Vanligen brukar öppen kritik av enskilda medlemsstater uttryckas så inlindat att den knappast märks. Men Reding sade precis vad hon tyckte – och hotade med att dra Frankrike inför EU:s domstol.
Reding var också på ett personligt plan rasande över hur två franska ministrar uppenbarligen försökt ljuga för henne. De hade försäkrat att det som hände i somras enbart innebar att illegala läger skulle evakueras och att någon etnisk dimension inte existerade. Men en fransk tidning har redovisat detaljerade instruktioner från det franska inrikesministeriet där det uttryckligen sägs att deportation av romer har prioritet inom den kampanj för ”lag och ordning” som beordrats av president Nicolas Sarkozy.
Att detta är ett brott mot europeisk lag och mot de rättsprinciper som varje enskilt medlemsland förutsätts respektera kan inte ifrågasättas. Och Reding gjorde inget försök att tona ned den uppenbara historiska parallellen: ”Detta är en situation som jag trodde att Europa inte skulle behöva uppleva igen, efter andra världskriget”, sade hon.
När övergrepp i vår tid jämförs med händelser under andra världskriget är det ofta mest fråga om retorik, men det som Reding sade var befogat. Nazisternas rasism riktades inte bara mot judar. Med början den 12 juni 1938 inleddes en kampanj mot Tysklands romer, som jagades, misshandlades och fördes till läger. Mellan en halv och två miljoner romer anses ha mördats i Förintelsen, som på romani kallas porrajmos (uppslukandet) eller samudaripen (massmordet), och på andra sätt under kriget.
Deportationer är inte detsamma som massmord. Men efter nazismen förutsätter all europeisk rätt att inga av EU:s medborgare särbehandlas eller förföljs på grund av sin etniska bakgrund. Det gäller också i Sverige.
Migrationsminister Tobias Billström har bidragit till att släta över det franska agerandet. Han bör begrunda Viviane Redings rapport mycket noga.