– När de kom kände jag först inte igen min lillasyster, säger 15-årige Omram Ballal Ahmed, som stod på Arlanda och väntade på att flyget skulle landa.
Hans yngre syster Sama var tre år när de skildes åt i Sudan. Nu har hon hunnit blivit sex år och tittar nyfiket på mig och fotografen. Vi är hemma hos Uppsalafamiljen Ballal Ahmed i Sävja, som efter många och långa turer återförenats. Det har gått 3,5 år sedan pappa Ahmed flydde med sina barn Afra, 18, Irfan, 16 och Asmaa, 9, till Sverige från Sudan. Orsaken var att han och hans fru vägrade låta omskära sina tre döttrar. Kvar i Sudan blev mamman, Obai, 12 år och Sama, 6 år.
Efter en långdragen juridisk process hos Migrationsverket kom beslutet att alla familjemedlemmar fått uppehållstillstånd. Pappa Ahmed ler, ser nöjd ut och säger:
– Det känns jättefint.
Men tiden innan präglades av oro och längtan.
– Jag vet inte hur mamma klarade det i Sudan och vi som var här i Uppsala var jätteledsna och gick och hoppades hela tiden, berättar Omram Ballal Ahmed.
Mamma Arafa El Mahi, som än så länge bara kan några enstaka svenska ord, får tolkat av sina barn och säger att det var en svår tid, men hon kämpade så gott hon kunde. Nu har familjen startat ett nytt liv i Uppsala. Föräldrarna går på SFI, svenska för invandrare, barnen går i skolan och 12-årige Obai, som bara bott i Uppsala i ett halvår, går i fyran på Stordammens skola.
– Jag kan prata svenska för jag går i skolan och lär mig, säger han.
Han berättar att han saknade sin pappa och sina syskon när han bodde i Sudan, varje gång de pratade på Skype grät han i telefon. Han hoppades, men visste inte om han skulle få komma till Sverige.
Det var den 11 maj i år som familjen såg varandra på nytt på Arlanda. Tillvaron efter det har präglats av att lära känna varandra på nytt.
– Det var svårt i början, vi var lite som främlingar för varandra. Men sen ställde vi till med en stor fest för våra vänner och firade och nu har vi det jättebra, säger äldsta dottern, 18-åriga Afra Ahmed Ballal.
Det är en stor familj, med sex barn och de bor trångt, i en trerumslägenhet. Barnen får dela rum och föräldrarna sover i det minsta sovrummet. 15-årige Omram talar för hela familjen när han berättar att det är svårt med trångboddheten
– Men vi har det mycket bättre än i Sudan och kan tänka framåt, säger han.
Innan vi säger hejdå vill pappa Ahmed vill också tacka alla människor som hjälpt dem. Familjen har många vänner i Uppsala, både från Sudan och Sverige. Särskilt uppskattar de sin svenska kontaktfamilj som de hälsar på och som kommer på besök med jämna mellanrum.