Yoga i tropisk hetta

Försök nummer 1
När instruktören på yogastudion duCalme i Stockholm hör att det är min första gång förklarar han att det inte är konstigt om jag skulle bli yr under passet. När det händer är det bara att sätta sig ner och fortsätta att andas genom näsan. Han råder mig att - redan innan vi börjar - dricka en fjärdedel av vattnet i den 1,5-liters flaska jag har med mig.

I omklädningsrummet inser jag genast att jag har alldeles för mycket kläder på mig - alla andra har kortkorta byxor och tränings-bh. I träningssalen är det en behaglig värme och jag hoppas att det redan är rätt temperatur i rummet. Det är det inte - snart pyser det till och den tropiska värmen intar salen.

Vi börjar med att andas tillsammans. Långa andetag, in och ut. Jag måste hämta andan flera gånger under varje andetag, men försöker hänga med i de mjuka rörelserna. Det dröjer inte länge innan svetten bryter fram. Vi övergår till stående positioner och jag hänger med till en början. Men efter ett tag svartnar det för ögonen och jag måste sätta mig ner. Helt normalt, lugnar instruktören.

Passet är svettigare än jag hade trott. De 90 minuterna går snabbt och jag känner att träningen gör gott, även om det är väldigt krävande. Efteråt dricker jag 1,5 liter vatten på raken. På väg från yogastudion känner jag mig piggare än vanligt.

Försök nummer 2
I dag har jag kortkorta träningsbyxor och sport-bh och det gör stor skillnad. Bara vid ett tillfälle blir jag så svimfärdig att jag måste sätta mig ner. Instruktören pratar oavbrutet, peppar och pepprar oss med råd: lås knäna, rikta blicken mot taket, fram med höften. Flera gånger känner jag att jag inte orkar en minut till, men på något vis hittar jag extra energi ändå.

När vi är klara är jag så slut att jag inte orkar röra mig på flera minuter.

Försök nummer 3
Den här gången lyckas jag nästan andas med hela tiden under den inledande andningsövningen. Det är lättare att fokusera när jag vet ungefär vad som kommer att hända. Jag känner mig inte yr en enda gång, även om det svartnar för ögonen när jag reser mig lite för snabbt. Fortfarande har jag svårt att hålla balansen i många övningar men jag har bättre fokus nu än tidigare. Svetten dryper.

De sista övningarna gör vi liggande på mattan. Det är så krävande att jag gång på gång tror att min energi är slut. Men det är faktiskt befriande att köra slut på sig själv så in i minsta cell. Även om jag är oerhört trött efter passet återhämtar jag mig snabbare än de tidigare gångerna. Det här kommer jag definitivt att göra igen.