Vidar Sundin är frisk från de långvariga symtom han hade under våren. Men för mamma Nina Sundin är det värre. "Jag har inte kommit ur det. Det slår mig fortfarande", säger Niina Sundin. Här med Anders Sundin och sonen Viggo Sundin.
Niina Sundin insjuknade tidigt, men hon blev aldrig frisk.
Hon är en av de långtidssjuka som media och i sociala medier rapporterat om senaste tiden. De som glömdes bort i pandemin, långtidssjuka men ofta i arbetsför ålder. En del har med covid-tester kunnat bevisa att de haft sjukdomen, andra har bara fått negativa provsvar.
Uppsalabon Niina Sundin insjuknade den 15 mars och var dålig i tolv veckor. Hon har fortfarande restsymtom från sjukdomen.
– Jag känner en trötthet, som hjärntrötthet, som verkar aldrig ta slut. Det har varit konstiga symtom, ett tag kunde jag känna lukten av värme. Just nu har jag bakslag och känner en extrem orkeslöshet, säger hon.
Det hela började med lite förhöjd temperatur och lätt sjukdomskänsla. Därefter följde långvariga andningsbesvär, öronvärk, smak- och luktbortfall och känslighet för höga ljud.
– Det var svårt för mig att andas. Jag har aldrig haft det förut, det var hemskt jobbigt.
Från myndigheterna fick hon höra att covid-19 antingen var en mild sjukdom som gick över på två veckor, eller en allvarlig diagnos som ledde till akuta andningsbesvär, intensivvård och i värsta fall: döden.
Niina Sundin var inte dödssjuk, men hon var allt annat en frisk, och veckorna gick, utan att hon blev bättre.
– Jag visste ju inte hur det skulle sluta, ingen visste något, säger hon.
Vidar, 8 år, och mamma Niina Sundin har dragits med långdragna andningsbesvär under våren. Lillebror Viggo och pappa Anders fick milda symtom som gick över på två tre veckor.
Värst var att det inte bara var hon som drabbades. Också sonen Vidar, 8 år, hade andningsbesvär länge. Han var också sjuk i totalt tolv veckor och fick samma symtom som mamma. Det stämde inte ihop med myndigheternas information om att barn inte skulle bli speciellt sjuka i covid-19.
– Det var dåligt. Jag var så trött och hade så ont, berättar Vidar själv om den tunga våren.
I slutet av mars blev Vidar riktigt sjuk. Pappa Anders fick åka in med honom akut till sjukhuset då han hade ont i lungorna och svårt att andas. På akuten kollades syresättningen och de lyssnade på hjärtat, men kontrollerna visade inte på något allvarligt. Pappa Anders och Vidar, 8 år, skickades hem igen.
– Han syresatte bra, men fick med sig astmamedicin hem, säger Anders.
Vidar Sundin, 8 år, fick andningsbesvär och ont i öronen. Han var hemma från skolan i tolv veckor.
Att också barn kan få långvarig covid-19 står inte i den kunskapsöversikt som Folkhälsomyndigheten publicerade om barn och covid-19 i maj. Däremot framgår att enstaka barn behöver vård på intensivvårdsavdelning, vilket också Suzanne Odeberg Werneman, verksamhetschef för anestesi, operation och intensivvård på Akademiska sjukhuset bekräftar på telefon.
– Vi har haft flera barn och ett spädbarn har varit den yngsta patienten. Vi har inte haft några barn som avlidit.
I den allmänna debatten pratar man ofta att om att barn inte blir så sjuka i covid-19, stämmer det med din bild?
– Nej, det stämmer nog inte. Barn kan bli väldigt sjuka och få hjärtkomplikationer och olika andra organeffekter också. Eller så blir de marginellt sjuka eller får sjukdomen utan märkbara symptom. Så det finns ett spektrum, men lyckligtvis har det inte varit någon stor mängd barn som fått en allvarlig sjukdomsbild av covid-19. Varken här eller internationellt, säger Suzanne Odeberg Werneman.
Men Vidars hälsa påverkades av den långvariga sjukdomen. När han kom tillbaka till skolan kom han sist när eleverna sprang i kapp. Han som brukade vara en av de snabbaste i klassen.
Lyckligtvis har han fått tillbaka sin kondition. När vi träffas i Vindhemsparken gungar han, klättrar i träd och busar med lillebrorsan Viggo.
Suzanne Odeberg Werneman är verksamhetschef för anestesi, operation och intensivvård på Akademiska sjukhuset.
Om Vidars sjukdomsbild är ovanlig så finns det desto fler vuxna som beskriver långvariga och ombytliga symtom så som Niina gör. För Niina Sundin har våren varit en förvirrande tid, där hon själv fick försöka hitta sätt att lindra sina symtom.
– Jag förstår att de inte visste något vid denna tid. De tog hand om de absolut svårast sjuka och ingen visste exakt hur den här sjukdomen skulle te sig. Men man fick ingen råd eller hjälp, säger Niiina.
Det var först i slutet av juni som Niina Sundin blev undersökt av läkare. Innan hade hon bara videosamtal med vården som mest handlade om det var oväntat att hon inte blivit bättre än. Enligt en av läkarna hade hon sannolikt covid-19. Men hennes antikroppstest i juni var negativt.
En av de som också varit sjuk länge är Therése Waern, 44 år, som bor i Storvreta. Hon insjuknade i början av april och har bland annat haft svåra smärtor i ryggen.
– Mitt värsta har varit andningen. Man är lufthungrig, hur gärna man än vill så får man inte luft. Jag vaknar mitt i natten och är andfådd.
Hon har, likt Niina, inte kunnat bevisa sin sjukdomsbild med tester. Ändå är hon säker på att hon haft covid-19. Att hon inte haft ångest under våren är hon tvärsäker på.
– Jag har haft ångest innan, jag vet vad det är, men det här är något helt annat.
Therése Waern blev sjuk i början av april och får fortfarande bakslag med ont i ryggen och andningsbesvär.
Anders Sundin som på nära håll sett vad sjukdomen gjort med Niinas hälsa har en uppmaning till myndigheter och vården: Var ödmjuka i att sjukdomen är ny och att mycket fortfarande är okänt.
– Ta det på allvar. De flesta blir inte allvarligt sjuka, men det är en stor grupp som får långdragna symtom, säger han.
Anders Sundin har förstås oroat sig för sin fru Niina under våren.
Anders och Niina sitter i varsin gunga i Vindhemsparken. De tar varandras händer. De har hållit ihop, trots att det varit tufft.
– Jag har varit orolig för Niina och Vidar, ska det någonsin gå över eller ska det vara så här resten av livet, säger Anders.