Johan Nohrén pratar om tatuerare som andra namedroppar hårdrocksgitarrister, och medger utan omsvep att han är en nörd i ämnet. Redan som tolvåring började han spara pengar till att tatuera sig.
– Om jag kunnat rita hade jag blivit tatuerare.
Nu läser Johan en masterkurs i sociologi och siktar på att bli först i Sverige med att forska om tatueringar på universitetsnivå. Han tror att det bara är en tidsfråga innan någon hinner före, med tanke på hur tatueringstrenden har exploderat. Nästa år tänker han skriva en masteruppsats om vad tatueringar betyder i möten mellan människor.
Han gillar kombinationen mellan permanens och förgänglighet. En tatuering är för livet, men inte bortom det. Han tror det handlar om att förankra sig själv, skapa kontroll.
Johans egna tatueringar beskriver han som en blandning av stilar. Djur är ett återkommande tema, men han hämtar också inspiration från musik och litteratur. Det är snarare valet av tatuerare än motiv som styr.
– Nelson Hardie på Huckleberry Tattoo i Stockholm har blivit en av mina bästa vänner sedan jag började tatuera mig där, så nu bokar jag bara tid och ger honom fria händer.
Många av tatueringarna har Johan gjort utomlands, men det har inte varit fråga om spontana infall på semestern. Han har koll på studior världen över och bokar tid i förväg när han ska resa någonstans.
– Grime i San Fransisco tatuerade min hand. Jag blev alldeles knäsvag av att träffa en stilbildande tatuerare, kände mig som en tonåring.