– Den här rättegången handlar om ett fåtal fysiska händelser. Men man skulle kunna gå hur djupt som helst kring vad som hänt och hur människor på olika sätt farit illa. Det som är skönt är att det inte längre finns något man behöver hålla hemligt.
Det säger Patrik Waldau som på måndagen sätter sig i vittnesbåset på Uppsala tingsrätt. Sedan den 14 januari har rättegången där pågått mot tre forna Knutbypastorer: Åsa Waldau står åtalad för flera fall av misshandel, Urban Fält för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning och Peter Gembäck för misshandel i ett fall och olaga tvång i ett.
Vad det hemliga är som Patrik Waldau syftar på kommer vi till.
Men först backar vi bandet, till tidigt 1990-tal. För Patrik Waldau var bara sexton år när han träffade den tio år äldre Åsa Waldau. Hon följde med honom till hans hemby Knutby, där hon gick med i den lilla pingstförsamlingen som han varit medlem i sedan han var liten. Med Åsa Waldau inleddes en förändring av församlingen, och unga människor från hela landet flyttade dit.
En av dem var Helge Fossmo, mannen som några år senare skulle komma att dömas för anstiftan till mord och mordförsök i det drama som gjorde Knutby känt långt utanför Sverige. Det var Helge Fossmo som ska ha fått uppenbarelsen att Åsa Waldau var Kristi brud, som Jesus skulle hämta och gifta sig med. Snart blev detta en sanning i församlingens innersta krets, dit Patrik Waldau hörde. Och han trodde på det.
– I dag försöker jag få ihop hur jag tänkte. Men jag hade stor respekt för Åsa och kanske framför allt hennes sätt att se andra människor och engagera sig i andras behov på ett sätt som jag själv inte kunde. Det gjorde det möjligt för mig att sätta henne på den platsen. Det teologiska hade jag ingen kunskap alls om.
Men hur var det att vara gift med någon som ska gifta sig med Jesus?
– Vår relation kan inte ha varit så bra, då skulle jag ju inte ha varit så öppen för att min fru skulle lämna mig. Jag träffade snart en annan kvinna i församlingen, Maria. Nu i efterhand inser jag att Kristi brud-tron därför passade mig ganska bra, då kunde man ju se det som att Åsa redan lämnat mig. Och Åsa godkände relationen innan något hade hänt.
Enligt Patrik Waldau kom tron på Kristi brud att få fruktansvärda konsekvenser för församlingsmedlemmar och deras släktingar och vänner. Det var bara den innersta kretsen i församlingen, omkring ett 20-tal personer, som kände till tron. Resten skulle hållas utanför.
– I det första skedet kändes det ganska spännande att vi var utvalda och att Jesus skulle komma. Men hemlighetsmakeriet bröt ner oss. Det enda som blev viktigt var att Åsa skulle ha det bra. All tid skulle läggas på henne, så många slutade besöka släkt och vänner utan att kunna berätta varför.
Kristi brud-tron ledde till en strikt religiös hierarki. När Jesus inte kom började man leta syndabockar, vilket ledde till en eskalerande fysisk och psykisk misshandel. Värst var det under åren 2014-2016. Patrik Waldau säger att han både blev slagen och själv slog andra.
– Nästan ingen har varit enbart ett offer. Vi har stått i grupp och utdelat örfilar till varann för att Åsa inte mådde bra, vilket vi såg oss som ansvariga för. Det största straffet vara att utdela slaget, inte att bli slagen.
Borde fler stå åtalade för misshandel?
– Nja, jag vet inte. Det går inte att komma ifrån att det var Urban och Åsa som hade makten och en helt annan position än övriga i församlingen. De har tagit sig friheter att agera på ett sätt som ingen kan tycka är bra.
Patrik Waldau önskar att han själv hade varit stark nog att stoppa det som pågick. Men det var bara ibland som han insåg hur fel de behandlade varandra.
– I vissa situationer insåg jag hur sårad en person skulle bli av hårda ord. Eller att sära barn och föräldrar åt, som man fick höra skedde. Klart att det var fruktansvärt. Men vi som var där hade fullt upp med vårt eget. Jag har först nu förstått vilken press människor levt under. Inte minst de i min egen närhet. Jag har gjort massor av fel.
UNT har tidigare intervjuat Peter Gembäck, som var den som polisanmälde sig själv och de två andra åtalade. Åsa Waldau och Urban Fält har inte velat intervjuas. Åsa Waldau har dock i ett öppet brev erkänt att hon gjort många fel, men skjuter över mycket av skulden på andra i församlingen. Hon skriver att hon blev isolerad och mådde väldigt dåligt under de här åren.
– Det hon beskriver är en del av sanningen. Men det är synd att hon och Urban försöker utmåla sig själva som enbart offer. Jag önskar att de kunde se och ta sitt ansvar för hur det var, säger Patrik Waldau.
Jag gjorde ett reportage i församlingen 2014, och de jag då träffade sa att det var en fantastisk församling där man tog så bra hand om varandra. Ljög man för mig?
– Nej det tror jag inte, som jag upplevde det var det bra i stora delar. Vi hade fokus på att göra något bra, att hjälpa människor. Men sedan hade vi ju den där Kristi brud-tron som drog oss fullständigt tokigt.
Patrik Waldau var med i församlingen ända tills den splittrades 2016. Han och Åsa Waldau skilde sig samma år och deras gemensamma barn har i dag hunnit bli vuxna. Patrik Waldau är i dag gift med Maria Waldau och bor på Västkusten. Paret har en tvåårig dotter. Många ur församlingen har fått psykologhjälp, så även Patrik Waldau.
– Det kändes som om jag höll på att kvävas inifrån, för det blev ett så abrupt slut på allt och det var så mycket som jag inte förstod. Framför allt förstod jag inte mig själv. Det känns jättejobbigt att jag bidragit till att människor farit illa och att den by som jag älskat i alla år drabbats så hårt.
Patrik Waldau har vittnat förr: i rättegången mot Helge Fossmo 2004. Exakt vilka händelser det är han ska vittna om den här gången vet han inte.
– När åtalet blev känt kändes det overkligt. Men nu behöver vi gå hela vägen ut så att det här kan bli klart. Jag hoppas att vi kommer till en punkt där alla inblandade kan säga precis som det var.