Vila ute gav mer plats inne
Ett eller två barn till, men samma lokaler. Större barngrupper utmanar fantasin hos de anställda på förskolorna. På avdelning Röd, Myrgångens förskola, blev utevila ett sätt att lösa trångboddheten.
Foto: Linn Kierkegaard
I höstas växte barngruppen på avdelning Röd på Myrgångens förskola i Nåntuna. Pedagogerna fick planera om verksamhet och utrymmen. En åtgärd blev att låta de minsta barnen få sin middagsvila i vagnar utomhus.
- Det är bättre för barnen att sova ute, och vi fick ett rum till inne, säger Desirée Bergström, förskollärare.
Efter nyår kommer antagligen ytterligare barn till gruppen.
- Det märks skillnad. Det blir svårare vid utgång, vid ingång och vid maten när vi får fler barn. Vi utökas ju inte, säger barnskötare Karin Ebbeson.
Avdelningen har två lite större rum, ett målarrum, ett mysrum och ett kapprum. Här går 19 barn som är mellan ett och fyra år gamla.
Uteleken allt viktigare
Tidigare i höstas gjordes rummen om med enkla medel. Bokhyllor delar av, bakom en dörr finns en utklädningsvrå och garderoberna där sovmadrasserna tidigare låg har blivit kojor.
- Det blir lugnare när barnen kan dela upp sig. När vi gör små hörnor inspirerar det till andra slags lekar än om allt är i samma rum, säger Desirée Bergström.
Här, liksom på andra förskolor där barngruppen görs större, blir uteleken allt viktigare. Sommartid kan det vara mellanmål och målarstund, vintertid hålls bland annat luciatåget utomhus.
- Vi tar ut mer och mer verksamhet. Om alla barn är inne samtidigt blir det konflikter. Ute är det större yta, det är lättare att dela upp gruppen. Inne blir det lite jobbigt om alla barn plötsligt få lust att springa.
I den smala entrén är hängarna fulla av förmiddagens blöta galonkläder. Händer och munnar ska tvättas efter lunchen. Ett efter ett lyfts de påklädda barnen ut och får komma ned i en liggpåse. Regnet strilar, vagnarna ställs under det utskjutande taket. Efter några minuter sover alla.
Så jobbar vi med nyheter