I oktober 1994 drog kompisarna Henrik Didner och Adam Gerge igång sitt företag. Till en början huserade de i ett litet skrymsle på Bredgränd 15 i centrala Uppsala. Affärsidén var enkel – att investera andras pengar mot en avgift. Då kallades de bland annat "pyttefonden". Idag är verkligheten något helt annat.
– Vi började ju från noll. Vi hade inga utomstående ägare eller liknande, säger Henrik Didner om inledningen på karriären.
30 år senare säljer radarparet sitt fondbolag till Carnegie Fonder. Affären blev offentlig den 5 juni i år, men inväntar fortfarande godkännande från myndighetshåll innan den blir helt klar. För Henrik Didner innebär det att han släpper taget om sitt livsverk.
– Det är med delade känslor, men man blir äldre. Adam och jag var ju doktorander på Uppsala universitet innan, men vår yrkesmässiga bana har helt och hållet bestått av fondbolaget.
Affären innebär också att Henrik Didner gör sig en rejäl hacka. Han själv avböjer att kommentera några belopp till medier, men det står klart att det rör sig om en enorm summa pengar. Vid tidpunkten för försäljningen till Carnegie förvaltade Didner & Gerge i runda slängar 55 miljarder kronor. De två ägde också cirka 40 procent vardera av bolaget. Enligt medierapporteringen får de två Uppsalaborna betalt i form av aktier i Carnegie.
Ska man tro huvudpersonen själv var det dock länge sedan pengarna var drivkraften. Henrik Didner beskriver att målet till en början var att tjäna ett "anständigt levebröd". Det målet har man uppnått med råge. Enligt en sammanställning av Aftonbladets ekonomireporter Andreas Cervenka var Henrik Didner god för två miljarder kronor 2019. Det gör honom till en av Uppsalas absolut rikaste personer. Och det var alltså innan försäljningen till Carnegie.
– Så fort man har lite mer pengar än vad man behöver, då blir inte pengar den här enorma drivkraften. För mig och Adam handlade det snarare om att visa att vi var bäst på att hålla på med förvaltning. Och då visste vi också att så länge vi var bäst på det skulle allt annat bli bra också, säger Henrik Didner.
Utifrån sett känns det som att du är en ganska "vanlig" miljardär?
– Det är det man är uppvuxen med. Pappa var lärare. Vi hade det inte alls dåligt, men man har alltid varit lite försiktig.
Vad gör du för att unna dig då?
– Vi har ju ett litet hus i Frankrike. Det får man säga tillhör lyxkontot. Sen har vi ett trevligt hus i Uppsala också. Jag har inget att klaga på.
Uppsala är något som Henrik Didner återkommer till regelbundet under intervjun. Det är tydligt att det är en lokalpatriotisk herre vi har att göra med. Han föddes inte i Uppsala, men flyttade hit redan som ettåring. Då var det för att hans pappa hade fått jobb som lärare på Lundellska skolan. På sin mors sida har familjen varit Uppsalabor i flera generationer.
Fondförvaltaren har också blivit kvar i Uppsala i hela sitt liv, förutom en kort period i Tyskland efter han var färdig med studierna.
– Uppsala är fantastiskt. Stockholm och en stor flygplats i närheten. Två stora universitet också. Jag menar – vad mer kan man begära av en stad?
Även fondbolaget har haft en tydlig Uppsalastämpel sedan start. Förvaltningen har förvisso i mångt och mycket utgått från Stockholm, men administrationen ligger än idag i Uppsala. Totalt rör det sig om cirka 15 personer som arbetar på Uppsalakontoret. Vad som händer med de jobben nu är upp till Carnegie, menar Henrik Didner. Att företaget har blivit kvar i Uppsala i alla år är något som fondförvaltaren själv säger att han är nöjd med när han blickar tillbaka på sitt arbetsliv.
– Vi bor här och administrationen har gjort ett fantastiskt jobb, så det har aldrig funnits någon anledning att flytta härifrån, säger han.
För den nyblivna pensionären är det inte helt bestämt vad framtiden kommer innefatta, men Uppsalafokuset kommer att fortsätta. Dels genom diverse engagemang i Uppsala universitet, dels som privat investerare där han investerar nästan uteslutande i Uppsalabaserade bolag.
– Jag tycker väldigt mycket om Uppsalavärlden, så det är ju ett sätt att sätta Uppsala ännu mer på kartan.
Är det viktigt för dig, att "sätta Uppsala ännu mer kartan"?
– Ja, det tycker jag. Uppsala är bäst heter det ju i studentsångerna, och jag tycker det är sant.