Volvo möter nya risker i Kina

Å andra sidan är det ju en generell iakttagelse om Kinas ekonomiska politik att man drar sig för att låta den inhemska efterfrågan öka.
Om man ändå antar att efterfrågan stiger i Kina och att de som har råd gärna köper utländska prestigemärken så är det mycket möjligt att en stor marknad verkligen öppnas för Volvo. Det förefaller också, mot den bakgrunden, osannolikt att Geely flyttar produktion, annat än av äldre modeller, till Kina. Om det man vill åt bland annat är Volvos tekniska kunnande så är det nog tills vidare nödvändigt att låta verksamheten iSverige (och Belgien) bli kvar i ungefär oförändrad skala. Uppgiften att Geely redan 2010 kommer att lansera en elbil kan öppna ytterligare möjligheter också för Volvo.

Men bakom alla positiva analyser finns en outtalad förutsättning, nämligen att Kina fortsätter att utvecklas utan stora konvulsioner - med bevarad stabilitet som Göran Persson en gång råkade säga. Men stabiliteten i Kina är problematisk på åtminstone två sätt.
Det första är att stabiliteten bara är ett annat sätt att uttrycka att landet är en av världens hårdaste diktaturer. Geely är i och för sig ett privat företag och Kina är i ekonomiskt avseende oerhört mycket öppnare nu än för tjugo år sedan. Men landet är därför inte någon marknadsekonomi i ordets normala mening. Också privata företag ingår på olika sätt i den statliga maktapparaten, lånen till Geely kommer från statliga banker och arbetskraften saknar fackliga rättigheter. Här finns både moraliska problem och en risk att diktaturens godtycke plötsligt vänds mot det hittills gynnade Geely - liksom att politiska påtryckningar riktas mot Sverige.
Det andra är att stabiliteten i diktaturer bara brukar finnas på ytan. I takt med att Kina integreras i världsekonomin så växer också kraven underifrån på politiska och fackliga rättigheter. Regimen har hittills mött alla sådana krav med brutalt våld. I det perspektivet kan Volvo ställas inför risker av ett helt nytt slag.