Vinnarna tog allt
Det klassiska Abbasoundet återskapas när Abbas orginalorkester ger sig ut på turne med inbjudna gäster. Men originalmedlemmarna skulle inte vilja återförenas. Inte ens för en miljard dollar.
Foto: Pressens Bild
Den världsomspännande Abbafeber som inleddes i Brighton den 6 april 1974 har dessutom visat sig vara osedvanligt långvarig. 25 år efter bandets upplösning råder det fortfarande full Abbaaktivitet runt om i världen. Coverband åker på stora turnéer, fanklubbar anordnar välbesökta möten och på nätet verkar suget efter låtar, bilder, skvaller, videor och information om Abba helt omättligt. Fler febertoppar är dessutom att vänta.
Nästa år får filmen Mamma Mia världspremiär, baserad på Abbamusikalen med samma namn. Tom Hanks producerar och i rollistan märks bland andra Meryl Streep och Pierce Brosnan. Samma år öppnar också ett Abbamuseum i Stockholm.
Och den fråga som de utländska fansen fortsätter att ställa, med en dåres envishet, är om det någonsin kan bli aktuellt med en återförening. De forna Abbamedlemmarna har till och med blivit erbjudna en miljard dollar för att spela ihop igen. Men svaret har alltid blivit ett hårdnackat nej. Till skillnad från andra artistkolleger är ²abborna² nämligen måna om att inte solka ner fansens ljusa minnen av gruppen.
²De kommer i håg oss som energiska och glada, men när ridån går upp skulle vi avslöja oss som fyra åldringar.², har Björn Ulvaeus sagt.
För Abbas kompmusiker är frågan långt ifrån lika komplicerad. De höll en låg profil bakom stjärnkvartetten under världsturnéerna och de fick uppleva idolhysterin på nära håll, utan att själva vara föremål för den.
På onsdag och torsdag återskapar de det välkända Abbasoundet på Fyrishov i Uppsala. Showen hålls samman av konferencieren Claes af Geijerstam som var Abbas ljudtekniker under flera världsturnéer.
- Kvällen är indelad i två akter. Den första är lite mer berättande. Då återger jag makalösa händelser och häpnadsväckande detaljer från Abbas turnéer. Den andra akten är mer som en rak konsert, berättar han.
Artister som Thomas Di Leva, Jerry Williams, Magnus Carlsson och Ace of Base-sångerskan Jenny Berggren kommer att turas om vid mikrofonen. Och Claes af Geijerstam utlovar flera musikaliska överraskningar.
- Artisterna kommer inte alltid att framföra de låtar som man kan vänta sig. Vi har också två fantastiska balladsångerskor i Gunilla Backman och Tove Jaarnek. Det är Celine Dion-klass på dem.
Claes af Geijerstam kom i kontakt med Abbamedlemmarna tidigt, långt innan gruppen hade bildats. På 60-talet var han själv popstjärna i Ola and the Janglers. I det konkurrerande bandet Hep Stars ingick en viss klaviaturspelare vid namn Benny Andersson.
- Vi tävlade om samma fans och konkurrerade om vem som skulle få den största elefantbilden i tidningen Idolnytt. Jag hade stor respekt för Benny. Men Björn Ulvaeus var inte så farlig. Han var mest en kul svensktoppsartist med Hootenanny Singers då och inget hot för oss, skrattar Claes af Geijerstam.
Redan efter segern i schlager-EM 1974 stod det dock klart att Abba var det mest lovande Sverige hade i popväg. Inför gruppens första Europaturné samma år anlitades Abbas ständige producent Michael B Tretow som ljudtekniker.
- Han var med på den första spelningen i Köpenhamn, men han tröttnade direkt. Micke var en suverän studioproducent men turnéer var inget för honom. Han gillade inte att krypa under mixerbord och släpa på tunga kablar. Det gjorde jag. Därför ringde de till mig i stället.
Några år senare var Abba världens populäraste popgrupp. De möttes av skrikande fans och stora medieuppbåd överallt. Allra galnast var australiensarna.
- De hade varit avundsjuka på storebror Storbritannien eftersom Abba hade varit där flera gånger. När vi äntligen kom till Australien första gången var det som om ett främmande väsen hade satt sin fot på australiensisk mark. Det var helt sanslöst. Tv-bolagen hade fyra helikoptrar i luften som bevakade vår limousinefärd från flygplatsen till Sydney. Samtidigt körde bilar ut i vägrenen och föräldrar höll ut sina barn genom rutan för att de skulle kunna få en skymt av Abba. Fullständigt livsfarligt. Innan vi åkte därifrån fick Abba ta emot stadens nycklar av borgmästaren.
Medan Abba orsakade masshysteri på andra sidan jordklotet valde flera svenska tidningar att inte skriva en enda rad om gruppen. Abba skulle tigas ihjäl, eller åtminstone fördömas i hårda ordalag.
Dåtidens kulturetablissemang ansåg nämligen att bra musik var det samma som politisk musik. Artister som avstod från att ge uttryck för en socialistisk samhällssyn möttes med skepsis. Och om man som Abba poserade i Rolls Royce-bilar och samtidigt gjorde sitt yttersta för att sälja så många skivor som möjligt, var man i praktiken betraktad som en samhällsfiende.
- Det var en liten elit av kulturskribenter och rockjournalister som stod för de åsikterna. Det stora flertalet höll inte med. I dag har kulturskribenterna krupit till korset och omvärderat Abba. Man kan jämföra det med Dolly Parton. Plötsligt ska alla förklara hur mycket de gillar Dolly. Så lät det minsann inte förut, säger Claes af Geijerstam.
Enligt de senaste noteringarna har Abba hittills sålt närmare 370 miljoner skivor. Endast Elvis Presley, Beatles och Michael Jackson har sålt mer. Orsakerna till Abbas makalösa, kommersiella framgångar har varit många.
- De hade en välstädad image som kunde gillas av alla i familjen. Det var aldrig några vilda fester under turnéerna. Däremot var det en hel del lyx. När de drack champagne så var det riktigt fin champagne, berättar Claes af Geijerstam.
En annan viktig orsak till framgången var bandets manager Stikkan Anderson, en affärsstrateg ut i fingerspetsarna. Han såg bland annat till att bandet sjöng in låtar på spanska för den stora latinamerikanska marknaden. Och när efterfrågan på Abba ökade explosionsartat uppmanade han dem att spela in musikvideor så att de kunde synas i olika tv-kanaler samtidigt världen över, detta långt innan musikvideon hade blivit ett etablerat marknadsföringsverktyg.
Men den största hemligheten bakom succén Abba var ändå låtarna, de snabbhäftande popmelodierna som samtidigt rymmer ännu fler geniala arrangemang och melodislingor under ytan.
- Björn och Benny arbetade hårt och slängde allt som inte passade in eller höll måttet. Den låtskrivare som kunde få tillgång till deras papperskorg skulle vara lycklig. Dessutom har Benny Andersson magiska fingrar. Det finns en tydlig dialekt i hans keyboardspel som färgar Abbas låtar och gör dem ännu bättre. En annan intressant sak är att deras låtar uppfattas på helt olika sätt i olika länder.
Kan du ge något exempel?
- Många svenskar betraktar The winner takes it all som en sorts vinnarlåt. Den har spelats på idrottsevenemang. Men i Storbritannien uppfattas den som oerhört sorglig. En engelsk radiostation bad lyssnarna att rösta fram den sorgligaste låt som någonsin har spelats in. Och då vann faktiskt The winner takes it all. Det finns ju en del andra sorgliga låtar att välja på om man säger så.
På utländska webbsidor ryktas det om att Abba skulle ha återförenats tillfälligt och kanske till och med ha sjungit tillsammans på ditt 40-årskalas 1986. Stämmer det?
- Ja, det kan jag faktiskt bekräfta (skratt). Jag har det till och med inspelat på video. De sjöng en specialskriven låt som hette "Die kleine Klaus". Delar av melodin dök sedan upp i låten Merano i musikalen Chess.
Vilka är dina tre främsta favoritlåtar av Abba?- Det beror på situationen. Jag gillar Eagle väldigt mycket och den långsamma, svävande filmmusikliknande stämningen. Hole in your soul är en riktig livefavorit. På diskot får det bli Dancing queen eller Summer night city.
Kommer Sverige någonsin att få en lika stor grupp som Abba?
- Skickliga låtskrivare och artister kommer vi att ha även i framtiden. Men det är tveksamt om någon kan slå igenom lika stort. På 70-talet gick det fortfarande att ta storslam. I dag är det så mycket mer splittrat och nischat i house, soul, rap, electroclash och allt möjligt. Dessutom är alla ute på nätet. Det går inte längre att dominera så totalt som Abba gjorde en gång i tiden.
Så jobbar vi med nyheter