Enligt förhandsdiskussionerna kommer det att gå bättre än vid Köpenhamnsmötet 2009, men förmodligen kommer man inte att nå ända fram. Och skälet till att det går långsamt är att förslagen griper in i människors vardag och kräver åtgärder som kan vara smärtsamma. Här på hemmaplan ser vi de protester som blommar upp varje gång diskussionen om höjda bensinskatter kommer upp.
LÄS MER: Vi slår hål på klimatmyterna - har du koll?
Och här dyker frågan som är central upp: Har vi som individer ett ansvar för att försöka dra vårt strå till stacken för att minska klimathotet? Eller är det politikerna som ska ta ansvar för samhällsomvandlingen? Men ansvaret ligger kanske hos båda. När politikerna sätter sig vid förhandlingsbordet är de bundna av det politiska mandatet från väljarna. Vi måste acceptera de åtgärder de vill genomföra.
Miljöfrågorna är ofta svåra och sambanden komplexa. Som enskild medborgare är det lätt att gå vilse när man försöker göra nytta för klimatet.
Det är lätt att stirra sig blind på transporterna. Men transporten av varorna är sällan en stor faktor som påverkar utsläppen, inte ens för äpplen från Argentina eller lammkött från Nya Zeeland. Och den del av transporten som ger de största utsläppen sker mellan affären och kylskåpet.
När jag för några år sedan gjorde en uträkning av just det visade det sig att en resa med bil till och från mataffären fem kilometer bort ger lika stora utsläpp för en 20 kilos matkasse som om samma kasse åkt lastbil från Brindisi i södra Italien.
Det här gör att diskussionerna om vad vi ska göra för klimatet ofta blir som att sila mygg och svälja kameler.
Det är enklare att i affären välja bort äpplen från Argentina än att avstå från att ta bilen till jobbet varje dag. Många vill inte gärna hoppa över den där semesterresan till Thailand som man har sett fram emot så länge. För att döva miljösamvetet står vi sedan och noga sorterar våra sopor. Och debatten fokuserar på enskilda symbolfrågor som försäljningen av vatten på flaska.
Men ska vi lyckas lösa klimatkrisen är det viktigt att politikerna sätter upp spelregler så att det blir lätt att välja rätt. En flygresa till Thailand skulle till exempel kosta 6 000 kronor mer om flygbolagen betalade samma koldioxidskatt som belastar bensinen. Och det kanske behövs en köttskatt för klimatets skull.
Pengarna man får in i miljöskatter skulle man kunna dela ut till alla invånare, så att det inte blir någon ökad börda för hushållsekonomin.