Ulf Landegren påbörjade sin forskningskarriär på ett labb i Ultuna som 19-åring. "Chefen var mer intresserad av undervisning än forskning så jag hade mycket tid för mig själv där. Jag gjorde så många naiva saker eftersom jag inte hade någon utbildning" berättar han.
År 2001 höll USA:s dåvarande president Bill Clinton och Storbritanniens premiärminister Tony Blair en presskonferens.
De skulle deklarera en stor forskningsframgång: kartläggningen av människans genom. Med kunskapen om arvsmassan skulle man kunna ta reda på exakt vilka sjukdomar en person kommer att få, och exakt hur sjukdomarna ska behandlas.
Det har snart gått 25 år och drömmen har fortfarande inte blivit verklighet.
Idag anser många att vägen till att göra effektivare läkemedel och bota fler patienter ligger i forskningen om proteiner, snarare än forskningen på dna. Men redan 2001 hördes röster om att fokus borde ligga på proteinerna.
De rösterna kom från Uppsala.
Uppsalaföretaget Olink är grundat utifrån en enkel idé: Att åstadkomma ett sätt att mäta ett stort antal proteiner samtidigt från så lite som en bloddroppe från ett stick i ett finger, som fått torka på en pappersbit. Eftersom läkemedel riktar in sig på proteiner, kan mätningen av proteinerna i blodet exempelvis synliggöra om ett läkemedel över huvud taget har effekt på patienten eller om en sjukdom är på väg att flamma upp.
Och allt började på ett labb i Ultuna sommaren 1971.
Ulf Landgren var nitton år och hade precis tagit studenten från Celsiusskolan. Han började arbeta med en typ av genetiska markörer som nobelpristagaren Oliver Smithies hade utvecklat. Markörerna kunde visa på variation bland mänskliga proteiner.
– Jag kopierade det Smithies gjort fast på sädesslaget korn. Bönder behövde kunna visa vilken sorts frö de hade för att få sälja dem, och Smithies metod kunde användas för detta ändamål, berättar professorn i molekylärmedicin.
I labbet hade man anpassat fyra sådana tester för korn. Ulf Landegren satte upp 28 till.
"Som doktorand brukade jag ge upp min forskning någon gång i maj varje år, när projekten krånglade, och tog ett vikariat som läkare. Sen när jag åkte till USA gick det väl om möjligt ännu sämre", berättar Ulf Landegren. Men därefter vände det.
Därefter pluggade han medicin i Uppsala, disputerade och åkte till elituniversitetet Caltech, The California Institute of Technology, i USA. Det var slutet av 80-talet och en tid då det inte var så vanligt att akademi och företag samarbetade. Det sågs som olämpligt.
Men labbet i USA hade börjat samarbeta med ett företag, och Ulf Landegren såg ett sådant samarbete som en möjlig styrka.
– När jag kom tillbaka till Uppsala sökte jag därför aktivt efter ett företag att jobba med.
Väl hemma märkte han att det i Uppsala redan fanns en tradition av samarbete mellan akademi och industri. Exempelvis hade Uppsalas tidigare stora life scienceföretag Pharmacia, kunnat knyta ihop medicinsk forskning och läkemedelsindustrin.
Efter ett par års arbete åt Pharmacia startade Ulf Landegren Olink Bioscience tillsammans med ett par studenter och industrialister.
– Starten blev lite av en besvikelse faktiskt. Men det viktiga var allt som kom senare.
Simon Fredriksson är tillbaka i Uppsala där han pluggade och jobbade som doktorand. Efter att ha kommit i kontakt med Ulf Landegren blev Simon både forskningschef och vd för företaget de utvecklade tillsammans.
Simon Fredriksson visar runt i Rudbecklaboratoriets lokaler, dit han flyttade från BMC när lokalerna precis var nybyggda.
På 1990-talet blev han en av Ulf Landegrens doktorander på 90-talet, och han minns den tiden med glädje.
– Jag var ju besatt, och det var så roligt. Och meningsfullt. Jag kände att det vi gjorde kunde hjälpa till.
Tvivlade du aldrig?
– Jag tänkte att om ingen annan kommer på ett ännu bättre sätt att göra detta på, så kommer vårat vara bäst. Och nu är det fortfarande ingen som kommit på något bättre sätt att mäta så pass många proteiner samtidigt.
Simon Fredriksson berättar att han troligen gjort Rudbecklaboratoriets första experiment. När lokalen var nybyggd smög han nämligen dit på natten och utförde ett.
Med tiden blev han forskningschef för Olink och tog därefter över som vd.
Stafettpinnen lämnades 2016 över till Jon Heimer som blev Olink Proteomics vd. Företaget började ta fart och behövde växlas in i en ny fas. 35 anställda blev 1000. Kontor startades i Shanghai, Tokyo och Boston. Företaget börsnoterades i New York 2021, och såldes i somras för 34 miljarder.
Ulf Landegren och Jon Heimer i samband med att Olink flyttade in i nyrenoverade lokaler i centrala Uppsala 2023.
Idén om att försöka mäta ett stort antal proteiner samtidigt, hur de beter sig och vilka funktioner de har – har blivit verklighet. Tekniken används av forskare över hela världen och den har även använts kliniskt på MS-patienter i USA.
– Det löfte Bill Clinton och Tony Blair gav har ju fortfarande inte infriats. Men Olink är just nu det bästa företaget att lösa de frågorna, säger Jon Heimer.
Innan Jon Heimer blev vd för Olink jobbade han med Bengt Ågerup, omtalad investerare i bioteknik-företag och nu Sveriges mest skuldsatta man. Det var i samband med att Bengt Ågerup investerade i Olink som Jon Heimer kom i kontakt med företaget och därefter blev vd.
Eftersom kompetensen som krävs finns i Uppsala tror den före detta vd:n att huvudkontoret lär stanna kvar här. Men trots att Uppsala är starkt inom life science är etableringen i USA oundviklig.
– För att slå igenom, då måste man slå igenom där.