Viktigt känna trygghet i egen säng

- Jag trodde aldrig att det kunde bli som vi haft det. Vad jag hade hört när jag blev pappa var att små barn sover väldigt mycket, säger Anders Boström.

Amelie är Ingela Kennbranths och Anders Boströms första barn. Under de första 16 månaderna av sitt snart två år långa liv sov hon i föräldrarnas säng så gott som varje natt.
- Jag ville ha henne nära mig och dessutom var det praktiskt när jag ammade. Jag behöver mycket sömn, men det var inget problem. När Amelie sov på dagarna passade också jag på att sova, berättar Ingela Kennbranth.

Från början var det tänkt att hon skulle börja sova i egen säng direkt när amningsperioden var över efter ett halvår, men det blev betydligt längre tid än så.
- Jag sköt på det eftersom jag tyckte det var mysigt att ha Amelie i sängen. Och när vi väl började pröva att låta henne sova i sin egen säng gick det inte alls. Det lyckades en enda natt, men sedan gav jag upp, säger Ingela Kennbranth.
- Att ständigt sova tre i samma säng är inte precis bra för samlivet, säger Anders Boström.

När sonen Kevin föddes för snart nio månader hade de beslutat att göra annorlunda och redan tidigt låta honom sova i egen säng. När han var tre veckor fick han ta över Amelies spjälsäng och hon fick en barnsäng i eget rum.
- Det fungerade bra med Kevin, men inte med Amelie. Jag fick ligga bredvid henne för att hon skulle somna, men så fort hon vaknade började hon att grina och sprang ur sängen, berättar Ingela Kennbranth.

Efter månader av ständigt störd nattsömn tog de upp problemet på barnavårdscentralen i Alunda. De fick flera tips för att vänja Amelie att sova i sin egen säng. Ett var att låta pappa i stället för mamma sitta på en stol en bit från dotterns säng när hon skulle somna eller vaknat och inte somnat om direkt.
- Det fungerade jättebra, men när Anders jobbade nattskift och jag skulle göra samma sak gick det inte alls. Hon bara sprang upp och ville leka och jag blev arg och irriterad, säger Ingela Kennbranth.

Till sist fick de en remiss till specialbarnavården vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som under många år tagit emot och hjälpt familjer som har små barn med sömnbesvär. En psykolog från special-bvc tillsammans med en bvc-sjuksköterska kom hem till dem och gav dem flera ytterligare tips om hur de kunde försöka vänja Amelie vid att sova i sin egen säng.
För första gången fick de också en förklaring till varför det är så viktigt att små barn somnar och känner trygghet i sin egen säng. Psykologen visade hur små barns sömn helt normalt pendlar mellan djupare sömn och lätta uppvaknanden.
- Det fick en att tänka till. Om Amelie vaknade flera gånger under natten är det ju inte så konstigt att hon skrek och sprang upp i stället för att somna om. Hon var ju inte van vid att frivilligt lägga sig att sova i sin egen säng, säger Ingela Kennbranth.

Av psykologen fick de också råd om hur de skulle få Kevin att fortsätta att sova bra när det var dags att sluta med amningen. Ett var att aldrig låta honom somna med nappflaska i spjälsängen. Då skulle han bara kräva att få nappflaska igen när han vaknade på natten.
- Första gången Kevin skulle somna utan nappflaska skrek han i 45 minuter, men sedan gick det hur bra som helst, säger Anders Boström.

Däremot var det först efter ytterligare flera misslyckanden och psykologkontakter som de till sist hittade fungerade sätt att få dottern att utan problem somna i sin säng. Amelie fick ha kvar tryggheten av att någon av föräldrarna satt på en stol i dörröppningen när hon gått till sängs, men hon fick inte längre någon respons om hon sprang upp och skrek eller ville leka.
- Det fungerade när jag till sist bestämde mig för att fullt ut följa rådet att inte ge upp och bli arg, utan bara sitta kvar på stolen och vara tråkig. Efter en halvtimme gick Amelie självmant tillbaka till sin säng och somnade, säger Ingela Kennbranth.

De har också förskjutit läggdags för Amelie från klockan 19 till 20 för att hon ska vara ordentligt trött när det är dags att sova. Och hela familjen har skaffat sig mer regelbundna vanor.
- Vi är egentligen inga rutinmänniskor och förr var vi ofta hemma hos kompisar på kvällarna. Numera kommer vi aldrig hem efter klockan 17. Säkert blir barnen mer harmoniska, men det kan kännas som om vi nästan inte har kvar några sociala kontakter, säger Anders Boström.

Det händer fortfarande att Amelie vaknar och kommer över till föräldrarnas säng på nätterna.
- Men numera grinar hon inte utan smyger över så tyst att man oftast inte ens märker det förrän man vaknar på morgonen, säger Anders Boström.

Viktigt känna trygghet i egen säng

I många månader förstördes Ingela Kennbranths och Anders Boströms sömn av att dottern Amelie vägrade att somna ensam och ständigt vaknade och skrek under nätterna. Först när Ingela Kennbranth lärde sig att orka vara tråkig började dottern sova gott i sin egen säng.