Flickor som blir slagna, hotade och utstötta för familjehederns skull finns i allra högsta grad bland gymnasiesärskolans elever. De drabbas dessutom i högre utsträckning av att bli tvingade in i arrangerade äktenskap.
– Flickor som åker till föräldrarnas hemländer på sommarlovet kommer tillbaka som gifta kvinnor. Men de kan också försvinna mitt i en termin och i värsta fall aldrig återvända tillbaka till skolan, säger Talin Davidian.
Hon är ordförande i Tris, Tjejers Rätt i Samhället, en Uppsalaorganisation som hjälper unga kvinnor som hotas och kontrolleras av sina familjer. Tris jobbar förebyggande med att sprida kunskap om bland annat hedersrelaterat våld och förtryck. I olika projekt peppar de också tjejer till att tänka fritt och inte låta sig begränsas av kulturella normer och traditioner.
Ett nyss avslutat arbete som finansierats av Allmänna arvsfonden heter NÅ, och handlar om just hedersförtryck i gymnasiesärskolan där bland annat tre gymnasiesärskolor i Uppsala deltagit.
– Studien visar att bland de flickor som gift sig var det ingen som gift sig med en man i Sverige. Alla hade ingått äktenskap med män från föräldrarnas hemländer, säger Mariet Ghadimi, Tris-medarbetare och forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Lärarna känner oftast till att flickorna blivit bortgifta mer eller mindre av tvång. Dilemmat för skolpersonalen är att de inte vet hur de ska hantera denna information. Dels för att en elev i laglig mening kan vara myndig och ha rätt att gifta sig med en man som inte bor i Sverige, dels av oro för att stöta sig med föräldrarna. Vissa lärare menar nämligen att föräldrarna kan ta sitt barn ur skolan i så fall.
I studien tillfrågades lärarna om hur flickorna mådde efter att de gift sig. Och då kom berättelser om hur flickorna förändrats och börjat må dåligt. En rektor berättar att en flicka varit levnadsglad och pigg innan hon gifte sig. När hon kom tillbaka efter sommarlovet var hon håglös, trött och klagade på huvudvärk och magont. Personalen berättar också om att de flickor som gifter sig blir kort därefter gravida och slutar komma till skolan.
Ungdomarna är en bortglömd grupp när hedersförtryck kommer på tal. I studien framkom ny kunskap som varken forskare eller myndigheter känt till.
– Hedersproblematiken är ett dilemma som involverar hela samhället. Men sociala myndigheter och skola har liten beredskap för att kunna ge de här flickorna rätt sorts stöd och hjälp, säger Mariet Ghadimi.
I grund och botten är det oskuldsbegreppet som orsakar de hedersrelaterade brotten. I familjer med hederskultur är det viktigt vem dottern gifter sig med och att hon har ett fläckfritt rykte.
Ungdomar med en intellektuell funktionsnedsättning är extra sårbara. De har svårt att sätta gränser och klarar till exempel inte av att ljuga och leva ett dubbelliv som andra hedersutsatta flickor kan tvingas till för att få välja sin egen väg i livet. Flickorna är i en mening fortfarande barn och starkt beroende av sina föräldrar. De behöver hjälp med allt i vardagen och hjälp att knyta sociala kontakter utanför skolan. Det gör att föräldrarna får stor makt över sina barn. Genom att agera passivt och inte hjälpa flickan till ett liv utanför skolan knyts därför starka beroendeband till familjen.
– Flickorna litar på att familjen alltid har rätt och förstår inte att de löper risk att utsättas för kriminella handlingar som hedersbrott. Tjejer som inte har ett funktionshinder är däremot tuffare och vågar vara rebelliska. Föräldrarna får tjata, säga nej, införa förbud och kämpa mer för att begränsa flickornas frihet, säger Mariet Ghadimi och ger ett exempel.
– Om en flicka kommer hem och säger att hon träffat en kille som hon pussat på i skolkorridoren gör hon det för att hon är så glad och upprymd. Hon vill uttrycka den här känslan. Även om hon någonstans vet att det inte är ok att träffa killar, glömmer hon bort det i stunden. Det här utnyttjar familjen till att binda flickorna ännu hårdare till sig, för hon har i en mening "avslöjat" att hon gått utanför de givna ramarna.
Flickornas extra utsatthet beror även på att det är vanligt att deras närstående också jobbar som deras personliga assistenter, är deras kontaktperson och gode man. Om man vill lämna sin familj måste man ha hjälp utifrån, men hur ska det gå till om man inte har någon att vända sig till? Flickornas utsatthet blir inte känd för andra utanför familjen, vilket minskar sannolikheten för att hedersrelaterat förtryck och våld anmäls.
Det finns tjejer som inte får delta i all undervisning, fram för allt idrott, simning och sex- och samlevnadsundervisning. Detsamma för klassresor och klassfester. Föräldrar kan komma till skolan och bevaka vilka personer flickorna träffar. Av okunskap accepteras beskuren frihet och förbud av lärare, menar Mariet Ghadimi.
– De är rädda för att göra fel och kritisera föräldrarna. Därför är det så viktigt att skolan får den kunskap som behövs för att kunna informera föräldrarna om att det inte är ok att förbjuda flickornas självklara rättigheter.
En tjej med lindrig utvecklingsstörning som blivit bortgift och kort därefter fött barn, har svårt att klara sin nya roll som hustru och mamma, det har Mariet Ghadimi och Talin Davidian erfarenhet av efter att ha träffat de här flickorna.
Hennes funktionshinder gör att hon varken kan eller vågar uttrycka sina känslor. I takt med att hon utsätts för fler kränkningar, förödmjukelser och nedvärderande handlingar från maken och släkten växer maktlösheten. Hedersförtrycket stöps om och fortsätter som om det vore en följetong som aldrig tar slut.
– Innan bröllopet har föräldrarna tutat i henne att hon blir som alla andra om hon gifter sig. Problemet är att hon fått en romantiserad bild av bröllopet och äktenskapet. När hon sedan inte kan leva upp till kraven, uppstår krockar, säger Mariet Ghadimi.
Blir ungdomarna synliga i statistiken och i forskningen ökar medvetenheten hos myndigheter och skolpersonal, det är Mariet Ghadimi övertygad om Och då finns det också hopp om en förändring.