Småfåglar tycker inte om att sitta öppet, de kan då attackeras både ovanifrån och nedifrån av fiender. Stora täta buskar är ett välkommet skydd. Vill man mata fåglarna och ge dem en bra miljö är det bra att börja med ett par snåriga buskar som samtidigt har något intressant att bjuda på.
Rosentry är snårigt med ätbara bär, fläder ger rikligt med bär att frossa i redan på hösten, och olvon, järnek och hagtorn har alla bär som fåglarna äter samtidigt som bären är dekorativa.
Äpplen är alltid populärt, särskilt koltrasten vill gärna serveras äpplen dagligen. Alla typer av prydnadsaplar är både stiliga, tacksamma och trivs bra på våra jordar. Frukterna är små och sura, de håller längre än "fruktäpplen" och sitter också kvar på trädet längre.
Fett vid kyla
När nu frukter och frön tar slut är det viktigt att fortsätta mata fåglarna. Ju kallare det är, desto mer energi behöver fåglarna för att inte frysa ihjäl. Är det riktigt kallt behöver de alltså talg, fett och feta frön. Ger man dem frö med lägre fettinnehåll, som exempelvis havre, måste de äta väldigt mycket för att få i sig samma mängd energi som de skulle få av ett fetare frö som solrosor.
Fåglarna äter bara när det är ljust. Är det kallt hinner de helt enkelt inte äta tillräckligt mycket under dygnets få ljusa timmar för att inte frysa ihjäl nattetid.
Låt inte äpplena sitta kvar
Bär är inte alls lika rikt på fett som frö och talg men behövs ändå. Dels får fåglarna i sig vätska via bären, dels innehåller de en mängd andra viktiga ämnen. Därför skall man gärna sätta ut äpplen under vintern, så ta vara på även lite halvdan frukt och lägg ut.
Äpplen bör inte sitta kvar på fruktträden, de kan sprida sjukdomar till kommande år. Plocka ner äpplena och lägg ut några i taget i stället för att låta fåglarna hacka uppe i äppelträden. Intressant är att vissa bär som ratas i början av hösten, som järnek, duger gott under senvinter och vår. Det kan naturligtvis bero på att de godare bären är slut men också på att bären förändras när de fryser en tid.
Fettrika frön bäst
Fågelfrö har blivit en priskänslig vara. Många butiker har lockpriser på frö, men man måste se till innehållet. Ett billigt frö med lågt innehåll av fettrika frön är inte bra.
Sådana frön räcker förmodligen länge . Orsak: fåglarna äter
är lyckad.
Solros, jordnöt och hampa är alla exempel på fettrika frön. Havre och hirs har låga fetthalter och är mindre bra fast det är skillnad på hirs och hirs. Ju högre andel fettrika frön desto bättre. En någorlunda bra blandning skall innehålla 60 procent fettrikt frö, max 10 procent hirs och resten krossad havre.
Ofta står det inte på påsen vad blandningen innehåller för sorts frö i procent utan bara procenten råfett och protein per 100 g. Bra fågelfrö har råfetthalter på 20—30 procent. Billiga "vildfågelblandningar" bara 5—6. Sådana skall man inte köpa!
Ställ krav som konsument
Läs på förpackningen innan du handlar och välj noga. Det är inte ovanligt att man i en del butiker inte kan hitta de bästa blandningarna eftersom de anses för dyra. Då måste man som konsument ställa krav på att de har produkter som går att använda till det som de är avsedda, likaväl som att ett nyköpt strykjärn väntas fungera.
I riktigt billiga blandningar häller man också i annat frö som utfyllnad, till exempel raps, rädisfrö eller spenatfrö, som fåglarna inte kan knäcka.
Dessutom kan fågelfröet innehålla annat som sedan plötsligt blommar under fågelbordet som t ex malörtsambrosia.