Efter en lång startsträcka har nu deras första Windowstelefoner kommit, med Lumia 800 i spetsen. Håller den måttet? Både ja och nej, i mitt tycke.
Hårdvarumässigt har Nokia alltid varit duktiga. Lumia 800 är inget undantag, jag har levt med den i ett par veckor nu och den kändes rätt i handen redan från början. Kvalitetskänslan är lika bra som hos Apples Iphone. Den plastighet som jag anser sänker Samsungs storsäljande Androidtelefon Galaxy S2 känns avlägsen.
Dessutom har Nokia varit kloka och valt att avstå ”störst skärm vinner”-tävlingen som plågar Androidsegmentet, med skärmar på uppåt 5 tum vilket gör telefonerna omöjliga att sköta med en hand. Lumia 800 nöjer sig med 3,7 tum – vilket jag tror att de flesta användare tycker är alldeles lagom. Kameran är telefonens besvikelse hårdvarumässigt. Upplösningen är på 8 megapixel vilket är densamma som i senaste Iphone, men åtminstone mina jämförande bilder blev mycket mörkare och ofta mystiskt ofokuserade i Lumian.
Nokia har historiskt levererat bra mobilkameror, så att de valt att tumma på kvaliteten i sin nya flaggskeppstelefon känns oroande. Satsningen på Windows Phone så. I Lumia 800 sitter version 7.5 av operativsystemet, även kallat Mango, och det är på flera sätt ett smart och lättanvänt system. Enkelhet är ledordet, Microsoft fokuserar på basfunktioner och tonar ner app-hysterin från Android- och Iphonevärlden. Koppling till tjänster som Facebook och Twitter finns inbyggda från början om än med nedskalad funktionalitet.
Tanken är att du ska kunna nå allt väsentligt från startskärmen, som är uppbyggd som en klassisk anslagstavla där du fäster favoritfunktioner och -personer. Vill du trots allt ha appar finns det att tillgå via butiken Marketplace. Utbudet är storleksmässigt inte i närheten av butikerna i Iphone och Android, men det mest väsentliga finns. Själv laddade jag snabbt ned Spotify, Runkeeper, Sveriges Radio, Evernote och den fullständiga versionen av Facebook, och kände att det räckte rätt långt.
Men det är samtidigt där som begränsningen i Windows Phone blir synlig – jag tyckte som sagt att det ”räckte rätt långt”, men tyvärr inte hela vägen. Googles Androidsystem och Apples IOS har rejäla försprång i funktionalitet och utbud, och båda har utvecklats snarlikt de senaste två-tre åren. Microsoft har en lång uppförsbacke innan de är i kapp, en uppförsbacke de verkar försöka undvika genom att välja en annan väg.
När Windows Phone-systemet skulle börja marknadsföras för drygt ett år sedan i USA utmålades Android- och Iphoneanvändare som asociala dönickar som dagarna i ända stirrade ner i sina mobiler. Windows Phone-användare levde däremot riktiga liv, plockade upp sin telefon ibland, såg snabbt det viktigaste som hade hänt och lade därefter ner luren i fickan igen och återgick till verkligheten. Kampanjen blev kortlivad – man kan ifrågasätta om det var så smart att sälja in en produkt med mottot ”en Windows-telefon vill du använda så lite som möjligt” – men det är tydligt att filosofin ännu är i bruk.
Systemet är medvetet avskalat, men för den som hunnit vänja sig vid IOS eller Android känns det snarare outvecklat. Nokia har traditionellt en stark position i de lägre prissegmenten på mobilområdet. Det är bland dessa användare, som hittills aldrig ägt en smartphone, som Nokia i första hand får försöka locka till sig Lumia-köpare. Endera det, eller hoppas på att nästa version av Windows Phone, som väntas släppas senare i år, klarar av att tillfredställa även mer avancerade användare.