– Det är en lättnad att centrala etikprövningsnämndens expergrupp i sitt yttrande till sist gav oss anmälare rätt och att tidskriften Science återkallat artikeln om studien, i synnerhet som Uppsala universitets egen förberedande utredning friade författarna, säger fiskekologen och forskaren Josefin Sundin vid Uppsala universitet och Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim.
Har du någon gång känt det som att du är på väg att bli tokig? Då kan du kanske förstå hur Josefin Sundin kände sig när hon i början av juni förra året läste artikeln om mikroplasters påverkan på abborrägg och abborrlarver i vetenskapstidskriften Science.
– Beskrivningen av experimenten i artikeln stämde inte alls överens med dem jag hade bevittnat vid forskningsstationen på Gotland året innan och som studien påstods bygga på. Det kändes overkligt, som om jag höll på att bli tokig. Det tog ett tag innan jag insåg att det mesta i artikeln måste vara uppdiktat, säger hon.
20 juni förra året anmälde Josefin Sundin, kollegan Fredrik Jutfelt och fem samarbetspartners i andra länder forskarna bakom mikroplaststudien, Oona Lönnstedt och Peter Eklöv, till Uppsala universitet för misstänkt forskningsfusk.
– Innan dess hade vi förgäves under två veckor försökt få ut rådata till studien och skrivit till författarna för att få svar på frågor kring motstridiga uppgifter i deras artikel. Frågorna kunde ha ställts av vem som helst med tillgång till artikeln, de krävde inte att man som jag varit på plats på forskningssstationen, säger Josefin Sundin.
I anmälan till Uppsala universitet begärde hon och hennes kolleger också att Uppsala universitet skulle ta in ett yttrande från den särskilda expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden.
– Med facit i hand borde vi nog ha skickat in vår anmälan och denna begäran direkt. Först påstod artikelförfattarna att alla rådata fanns hos tidskriften, sedan skyllde de på missförstånd och tekniktrassel att data varken lagrats där eller hos Uppsala universitet och till sist sa de att de fanns på Oonas persondator. Datorn anmäldes stulen tio dagar efter att vi begärt tillgång till rådata, säger Josefin Sundin.
En förberedande undersökning som professorerna Per Jensen vid Linköpings universitet och Birgitta Bergman vid Stockholms universitet gjorde på uppdrag av Uppsala universitet friade de båda Uppsalaforskarna från alla fuskmisstankar. I stället uppmanade den Uppsala universitet att "vidta omsorgsfulla åtgärder för att återupprätta de anklagades rykte".
Josefin Sundin ger inte mycket för den utredningen, som utredarna själva kallade för "en noggrann prövning".
– Det finns uppenbara felaktigheter i den som det inte krävs mer än läsförmåga att reda ut. Dit hör att vår anmälan byggde på anonyma vittnesuppgifter, att experimenten hade nödvändiga djurförsöksetiska tillstånd och att alla rådata från studien fanns fritt tillgängliga hos Science, säger hon.
Granskarna hade till exempel fått ett dokument som, utöver Josefin Sundin och Fredrik Jutfelt, innehöll namnen på fem personer som intygade att experimenten som beskrevs i Science inte kunde ha ägt rum eftersom de skulle ha noterat en uppställning med så många akvarier på en så pass liten forskningsstation.
– Dessutom vet både jag och flera andra att experimenten inte gick till så som de beskrevs eftersom vi hjälpte Oona och såg efter hennes fiskar när hon var bortrest under helgerna, säger Josefin Sundin.
Josefin Sundin tycker att det känns som något av en upprättelse att yttrandet som Centrala etikprövningsnämnden nu överlämnat till Uppsala universitet ger henne och de övriga anmälarna i huvudsak rätt.
– Samtidigt undrar jag vad som hänt om vi själva avstått från att skicka in kompletterande material till vår ursprungliga anmälan. Ibland känns det som om det är vi som också drivit själva utredningsarbetet, säger hon.
Hon hoppas att Uppsala universitets kommande beslut ska bygga på CEPN:s yttrande och lämna den förberedande undersökningen därhän. Men vilka åtgärder tycker hon att universitetet ska vidta mot de fuskande forskarna?
– Det känns rätt skönt att det inte är mitt jobb att bestämma detta. Man kan tycka att forskare som fuskat visat att de är olämpliga som forskare, ungefär som att poliser som begått allvarliga brott inte passar som poliser. Å andra sidan känns det rätt hårt om den som fuskat ska vara dömd för all framtid, säger Josefin Sundin.
Däremot tycker hon att forskningsstiftelsen Formas bör kräva tillbaka det anslag på nära tre miljoner kronor som den beviljat Oona Lönnstedt för fortsatta studier kring mikroplasters påverkan på fisk.
– Om forskare som fuskar premieras med stora statliga forskningsanslag är vi inne på en väldigt osund bana, säger Josefin Sundin.
Hon beskriver tiden efter anmälan som en både märklig och obehaglig upplevelse, som förmodligen för all framtid brutit den tidigare vänskapen med en kollega och där hon själv fått ta emot åtskilliga beskyllningar om lögner och avundsjuka och att förringa hotet med plastföroreningar.
– Tyvärr riskerar en uppmärksammad fuskstudie som den i Science att skapa misstro också mot de många seriösa forskare som visat att utsläpp av mikroplaster skadar det marina livet. Arbetet som visselblåsare utför är en viktig del av vetenskapens självrättande natur, säger Josefin Sundin.
Hon medger dock att beslutet att ta på sig rollen som vissselblåsare för snart ett år sedan föregicks av viss tvekan.
– En del jag pratade med rådde mig att inte anmäla fallet eftersom det bara skulle kräva mycket tid och kraft, och i slutänden skulle kanske ord komma att stå mot ord. Efter att ha diskuterat frågan med min prefekt och övriga i gruppen tyckte jag inte bara att det var en skyldighet att anmäla, utan också att det fanns så starka bevis för vår sak att vi inte gärna kunde förlora, säger Josefin Sundin.