"Vi styr in barnen i könsrollerna"

- Både tjejer och killar vinner på att bli mer jämställt bemötta, framhåller Marie Tomicic, som driver Olika Förlag, där genustänket genomsyrar de böcker som ges ut.
Enligt Marie Tomicic, som vid sidan av att vara förläggare, även är forskare och undervisar i ledarskap och kreativitet, är det stora problemet ensidigheten i hur vi bemöter våra barn.
- Vi säger att flickor är si och pojkar är så, men vi ser inte att hur vi bemöter dem och att de leksaker vi ger dem framkallar det här mönstret, säger hon.

Leksaker som är riktade till flickor är till exempel ofta väldigt vardagsnära, medan leksaker som är tänkta för pojkar inte sällan har övernaturliga drag.
- Batman kan springa rakt upp till månen och tillbaka och sedan bli osynlig. För flickor handlar det om att klä på kläder, kamma hår och leka med hästar. Det finns ofta mycket regler - man får inte kasta dockan och man kan inte göra hur som helst med hästen. Det här gör att barnen kommer att leka i helt olika världar, hävdar Marie Tomicic.

Hon jämför med hur det skulle vara om en del barn bara skulle få lära sig att skriva och andra bara lära sig att räkna.
- Det är klart att pojkar ska få leka med bilar och flickor med dockor, men de kanske vill leka med andra saker också. Ger man dem tillgång till både den regelstyrda, vardagsnära världen och den mer fantasifyllda världen får de öva på flera olika roller. Ingenting är sämre eller bättre, det är bara olika.
När någon säger att "det vet man ju hur flickor är", är Marie Tomicics självklara svar; Nej, berätta, hur tänker du då?
- Om vi börjar dissekera det, är det väldigt svårt att sätta fingret på det, även om alla har någon idé om det. Ofta kommer man ner på att de är mindre fysiskt starka, försiktiga och omhändertagande, säger Marie Tomicic, vars frustration över det här stereotypa sättet att tänka fick henne att starta Olika förlag, med barnböcker där barnen får vara barn och inte bara sin könstillhörighet.

Vilka är de vanligaste fällorna som föräldrar och förskolepersonal hamnar i?
- Dels handlar det om tron att pojkar är vildare och robustare och att vi därför bemöter dem som om de vore det, medan vi är mer omhändertagande om flickor för att vi kanske tror att de behöver mer omvårdnad. På så sätt skiljer vi dem åt, för att vi tror att de är på vissa sätt. Dels handlar det om det här med styrka, förmåga och känslor. Pojkar ses som starka och uppmanas ofta att gaska upp sig om de gråter. Flickor får uppmärksamhet när de är ledsna och då lär vi dem att det är då de blir sedda och att det är så de ska vara.

Det är också viktigt att låta pojkar och flickor leka tillsammans, tycker Marie Tomicic.
- Säger man till en kille att kom så går vi till grabbarna och leker, signalerar man att det är det här du förväntas tycka om, och efter tio-femton gånger så har barnet förstått att det här är den spelplan jag uppenbarligen ska vara på. Det gäller att inse att även om man som vuxen gör det för att vara snäll, så blir det kanske inte så bra. Jag tror att de flesta egentligen tycker att de vore mer berikande för barnen om de fick prova många olika roller och sammanhang, i stället för att vi väljer ensidigt åt dem.