Franska liljan, näckrosen och kungakronan. Ända sedan 1500-talet har vi dukat med konstfullt vikta servetter i Europa. De allra första servettbrytningarna var skådeservetter, stora imponerande skapelser som placerades i mitten av bordet som dekoration, i stället för blommor eller skådebröd. De var brutna av betydligt större tyger än dagens servetter, och var snarare konstverk än något man slängde ihop en halvtimme innan middagen.
- Det var först på 1600-talet som man fick egna servetter vid bordet. Innan dess hade man långservetter eller parservetter som flera personer delade på. Men servetten skulle först och främst skydda kläderna. Torka händerna gjorde man på brödet, berättar Rebecka Enhörning, som är museichef på Skoklosters slott.
Rebecka Enhörning har intresserat sig för servettkonst ända sedan hon var barn, och hjälpte bland annat till när den nya Nobelservisen samt linneservetten med Nobels emblem skulle tas fram. Hon var även den som initierade utställningen om servettbrytning på Hallwylska museet i Stockholm förra vintern, när den internationellt erkände servettbrytaren och forskaren Joan Sallas, ställde ut sina konstverk.
- Joan Sallas är en riktig konstnär, men han har också forskat i ämnet och är oerhört skicklig. Bland annat har han med hjälp av gamla målningar från 1600-talet räknat ut hur krås och kragar var vikta, berättar Rebecka Enhörning.
Klassiska vikningar som franska liljan, näckrosen och paraplyet kan vem som helst bryta, allt som krävs är en hyfsat välmanglad tygservett. Äldre servetter var dock betydligt större än dagens servetter.
- Äldre servetter kunde till exempel mäta 90x110 centimeter. Det berodde helt på hur stora vävstolarna var, säger Rebecka Enhörning.
Dagens standardmått om 50x50 centimeter är egentligen mer anpassat för servettringar än för fantasifulla brytningar.
- Nobelservetten mäter 70x70 centimeter och är därför väldigt trevlig att använda till servettbrytningar. Men visst går det att använda moderna servetter också. I dag finns bara två större linneväverier kvar i Sverige, Klässbols och Växbo.
- Jag tycker att man kan använda linneservetter varje dag. Men man måste välja brytning med lite eftertanke när man ska bjuda på middag. Vissa brytningar blir för pretentiösa och kan få gästerna att stelna till, tipsar hon.
- Bryter man i stället olika varianter till varje kuvert har gästerna ett givet samtalsämne direkt.
Fotnot: Tack till Klässbols som lånade ut lokaler och kallmanglade servetter till fotograferingen.