Universitet och högskolor är i hög grad internationella miljöer. En institution på Uppsala universitet med mycket internationell personal är Immunologi, genetik och patologi. Professor Karin Forsberg Nilsson, prefekt och chef på institutionen, uppskattar att cirka hälften av personalen kommer från andra länder än Sverige.
– Att ha många forskare och studenter från andra länder är fullständigt centralt för vår verksamhet, säger hon.
Som prefekt vid Uppsala universitet är hon en av dem som nu fått en dragning av Säpo om risker för spionage vid svenska universitet och högskolor. Informationen var nyttig, menar hon, men lägger i samma andetag till vikten av att universitet inte får hänfalla åt att misstänkliggöra sin personal.
– En angivarmentalitet vore förödande för den internationella akademiska världen. Vi får inte börja misstro varandra. Samtidigt måste vi vara vaksamma på att det kan förekomma underrättelseverksamhet. Vi får inte vara naiva, säger hon.
Som chef är det en utmaning att förena de här två sakerna. Spionage är svårt att upptäcka, byggs ofta upp under lång tid och kan verka helt oskyldigt när man inte ser hela bilden av underrättelserna; det spionerande landets värde av underrättelser kan uppstå först när enskilda informationsbitar från helt olika områden byggs ihop.
– Fokus låg på metoder och konkreta råd för att vara uppmärksam, men också på hur vi hanterar uppgifter och data som inte är offentliga.
En sak förvånade henne:
– Att klassiska spionromansknep ännu används i informationsinhämtningen. De jämförde med vad man kan se på film, säger hon.
Initiativet till Säpos information kom från universitetets säkerhetschef Christina Boman. Säkerhetsfrågorna är högaktuella, menar hon och hänvisar till Säpos årsrapporter som tecknar generella bilder av växande extremistmiljöer, mer underrättelseverksamhet och ökad hotbild, samtidigt som det finns ett bristande säkerhetsskydd.
– Universitetsvärlden har inte traditionen av att jobba med de här frågorna som andra myndigheter har. Vi behöver förstå mer av vad man ska tänka på, säger hon.
Hon betonar särskilt risker när personal från Uppsala befinner sig utomlands. Det gäller att tänka på vilken information man delar när man använder sin dator i olika miljöer, och vilken information som behöver skyddas.
– Till och med fotbollsförbundet har sagt att de ska skrota sina datorer när de kommer hem från VM i Ryssland. Det är vikigt att förstå att man är sårbar och att den information man har är skyddsvärd.
Information som kan vara intressant är inte bara forskningsdata, utan kan även gälla personal eller ekonomi.
Tror du att det förekommer övervakning, underrättelseverksamhet eller liknande på Uppsala universitet i dag?
– Misstankar om att allt inte står rätt till och som måste hanteras förekommer överallt, men det kan handla om att man upptäcker saker på sin dator som inte brukar vara där, efter att man exempelvis använt den utomlands.
Vad kan er personal göra för att förbättra skyddet?
– Tänka på vad jag delar med mig av, göra riskanalyser av den information jag sitter på, reagera på om något inte är som det brukar vara i den digitala eller den fysiska miljön. Då ska man komma till oss.
Någon risk för att ett ökat säkerhetsmedvetande ska så misstro mellan medarbetare och samarbetspartner ser inte Christina Boman.
– Inte i de diskussioner vi har. Det här är den värld vi lever i nu.
Men det finns också en annan sida av saken, betonar forskaren och prefekten Karin Forsberg Nilsson: personal som verkar i Sverige under en tid kan komma från länder utan demokrati som inte lever upp till mänskliga rättigheter eller står upp för yttrande- och åsiktsfrihet. Utländskt spionage kan också handla om att övervaka sin egna medborgare i utlandet.
– Sådana fall av övervakning har jag själv sett. De är minst lika allvarliga, säger hon, som tror att det bästa skyddet mot såväl spioneri som misstänksamhet är att värna det öppna samhället.
– Föst och främst måste vi vara välkomnande, utan att vara naiva, och samarbeta. Bara så kan vi utvecklas.