Det visar forskare vid Stockholms universitet och Uppsala universitet i en studie som publiceras i tidskriften American Journal of Physical Anthropology.
– Vår dna-analys av skelettet är det första formella beviset för att krigaryrket under vikingatiden måste ha varit öppet även för kvinnor, säger professor Mattias Jakobsson vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.
I studien har forskarna med avancerade metoder för att spåra och analysera forntida dna undersökt prover från en hörntand och ett överarmsben från det skelett som vid en utgrävning i slutet av 1800-talet påträffades intill den vikingatida garnisonen på Birka.
Bland de många föremålen i graven fanns ett svärd, en yxa, ett spjut, flera pilar, en stridskniv, flera tärningar och resterna av en spelplan.
– När graven grävdes ut tog arkeologerna för givet att det var en man som låg begravd i den, i synnerhet som fynden talar för att personen måste ha haft högre rang och en ledande roll i den vikingatida militära organisationen, säger Mattias Jakobsson.
Det är först under senare år som den synen på allvar börjat ifrågasättas, bland annat efter att en noggrann analys av benen i graven pekat på att de kommer från en kvinna.
– Eftersom vår dna-analys visar att personen i graven saknar den manliga y-kromosomen kan vi nu säkert bekräfta att så verkligen är fallet. Därmed får det anses vara bevisat att kvinnor under vikingatiden åtminstone ibland kunde vara fullvärdiga medlemmar inom ett mansdominerat område, säger Mattias Jakobsson.
Den fullständiga genetiska analysen av tand- och benproverna från denna kvinnliga vikingakrigare visar närmast släktskap med nutida invånare i Syd- och Mellansverige.
– Man kan dock inte utesluta att hon kom från någon annan del av Nordeuropa eller till och med de brittiska öarna. Däremot kan vi säkert säga att hon inte växte upp på Birka. Det visar den så kallade isotopanalys vi också gjort av skelettet, säger Mattias Jakobsson.
Enligt forskarna finns nu skäl att dna-testa skelettresterna även från några andra vikingatida krigargravar, bland annat i Norge, där analyser av benen pekar på att de begravda krigarna kan vara kvinnor.
– En tydlig lärdom är att det finns goda skäl att ifrågasätta svepande tolkningar, som bygger på bristande kunskaper om arkeologiska sammanhang och förutfattade meningar om hur forntida samhällen var organiserade, säger Mattias Jakobsson.