Förstagångsföräldern
Vad toppar en specialutformad kudde för den nyfödde? Eller en vagn i 10 000-kronorsklassen med optimal vibration för den lilla kroppen? Allt måste vara rätt, även till synes oviktiga saker kan påverka barnets hela framtid. Förstagångsföräldern är mån om att ge sitt barn den bästa möjliga starten. Det sker lämpligast enligt devisen ”prylar fixar föräldraskapet”. Är det dyrt måste det vara bra.
När barnet somnat kan de lugnt sätt sig vid datorn och plöja föräldrabloggar för att vara uppdaterade. Via den digitala övervakningskameran ser de barnets minsta rörelse.
Pendlarföräldern
Jobbar heltid båda två och pendlar till Stockholm, bor bäst i Fålhagen. De känner sig som offer för Stockholmspendelns nycker men lever med kroniska skuldkänslor för att de missar sina barns uppväxt. Får matkassen levererad hem och är stammisar på kvarterets sushibar. När de umgås med sina barn kallar de det för kvalitetstid. Underförstått – kvalitet är bättre än kvantitet. Det har de läst i en bok när de satt fast mellan Märsta och Knivsta.
Tigerföräldern
Är noga med att välja rätt friskola och byter direkt om inte barnets talang uppmärksammas. Fritidssysslor väljs med baktanken att barnet behöver hjärngympa, då blir det fiolgnidande, såklart med Suzukimetoden. Vill barnet hellre sporta, skriker de högst från läktaren att domaren dömer fel.
De demonterar sina personligheter och pratar alltid om sig själva i tredje person, som mamma eller pappa. Så tilltalar de även varandra när de sitter uppe till klockan fyra på fredagsnatten ifall ungen behöver skjuts hem. Har inga egna intressen eller hobbyer. Förtränger nackdelarna med att byta ut de egna vännerna mot barnens. Har en given identitetskris när barnen flyttar hemifrån.
Hoppsanföräldern
Hoppsanföräldern vill varken skydda sina barn
från livets hemskheter eller drilla dem i önskad mall. Hoppsanföräldern är kanske den mest avslappnade typen av förälder, på gott och ont. För hoppsanföräldern kommer det mesta som en överraskning:
Första vinterkylan när alla varma plagg har hunnit bli slutsålda: ”Oj då, har alla andra köpt vinteroverall för två månader sedan?”.
Föräldramötet på dagis/skolan som de får reda på av en slump när de ser andra föräldrar tagga sig själva i skolan på kvällstid en helt vanlig torsdag.
Grillutflykten med förskoleklassen: ”Mamma/pappa, jag var den ENDA som inte hade korv och varm choklad med mig i dag!”.
Accessoarföräldern
Skaffar endast ett barn. Men oj vilken unge! Barnet kläs som en hipster och ger föräldrarna ännu mera status än både kaffemaskinen och det nyrenoverade köket tillsammans. På sin höjd kan ensambarnet kompletteras med en hund. Den bör ha en väst som matchar barnets klädsel i alla väder. Bilen är förstås en Porsche suv eller en BMW kombi. Behöver det tilläggas att det blir ett brutalt uppvaknande när barnet får en egen vilja?
Präktighetsföräldern
Skyltar med hur rätt de tänker för sina barn och att alla beslut i familjen är för barnens skull. Bär med sig ekologisk torrgröt när hemmet lämnas och får andra att tro att de tar genvägar när de inte beter sig likadant. Standardfrasen lyder ”Inga problem, bara det gynnar våra barn”. Till kategorin hör de lyxiga downshiftarna som skryter med att de hämtar klockan 14 på dagis och bor fem personer i en tvåa för att minska utgifterna och få tid för varandra. Funktionsjacka är plagget för denna förälder som klär sig tåligare än barnen, redo att när som helst springa ut i lekparken och delta i leken.
Fasadföräldern
För fasadföräldern är ingen utflykt eller aktivitet – eller hemmamyskväll – komplett förrän den dokumenterats och lagts ut på sociala medier. ”Myskväll med bästaste dottern!” och Finaste Rasmus fyller 2 år” är vanliga statusrader med tillhörande bilder. Att fasadföräldern endast får tre trötta tummen upp från de närmast sörjande på Facebook för ännu en bild på dottern med glasskladd på hakan är inget som avskräcker. Oförtrutet fortsätter hen att trumpeta ut sin familjelycka och fylla allas flöden med bilder på sig och barnen. Inte minst vanlig bland frånskilda föräldrar som kanske saknar en annan vuxen därhemma att dela alla fina ögonblick med eller de som har ett revanschbehov att visa att livet minsann går vidare.
Retroföräldern
Är åsikten att allt för många automatcurlar sina barn. Övertygad om att ungen mår bäst av att gå i den hårda skolan och lära av misstagen. ”Kan aldrig skada så här hade jag det som barn”. Att det var bättre förr måste dagens barn lära sig. Det är bara att slänga upp barnet på en cykel. Förr eller senare lär de sig cykla. De kollar aldrig sitt barns närvaro online, trots att de kan koden och blivit uppmanade av skolan att göra det. De vill att deras barn ska utvecklas som fria människor och slår de andra barn med leksaker i huvudet, vänder de sig till det drabbade barnets föräldrar och förklarar: ”Jag har redan sagt åt mitt barn två gånger i dag. Nu vill jag inte kränka mitt barn fler gånger”.
Fitnessföräldern
Man ser dem överallt. I löparkläder som kostar en smärre förmögenhet, springandes med en vagn framför sig (eller ”jogger”) som kostar en större förmögenhet där ett barn skumpar runt. När det är vinter på pappas eller mammas rygg i stolryggsäck när de skidar loss i elljusspåret. Aldrig missas ett tillfälle att utöva valfri stärkande kroppsaktivitet med barnen i bokstavligt släptåg. Här är barn inget hinder! Men leka eller prata med dem? Nja, måste stretcha lite först.