När jag var liten hade jag alltid en sak på min önskelista: en katt. Eller ja, vilket djur som helst egentligen. Men mina föräldrar var inte så pigga på idén, så jag fick göra mitt bästa för att hitta något slags substitut. Det var bladlusen Frippe som magiskt nog landade på min hand så ofta (när jag kom nära en buske), sniglar, gosedjur, låtsasdjur, och inte minst myror. Jag och en kompis fyllde en blomlåda med jord full av myror och matade dem varje dag med strösocker. En daglig promenad fick de också, vi tog tag i varsitt handtag i blomlådan och gick ett varv runt kvarteret för att de skulle få ”lite luft och motion”.
Gemensamt för Frippe, myrorna, sniglarna och alla andra husdjuren är att det var under sommaren som de dök upp. Plötsligt kryllade trädgården av husdjur, och jag var inte den som suckade över maskar i rabatten – jag omfamnade dem.
Några år senare skaffade vi faktiskt två svärdfiskar som levde i hela två och ett halvt år. Och när jag fyllde 17 var vi hem åt min morbrors katt under en lång period, en devon rex vid namn Prins Bus som jag fortfarande umgås med varje sommar när jag får agera kattvakt hemma i Umeå. Lycka.
På sidorna 4–8 hittar du en blöt, minst lika lycklig hund. I årets sommarbilaga har vi nämligen kartlagt de uppländska vattenhål där hundar är välkomna att plaska, med eller utan sin människa. Och lite längre fram i tidningen (sid 32–33) hittar du en stor badkarta där vi listat hela 98 badplatser runt om i länet. Utöver bad hittar du bland annat guidade turer, fotbollsgolf, trädgårdar, picknick, massor av tips på aktiviteter – och så ett och annat bi, det hör ju sommaren till. Trevlig läsning!