De arbetade båda två som lärare i Syrien. Ruba Khankan som engelskalärare och Mohammad Trablisa höll i datakurser. Men det var ett tag sedan de kunde arbeta.
– Man var rädd för sitt liv, det fanns inget att stanna för i Syrien. Man vet inte om det kommer en bomb eller om man blir kidnappad eller arresterad utan anledning, , säger Ruba.
Paret flyttade till Libyen där de bodde och arbetade i två år.
– Det var svårt att lämna Syrien under kriget, säger Mohammad. Vi trodde att vi kom till en säkrare plats i Libyen, men vi kom till ännu ett krig. Nu vet vi inte hur vår framtid kommer att se ut.
Det är nu åtta månader sedan de och sonen Marwan kom till Sverige. Familjen kom med båt från Libyen till Italien. Med bil till Danmark och med tåg till Sverige.
– Det var för riskabelt att stanna där. Om vi hade stannat hade vi dött. Men när vi tog båten hade vi en chans att överleva, säger Ruba.
Att fly och komma till Sverige har tagit hårt på pojken, berättar de. Nu bor de alla tre i ett rum på asylboendet.
Sonen sträcker sig mot Ruba och kryper upp i hennes knä. Han tittar storögt på mig.
– Det har varit svårt. Marwan kände inte igen sig eller någon i sin omgivning, I början grät han hela tiden, säger Ruba.
Förhoppningarna inför framtiden är att lära sig svenska och ambitionen är att kunna fortsätta arbeta som lärare.
– Vi behöver tid att lära oss språket. Innan vi kan komma ut i arbete, ja, vi behöver tid, säger Ruba.
– Från 2011 fram till i dag har vi inte känt någon stabilitet. Vi vill bara leva ett normalt liv, säger Mohammad.