Vildsvinsolyckorna ökar kraftigt
Perioden oktober till och med december är den tid på året när risken att krocka med ett vildsvin är som störst. Fram till 1 november hade 90 vildsvinsolyckor inträffat i Uppsala län. Prognosen pekar på 138 för hela 2009. Det skulle innebära en 73-procentig ökning jämfört med 2008.
- Ofta är det när människor är på väg till eller från jobbet som olyckorna händer, vildsvinen dyker upp väldigt snabbt och man har ingen chans att hinna reagera. Problemet är också att de är flockdjur, det kan plötsligt rusa upp 10-15 stycken på vägen nästan samtidigt.
Det säger Lars Sävberger, Rikspolisstyrelsen, som samordnar Nationella viltolycksrådets insatser för att försöka förebygga viltolyckor.
Regionala avdelningar i varje län identifierar nu sina fem mest olycksdrabbade vägsträckor, en sammanställning som ska vara klar i vår.
- Sedan får vi se vad som kan göras för att minska riskerna; hur ser skogen ut efter de här vägavsnitten, hur ska informationen till bilförarna utformas?
Susanne Fagerberg, skadechef på Länsförsäkringar i Uppsala län, bekräftar statistikens entydiga bild av en dramatisk ökning av vildsvinsolyckorna:
- Och ofta blir fordonsskadorna omfattande, säger hon.
- Vi kan konstatera att vi får lösa in en hel del av de bilar som varit inblandade i just kollisioner med vildsvin, därför att det skulle blivit dyrare att laga bilen än att ersätta den fullt ut.
- Våra motortekniker beskriver en krock med ett vildsvin som att köra in i en betongsugga. Vildsvinet är tungt, lågt och kompakt och kollisionen orsakar inte bara stora plåtskador, fordonet blir inte sällan helt obrukbart.
- Vi har dessutom haft personskador, men dessbättre ännu inte av allvarligare karaktär.
Susanne Fagerberg räknar med att omkring 45 procent av länets alla vildsvinsskador ligger i det egna bolaget, och hon kan nu se hur kostnaderna ränner i väg.
- En snittkostnad vid en vagnsskada ligger på 16 000 kronor. Vid en vildsvinsolycka blir beloppet betydligt högre, närmare det dubbla. Vi har redan betalat ut uppskattningsvis en miljon kronor i ersättningar hittills i år. Och då har vi fortfarande en månad av den farliga, vintermörka årstiden framför oss.
Susanne Fagerberg har ingen lösning på problemet, men menar att vildsvinsstammens kraftiga ökning gjort att man nu kommit till den punkt där det krävs förebyggande åtgärder.
- Något behöver göras och det kan nog bli aktuellt att inleda en dialog med polisen och jägarförbundet för att se om vi kan hjälpas åt att hitta gemensamma lösningar, tror hon.
- På sikt kommer olycksstatistiken annars att avspegla sig i höjda fordonspremier för i första hand de försäkringstagare som bor i särskilt olycksdrabbade områden. Länsförsäkringar kan i dag definiera till exempel väg 76, sträckan Gimo/Forsmark mot Norrtälje, och väg 55 kring Bålsta/Krägga som två sådana områden.
- Ännu är en höjning hypotetisk, men det är alltid skaderisken som styr premiesättningen och precis som när de gäller dem som bor i särskilt inbrottsdrabbade område så kan det här ytterst bli så att det är de kunder som bor i ett extremt viltskadedrabbat område som får bära huvuddelen av kostnaderna, säger Susanne Fagerberg.
Några fasta varningsskyltar för vildsvin kommer Vägverket inte att sätta upp i Uppsala län. Det säger trafikingenjör Thomas Hedman på Mälardalsregionen.
Vildsvinsskyltarna intill väg 709 vid nya motorvägsavfarten mot Örbyhus var ett undantag. Där gick ett viltstråk och det tar något år innan djuren lärt sig välja en omväg:
- Annars sätter vi inte ut märken förrän vi fått bekräftat från till exempel en jaktvårdskrets att vildsvinen uppehåller sig i ett bestämt område. Det är samma princip som för älgskyltarna, där använder vi också allt oftare tillfällig skyltning efter vägbanan, de respekteras bättre medan folk struntar i permanenta varningsmärken, säger Thomas Hedman.
Men också Thomas Hedman oroas över vildsvinsstammens snabba utveckling och menar att det nu krävs en bredare strategi för hur informationen till trafikanterna ska utformas och användas.
Vildsvinsskyltarna intill väg 709 vid nya motorvägsavfarten mot Örbyhus var ett undantag. Där gick ett viltstråk och det tar något år innan djuren lärt sig välja en omväg:
- Annars sätter vi inte ut märken förrän vi fått bekräftat från till exempel en jaktvårdskrets att vildsvinen uppehåller sig i ett bestämt område. Det är samma princip som för älgskyltarna, där använder vi också allt oftare tillfällig skyltning efter vägbanan, de respekteras bättre medan folk struntar i permanenta varningsmärken, säger Thomas Hedman.
Men också Thomas Hedman oroas över vildsvinsstammens snabba utveckling och menar att det nu krävs en bredare strategi för hur informationen till trafikanterna ska utformas och användas.
Så jobbar vi med nyheter