokusering känns som viktiga element i ashtangayogan. Och så andningen, sättet vi andas på med stängd mun bidrar till att vi snabbt blir varma. De rutinerade har små handdukar bredvid sig på golvet, att torka svetten med.
En av deltagarna är Anna Sandberg, Uppsala, som har tränat ashtangayoga i tre år.
- För mig är det här ren sjukgymnastik, jag har artros i en höft. Jag kommer aldrig att uppnå någon högre nivå, men det är så skönt att jag platsar i klasserna och är välkommen - jag med mitt funktionshinder. Ibland stressar jag hit, men jag har alltid en skön känsla i kroppen när jag går härifrån. Nu väntar väl en veckas träningsvärk eller så, säger hon och ser nöjd ut.

Hon tycker att det är roligt med den variation som en workshop med gästlärare ger.
- När man ser Petri Räisänen så förstår man hur duktig Anne-Lie Bohman är, att hon får hit en sådan storhet inom ashtangayoga.
Anne-Lie Bohman är både grundare och lärare på Ashtanga Yoga Uppsala, och arbetar med yoga på heltid. Hon började med ashtangayoga i Indien 1999, och har sedan dess tillbringat långa perioder i landet. Snart ska hon åka dit igen.
- Jag hade provat andra yogaformer innan, men när jag tetsade det här? Det är det roligaste någonsin. Det är en perfekt balans mellan styrka och rörlighet. Kicken man får av flödet i rörelserna, man blir lite och hög och lycklig, och så får man igång blodcirkulationen så bra. Det är nog det som gör att många fastnar för det. Ashtanga är ganska utmanande. Antingen får man en kick av det, eller så blir man kanske lite rädd, för att man hade trott att det skulle innebära att få sitta på en kudde och slappna av, säger Anne-Lie Bohman.

Den omtalade Petri Räisänen ser både anspråkslös och andlig ut, i sina enkla sportshorts och tröja, med blekt blå ögon, skarp blick och långt mörkt hår bakåtstruket och uppfäst i en knut. I sin ungdom spelade han hockey innan han tröttnade på elittänket inom sporten och ville prova något nytt. En vän introducerade honom för yogan och han fastnade omedelbart.
- Det var fantastiskt, säger han.
Nu har han undervisat i ashtangayoga i snart 20 år och är ofta ute i världen och ger workshops. 2004 kom hans bok "Kraften bakom yoga" ut, en bok som fungerar som en slags guide eller handledning i yoga. För att göra alla rörelser korrekt krävs minst tre, fyra års träning.

Tar ni någonsin ledigt från yogan, en vecka eller så? Och vad händer då?
- Ja visst. Då får man ofta energi över till att göra andra saker, särskilt sådant som kräver tankeenergi. Energi som man annars lägger på hård träning. Ofta är man rätt trött även mentalt i några timmar efter ashtangayoga, säger Petri Räisänen.
- Jag brukar säga till några av mina elever som är läkare och som kommer på morgonklasserna, att de helst inte ska planera in så att de har operation när de kommer till jobbet efter träning, säger Anne-Lie Bohman.